”operakonst på högsta nivå” – DN
Köp biljett

Carmen

Hellre död än fångad.

Ett filmklipp ur föreställningen
”Katarina Giotas gör en strålande gestaltning av rollen”GP
”operakonst på högsta nivå”DN
”Lyxigt i färg och form”SR Kulturnytt
”Carmen visar sitt rätta jag”Borås Tidning
”en livlig, detaljrik körregi”SvD
Katarina Giotas (Carmen)
Tilo Stengel

Den självständiga Carmen är passionen personifierad: vild, orädd och förtärande. När hon kastar sin ros till Don José blir det upptakten till en relation som kommer att sluta i tragedi. Den annars så plikttrogne José blir som besatt och överger allt – sin ungdomskärlek, sitt arbete och sin familj – för att följa henne. Men när Carmens eldiga känslor svalnar skyndar hon vidare mot nästa mål, nästa man. För Carmen är en kvinna som aldrig kommer att kompromissa om sitt oberoende.

Bizets förföriska fabriksarbeterska har fängslat hjärtan i nära 150 år. I dag är Carmen världens mest spelade opera. Glyndebournes och Sir David McVicars fullblodiga och visuellt spektakulära uppsättning från 2002 har hyllats av både kritiker och publik. Baserat på den uppsättningen gör den franska regissören Marie Lambert en version för oss. Partierna med talad dialog (på franska, svensk textning) gör handlingen och personernas drivkrafter enklare att följa och förstå.

En lättläst beskrivning av handlingen

Titta på ett filmklipp med material från repetitioner


Kostymskiss 'Escamillio Akt IV'
Sue Blane, kostymdesigner

I titelrollen välkomnar vi Katarina Giotas tillbaka efter framgångarna som Judith i Riddar Blåskäggs borg 2014. Hon delar rollen med fransyskan Géraldine Chauvet, som har Carmen som en av sina stora paradroller. Den vanvettigt förälskade Don José sjungs alternerande av Joachim Bäckström och amerikanen Noah Stewart medan Escamillo, den självmedvetne tjurfäktaren som gör entré med toreadorarian, görs av Daniel Hällström/ Mats Persson.

Tre välrenommerade dirigenter turas om att sätta fyr på den melodiösa och dramatiska musiken.

CARMEN - VEM ÄR HON?
Lyssna på samtalet om världens mest spelade titelroll med tidigare uttolkare.
Medverkande: Ulrika Tenstam, Helena Holmberg och Martina Dike.

Samtalet leds av Göran Gademan (dramaturg). Vid flygen Karin Holm.

Spelades in tisdag 15 november 2016, kl 19

Introduktion till Carmen
Lilla scenen, 1 timme före varje föreställning (dock inte på premiär).
Introduktionen kostar inget extra; biljetten gäller som inträde.

Läs mer om samtal och introduktioner

Kostymskiss 'Butiksbiträden, Akt IV'
Sue Blane, kostymdesigner

Carmen – MÄSTERVERK MED FÖRHINDER

Under 1850-talet började intresset i Paris för bombastiska grand opéras att mattas och romantiken hade börjat gå över i realism: Gustave Courbet hängde sina oljemålningar av arbetande bondkvinnor och stenhuggare i osköna ställningar utanför världsutställningen i Paris 1855 och två år senare gav Gustave Flaubert ut sin roman Madame Bovary – allt detta utgjorde startskottet till realismens inträde. Den driftige direktören Léon Carvalho övertog Théâtre Lyrique, där han kombinerade en djärv och varierad repertoar med en framstående operaensemble. Han hade ett gott väderkorn för nya talanger, såväl artister som kompositörer. På Théâtre Lyrique introducerades flera stora kompositörer, däribland Georges Bizet och Hector Berlioz.

Georges Bizet (1838-1875)
Étienne Carjat

Med den framstående Fromental Halévy som kompositionslärare och sedermera svärfar, vann Bizet en kompositionstävling med den komiska enaktaren Le Docteur Miracle (Doktor Mirakel). Det ledde till att Carvalho engagerade honom för Pärlfiskarna (Les pêucheurs de perles) 1863. För Théâtre Lyrique skrev Bizet sedan La jolie fille de Perth (Den vackra flickan från Perth) 1867, men några år senare gick dessvärre Carvalhos teater i konkurs. Nästa verk, den komiska enaktaren Djamileh, skrev Bizet därför för den mer konservativa Opéra-Comique. Kritiken beskyllde honom besynnerligt nog för att vara alltför wagnersk.  Kritiken var ändå inte värre än att Bizet fick en beställning till vid samma teater, vilket skulle resultera i världens mest spelade opera. 

Ett djärvt ämne

När direktören för Opéra-Comique fick höra Bizet och hans librettisters förslag till ämne höll han på att få slag. Att visa upp den miljön med tjuvar, zigenare och cigarrarbeterskor, med Carmen som dessutom mördas av sin älskare på en familjeteater som Opéra-Comique tycktes honom omöjligt. Det var en institution där borgerliga familjer bland annat gjorde upp om förlovning och giftermål. Det är lätt att förstå att teaterns ledning tvekade inför förslaget, och att Carmen helt enkelt skulle skrämma bort den publiken. Visserligen hade Émile Zola redan gett ut sin naturalistiska romanserie under början av 1870-talet, och Prosper Mérimées kortroman Carmen från 1848 kunde knappast längre ansetts stötande för den goda smaken. 

Sedan 1960-talet har man oftast återgått till att framföra den ursprungliga dialogversionen och så spelas den också här på GöteborgsOperan, men nu för första gången på franska.

Men något liknande litterärt stoff hade aldrig förekommit i något operalibretto tidigare. I Mérimées berättelse finns element som senare togs upp av naturalisterna: skildrandet av de lägre samhällsklassernas villkor, deras passioner och våldsdåd och det kyligt registrerande återgivandet av verkligheten. Men aldrig tidigare hade personer av folket gått ett tragiskt öde till mötes på en operascen - det var dittills förbehållet de högre stånden. Däri ligger mycket av förklaringen till att mottagandet av Bizets opera blev så tveksamt. Den andra förklaringen har att göra med den teater som Carmen uruppfördes vid, som direktören ovan ger uttryck för. Innehållet i de verk som visades vid Opéra-Comique kunde som nämnts vara allvarligt, men sällan med tragisk utgång och aldrig i en miljö som Carmens. Théâtre-Lyrique med sin mer progressiva inriktning hade varit en mycket lämpligare scen, om den funnits kvar.       

Célestine Galli-Marié som Carmen, 1875

Urpremiären 1875 med den omtalade Célestine Galli-Marié blev knappast någon framgång, men heller ingen skandal vilket ibland hävdas. Snarare verkar publiken ha ställt sig oförstående inför verket. Den ene av verkets librettister, Ludovic Halévy, har i ett brev beskrivit hur mottagandet av första och andra akten varit varmt med applåder och bisseringar, men att ovationerna hade avtagit under tredje akten och att den slutliga publikreaktionen varit tystnad. Undersöker man kritiken, finner man att den är högst blandad och att ingen frånkänner Bizet talang som kompositör, även om ett uttalande som att han skulle sakna talang för melodi får en att dra på mungiporna. Flera av kritikerna påpekade det olämpliga i valet av Mérimées novell som utgångspunkt för ett libretto och någon finner hjältinnan frånstötande, grym och förfallen medan en annan kallar henne för ”en Manon utan hjärta”.

Trots det svala mottagandet lades uppsättningen inte ner utan spelades de stipulerade 50 gångerna, vilket ändå måste tyda på en publiksuccé. Förhoppningsvis hann Bizet få uppleva denna vändpunkt, innan han avled tre månader efter premiären endast 38 år gammal. I vilket fall fick han inte uppleva hur verket togs till Wiener Hofoper i oktober samma år och hur den talade dialogen då byttes ut mot recitativ. Till sin form är Carmen skriven som en opéra-comique, med dialog och i tre akter (med tredje akten i två bilder). Ludovic Meilhac tog bort dialogtexten och skrev en ny, betydligt kortare på vers som Bizets gode vän Ernest Guiraud tonsatte, ofta med utgångspunkt från de teman hos Bizet som ligger i musiknumren omkring. 

Scenbild till akt 1 på Opéra-Comique i Paris 1875
Pierre-Auguste Lamy (1827–1880)

En nertonad recitativversion

Det var Wiener Hofoper som hade krävt denna förändring, och i sin recitativtext tonade Meilhac radikalt ned vad som kan ha uppfattats som anstötligt. Framför allt gäller det synen på Carmen: hennes fatalism och uttalande att hon är djävulen själv är borttagna. En hel del svordomar och grövre uttryck har också rensats bort. Detta kan ha lett till att verket gick att sprida fortare, för många länder var knappast så liberala som Frankrike. Sedan 1960-talet har man oftast återgått till att framföra den ursprungliga dialogversionen och så spelas den också här på GöteborgsOperan, men nu för första gången på franska. 

Bizets inspiration inför detta partitur är högst påtaglig, och det var också hans egen idé att använda Mérimées historia. Han tog flitigt del i utformandet av texten tillsammans med sina librettister Henri Meilhac och Ludovic Halévy. Det viktigaste tillskottet gentemot novellen är Micaelas roll, som inte alls har någon motsvarighet hos Mérimée. I operan ställs hon effektfullt som motpol till Carmen och utgör också ett slags bild av hur Josés liv såg ut tidigare. Precis som i Bizets förra operor är lokalfärgen i musiken stark – tidigare hade de utspelats i Ceylon, Skottland och Egypten och nu blev det alltså Spanien. Men vad som tidigare hade varit försiktigt inbäddat bröt han här upp i öppen dager i all sin fränhet - många decennier efter urpremiären har orkestermusiker frågat efter om det inte är tryckfel i deras stämmor, så djärva kunde hans harmonier vara. 

Operahistoriens mest fascinerande titelroll?

Ändå är Carmen en utpräglat fransk, inte spansk opera. Det finns påtagliga schatteringar av det spanska här och var - i uvertyren, tjurfäktningsmusiken och i kortare mellanspel, men det är tillräckligt för att bädda in verket i sin miljö. Inför sin första entré lär Galli-Marié ha varit missnöjd då hon inte hade fått någon entréaria eller kuplett. Bizet rusade då in på ett musikbibliotek, fick tag i något som han trodde var en spansk folkvisa och använde den. I hastigheten tycks han inte ha fått någon upplysning att det egentligen var ett tämligen samtida salongsstycke, en sång komponerad av tenoren Manuel Garcìa. Så föddes den berömda habaneran. Carmen är en av operalitteraturens märkligaste roller och fortsätter att oupphörligt fascinera. Den har fått en nästan ouppnåelig status i stil med Don Giovanni för en manlig operasångare eller Hamlet för en skådespelare. Hur hon än görs, tycks någon sida saknas och idealet sätts ofta omåttligt högt. Hon utgör bilden av den andra, det främmande enligt Susan McClarys berömda analys, men framför allt är hon en kvinna som kräver att få äga sin kropp, att älska den hon vill så länge hon vill och det gör henne evigt modern. 

Hur påverkar hon sitt öde? Väljer hon sitt öde själv genom att springa rakt på Josés kniv? Dör hon hellre än lever ofri? Eller blir hon ett offer för Josés vid det laget psykotiska läggning? Frågorna är fler än svaren och varje regissör och artist måste själv ta ställning till denna över hela världen oftast upprepade titelroll. 

Men även om Carmen är titelpersonen, så ligger dramat hos Don José. Carmen är densamma från första takten till den sista medan han utgår en enorm utveckling, eller snarare deklination – han börjar som en oskuldsfull ”mammas gosse” och genom Carmen väcks han i sin sexuella attraktion för att sluta som gangster och mördare. I de två sista bilderna blir han en fascinerande studie i ett psykiskt sammanbrott, såväl textligt som musikaliskt. Operans slutscen är magnifik, med den långa duetten mellan de två och den jublande publiken inne på tjurfäktningsarenan som skärande kontrast till ödesdramat framför. Hur Carmens död regisseras är också oupphörligt fascinerande - som fatalist har hon sett i korten att de båda ska dö. Hur påverkar hon sitt öde? Väljer hon sitt öde själv genom att springa rakt på Josés kniv? Dör hon hellre än lever ofri? Eller blir hon ett offer för Josés vid det laget psykotiska läggning? Frågorna är fler än svaren och varje regissör och artist måste själv ta ställning till denna över hela världen oftast upprepade titelroll. 

Göran Gademan
Dramaturg 

Varning för biljettbedrägeri

Vi vill göra våra besökare uppmärksamma på att det finns hemsidor som bedriver andrahandsförsäljning av biljetter till GöteborgsOperans föreställningar. För att undvika att bli lurad rekommenderar vi att du alltid köper dina biljetter direkt från oss. Du som köper via opera.se länkas automatiskt till vår samarbetspartner Biljettforum.

Läs mer här

21 föreställningar t o m 23 februari 2017
Sjungs på franska med svensk översättning på textmaskin.

#GOcarmen

Spelplan

januari 2017

ons 25/1
19:00
Stora scenen 
sön 29/1
18:00
Stora scenen 

februari 2017

fre 3/2
19:00
Stora scenen 
sön 5/2
18:00
Stora scenen 
tors 9/2
19:00
Stora scenen 
tors 16/2
19:00
Stora scenen 
lör 18/2
18:00
Stora scenen 
tors 23/2
19:00
Stora scenen 
Sista föreställning

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen