Alcina

Premiär 5 februari 2011

Opera. Agneta Eichenholz, Katarina Karnéus, Ida Falk Winland och Ann-Kristin Jones. Händels trolska barockopera är en sångarfest av högsta klass.

Opera i tre akter av Georg Friedrich Händel.

”En förtrollande operahändelse.” GP
”En sångarfest utan like.” DN
”En makalöst väl sammansatt ensemble.” DN
”Storartad operakonst.” SR Kulturnytt
”Genial scenografi och en orkester i toppform.” SR Kulturnytt
”Ensemblen toppar allsvenskan.” GT/Expr
”Enastående uppsättning av Händels Alcina.” GP
”Sånglikt är det en riktig fest.” SVT Kulturnyheterna

Händels Julius Caesar blev en sådan framgång när GöteborgsOperan spelade sin första barockopera, att det kändes helt naturligt att åter engagera dirigenten och barockexperten Laurence Cummings. Alcina anses vara Händels mognaste och mest fulländade opera, tillika en oöverträfflig sångarfest. I centrum står den sköna trollkvinnan Alcina, som förför alla män som kommer i hennes väg, men, när hon har tröttnat, förvandlar dem till stenar och träd. När Ruggiero en dag dyker upp i hennes rike blir även han våldsamt förälskad i Alcina. Hans fästmö Bradamante lyckas hitta honom och använder all sin list för att rädda honom ur den sköna förförerskans grepp.

Titta på en film från föreställningen.

Titta på bilder från föreställningen.

För att följa den moderna iscensättningstrenden som råder inom barockopera, har vi här valt Yannis Houvardas som regissör, hos oss senast med Parsifal och Kvinnan utan skugga. Med ett produktionsteam bestående av Lars-Åke Thessman, Karin Erskine och Torkel Blomkvist, väljer han att iscensätta Alcina som ett intimt kammardrama.

I titelrollen gör Agneta Eichenholz sin första operaroll på GöteborgsOperan. Hon är redan ett stort internationellt namn efter sin debut som Lulu på Covent Garden i London. Som hennes älskade Ruggiero återkommer Katarina Karnéus, även hon ett stort namn utomlands och älskad av Göteborgspubliken alltsedan sin Octavian i Rosenkavaljeren. Ida Falk Winland fick sitt svenska genombrott som Cleopatra i vår uppsättning av Julius Caesar och Ann-Kristin Jones nominerades till tidskriften Operas pris för sin Sextus i samma uppsättning. Båda återvänder de här i varsin roll.

Agneta Eichenholz, solist
Agneta Eichenholz, solist

Vem vill ha vem i Alcina? Dramaturg Göran Gademan försöker reda ut begreppen.

Alcina (Agneta Eichenholz)
Alcina (Agneta Eichenholz)
Ruggiero (Katarina Karnéus)
Ruggiero (Katarina Karnéus)
Alcina
Morgana (Ida Falk Winland)
Bradamante (Ann-Kristin Jones)
Bradamante (Ann-Kristin Jones)
Oronte (Martin Vanberg)
Oronte (Martin Vanberg)
Melisso (Åke Zetterström)
Melisso (Åke Zetterström)

ElitePlaza

För dig som önskar både hotellrum och föreställningsbiljett.


Elite Plaza Hotel, som ligger ett stenkast från GöteborgsOperan, erbjuder i samband med Alcina ett förmånligt Operapaket där biljett till föreställningen samt övernattning ingår.

För bokning och information kontakta Elite Plaza Hotel på 031-727 10 18 eller via mail reservations.gbgplaza@elite.se.

Uppge bokningskod OPERAPAKET vid bokningstillfället.

För information om hela Operapaketet se http:www.elite.se/sv/node/2243.

Deckardrottningen och Händelälskarinnan Donna Leon om Alcina.

Deackardrottningen Donna Leon är en stor beundrare av Händels verk och samarbetar med en egen barockorkester och solister, bl a svenska Ann Hallenberg, om nyinspelningar av Händels operor på skiva. I programmet till GöteborgsOperans Alcina skriver hon om denna sin favorithäxa, härnedan artikelns inledning.

Alcinas aptit

Alcina: ja, det handlar om sex, eller hur? När man tänker närmare efter gör väl de flesta operor det. Butterfly. Rosenkavaljeren. Dido och Aeneas. De sexuella förhållandena i de här operorna är som hämtade ur en kolportageroman: Älska dom och lämna dom; äldre kvinna tappar huvudet för yngre man; kvinna olyckligt kär i hjälte tar livet av sig.

Men i Alcina introduceras några ovanliga – man skulle till och med kunna säga chockerande – varianter på dessa tre motiv. Till att börja med, även om hon ägnat sig ytterst lite åt att älska, har hon sannerligen ägnat sig desto mer åt att överge: när Alcina, häxdrottningen på den magiska ön, tröttnar på sina mänskliga älskare, förvandlar hon dem till klippblock, träd, bestar och ger sig iväg för att finna en ny.


Hennes förhållande till dessa män, får vi all anledning att tro, är rent köttsligt: kärlek är aldrig en del av överenskommelsen. Men när operan börjar har Alcina gripits av en ny känsla, hon har blivit uppriktigt förälskad i den hjältemodiga Ruggiero, men är inte längre säker på hans kärlek till henne. Så uppstår en märklig konstellation: häxan har fallit offer för mänskliga känslor, medan hjälten, hur mycket han än själv tror sig vara förälskad, i realiteten är förhäxad.

Kostymskisser av Karin Erskine.

Kostymskisser av Karin Erskine
Kostymskisser av Karin Erskine
Kostymskisser av Karin Erskine
Kostymskisser av Karin Erskine

Scenografiskisser av Lars-Åke Thessman.


Manual/handbok

Hur du gör din egen neapolitanska opera seria…


Följ bara dessa anvisningar, så har du stor chans att slå igenom som operakompositör – åtminstone under första halvan av 1700-talet i större delen av Europa. Men gör inga försök i Frankrike; då rekommenderas den andra manualen för ”tragedie lyrique”.

En opera seria skulle naturligtvis inledas med en uvertyr för att påkalla uppmärksamhet. Vid denna tid kallades den sinfonia, skulle vara skriven i tre satser enligt formschemat

Snabb – långsam – snabb

Den neapolitanska sinfonian var faktiskt urfröet till senare tiders symfoni – de wienklassiska kompositörerna lade bara till en menuett- eller scherzosats efter den långsamma och vips var symfonin född! De franska operatonsättarna skrev naturligtvis enligt det omvända schemat, långsam-snabb-långsam, och även Händel kunde tillåta sig vissa avvikelser. Sinfonian som inleder Alcina t.ex. har bara två satser, långsam – snabb.

Därefter bör du tänka över vilka sångare du har; även det var strikt uppdelat. En rollista skulle se ut som följer:

Primo uomo – förste kastrat
Prima donna – första damen (sopran)
Secondo uomo – andre kastrat
Seconda donna – andra damen (sopran)
Tenor
Bas

De två största stjärnorna var förste kastraten, som spelade hjälterollen, och prima donnan. De skulle tveklöst ha mest att sjunga. I Alcina är dessa Ruggiero och Alcina, som i originalet har åtta respektive sex arior var. Secondo uomo och seconda donna hade normalt tre–fem arior. Här motsvaras de rollerna av Bradamante (som dock visar sig vara en kvinna!) och Morgana. På grund av divalater hos den första Alcina, Anna Strada del Pò, gick dock Morganas bästa aria ”Tornami a vagheggiar” över till Alcina, något som har rättats i modern tid. Tenorrollen är Oronte, medan basrollen Melisso fick nöja sig med en enda aria. Denna ”laguppställning” kom att gälla för italiensk opera seria ända fram till Rossinis dagar. Mozart följer det relativt troget i Idomeneo och helt exakt i Titus.

När du väl har sångarna – Händel fick t.ex. åka till Italien för plocka över sina till England – är det dags att börja utforma deras partier. Här är det lätt, för det finns faktiskt inte så mycket att välja på: handlingen går framåt i recitativen, och stannar upp för reflektion i ariorna. Och så där håller det på. Inga stort anlagda finaler, nästan inga ensembler. Körerna behöver du heller inte bry dig så mycket om, för det finns så gott som aldrig några större goda körer att tillgå. Men det är alltid trevligt att ha ett litet körparti i början och slutet av operan. I värsta fall kan du lägga över det på solistensemblen, men ett tips då är att hålla liv i skurkrollen så länge som möjligt om han är bas – för annars har du ingen kvar i basstämman! För övrigt får inte handlingen sluta tragiskt för de goda hjältekaraktärerna, även om historien är allvarlig. (I Alcina är körpartiet så litet, så vi har på GöteborgsOperan valt göra det à la Händel – solistensemblen sjunger det själva.) Men låt oss nu börja; när sinfonian och den inledande körsatsen är avverkad kommer det första recitativet. Recitativ kunde vara av två slag:

Recitativo secco – torrt recitativ, med enbart continuo (cembalo och ev. violoncell) Recitativo accompagnato – ackompanjerat recitativ, med stråkar

Börja inte med ett recitativo accompagnato, för det skall sparas till när vi har kommit fram till en dramatiskt känslomässigt laddad punkt i handlingen, och helst gå direkt över i en stort anlagd aria. Det finns flera sådana fina exempel i Alcina, till exempel Alcinas stora scen och aria som avslutar andra akten. Ett kraftfullt recitativo accompagnato ”Ah! Ruggiero crudel” följs där av arian ”Ombre pallide”. I övrigt bör man mestadels hålla sig till recitativo secco; det är mest effektivt för att få handlingen att gå så fort fram som möjligt. Så när vi har avverkat det första ”torra” recitativet är det dags för arian. Här finns heller inte mycket att välja på:

Da capo-aria
A – B – A

Arian skrivs nästan alltid enligt denna tredelade form. Har du en skicklig librettist, så har denne förhoppningsvis skrivit sex versrader grupperade tre och tre samt rimmade sinsemellan. Ta de första tre till a-delen och de övriga till b-delen. Har du litet tur, så kanske de två delarna kontrasterar med varandra textmässigt och då kan du även utforma delarnas musik med starkt skiftande innehåll. Till exempel kan rollen vara arg i a-delen och bli ledsen i b-delen, som Alcina över Ruggieros svek i tredje aktens ”Ma quando tornerai”. När a-delen sedan kommer tillbaka behöver du aldrig skriva ut den, utan skriv bara ”da capo” efter b-delens slut, så vänder sångaren tillbaka notbladen. Bli sedan inte arg när han eller hon gör sina egna broderingar och utsmyckningar under a-delens återkomst, för det hör till stilen. Livet är orättvist – sångaren får ta åt sig allt bifall! Tänk också på att skriva arior utifrån så många olika känslouttryck som möjligt. Handlingen går ju bara fram i recitativen, så arian är rollens reaktion över vad som just hänt. Han eller hon kan då vara glad, ledsen, arg, uppgiven, koketterande, förälskad, stridslysten eller många andra saker. Och lägger man ihop dessa arior – som t.ex. Ruggieros åtta – får man ett väldigt komplett och mångfacetterat porträtt av en person. Om du någon gång tröttnar på da capo-arior kan du vid något enstaka tillfälle komponera en endelad aria – t.ex. en siciliana med enklare, melodisk viskaraktär. Ruggieros ”Verdi prati” är en sådan pärla.

Sedan är det bara att varva: ett nytt recitativ, en ny aria, recitativ, aria, kanske ett recitativo accompagnato följt av en aria. Efter ungefär 15 arior är det dags att ta paus – tänk på att operan alltid måste vara indelad i tre akter! Någon enstaka gång kan du använda dig av en duett eller tersett, som Händel i den enastående kraftfulla tersetten mellan Alcina – Ruggiero – Bradamante alldeles mot slutet av hela operan. För variationens skull kan du också någon gång foga in en marsch, några danser eller något litet orkestralt mellanspel. Och som sagt, handlingen ska sluta lyckligt för de goda och hjältemodiga rollerna, och det hela bör avslutas med en jublande kör eller gemensam slutsång.

Lycka till, men du undanbedes vänligen att sända in dina försök till GöteborgsOperans dramaturgiat – för att vi ska kunna anta en opera enligt detta mönster måste den vara av exceptionellt hög kvalitet, minst som Händel… Kom ihåg att han är i stort sett den ende av de neapolitanska tonsättarna som spelas än idag!

Göran Gademan, Dramaturg

Lyssna

Spelar: Handel: Alcina, HWV 34 - Act 3: Credete Al Mio Dol

Arleen Augér, Patrizia Kwella, Etc.; Richard Hickox: City Of London Baroque Sinfonia

Information

Opera i tre akter av GEORG FRIEDRICH HÄNDEL. (1685–1759). Libretto av ANTONIO MARCHI efter Ariostos versepos Orlando furioso

  • Genre: Opera
  • Säsong: 2010/2011
  • Premiär: 5 Feb 2011
  • Sista föreställning: 16 Apr 2011
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: Ca 3 tim 40 min, inkl två pauser.

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Dirigent   Laurence Cummings
Regi   Yannis Houvardas
Scenografi   Lars-Åke Thessman
Kostymdesign   Karin Erskine
Ljusdesign   Torkel Blomkvist

Rollista

Alcina   Agneta Eichenholz
Ruggiero   Katarina Karnéus
Morgana   Ida Falk Winland
Bradamante   Ann-Kristin Jones
Oronte   Martin Vanberg
Melisso   Åke Zetterström
GöteborgsOperans Orkester
Statister
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta