Köp biljett

De sju döds|synderna & Gianni Schicchi

Dekadent dubbel om vedervärdiga människor.

De sju dödssynderna

”Ballet chanté” i en akt av Kurt Weill (1900-1950). Text Bertolt Brecht.

Sjungs på tyska med svensk översättning på textmaskin.


Gianni Schicchi

Opera i en akt av Giacomo Puccini (1858-1924). Libretto Giovacchino Forzano.

Sjungs på italienska med svensk översättning på textmaskin.

Högmod. Girighet. Lusta. Avund. Frosseri. Vrede. Lättja. Vidriga egenskaper som äter sig in, förgör allt gott och utplånar ljuset.

Regissören David Radok och hans team har skapat en enhet av två på ytan väsensskilda verk: Weills 1930-talsstycke De sju dödssynderna, med influenser från jazz och kabaret, och Puccinis uppsluppna komedi Gianni Schicchi (den med världens mest kända operaaria: O mio babbino caro). Den monumentalt syndfulla scenografin väver samman verken till en enda berättelse, lastad med dekadent överflöd, förakt, moraliskt förfall och synd.

Den centrala figuren i De sju dödssynderna är Anna, som fruktlöst försöker försörja sin familj utan att begå några dödssynder. Hon gestaltas av sångerskan och Guldbaggevinnaren Edda Magnason.

Åke Zetterström gör titelrollen i Puccinis Gianni Schicchi, där snikna släktingar gömmer undan en rik adelsmans lik för att diktera ett nytt testamente och komma åt hans arv.

Dirigent är Antony Hermus, som med Macbeth i Göteborg fick omdömen som ”fantastisk precision” (GP).

Dödssynder genom episk teater och komisk opera

Artikel av Göran Gademan, dramaturg

Kurt Weill och Bertholt Brecht skapade sitt verk De sju dödssynderna 1933, bara några år efter deras stora genombrott med Tolvskillingsoperan. Men i Tyskland hade det som bekant osa hett, och deras nästa verk, operan Mahagonny, blev en stor skandal och förbjöds snart av nazisterna. De sju dödssynderna uruppfördes därför i Paris med Weills hustru Lotte Lenya i den genomgående huvudrollen som Anna. Genrebeteckningen blev ”ballet chanté”, alltså sjungen balett. 

Kurt Weill (1900-1950)
Bundesarchiv Bild

Precis som den övriga episka teatern som Brecht varit med att skapa, visar han ett spel där artisterna går in och ur sina roller – en berättelse som visas, snarare än naturalistisk inlevelsefull teater. På sitt sedvanligt samhällskritiska vis låter Brecht visa hur Anna ska försörja sin familj, men kan inte göra det utan att begå de sju dödssynderna – en efter en i sju korta scener. Lätt förenklat menas att felet ligger i samhället, hur det har utvecklats och konstruerats. Annas roll är dessutom delad i två, där en dansös spelar hennes ”syster” som snarare är hennes dubbelgångare. De övriga rollerna är en manskvartett som gestaltar familjen, där givetvis andra basen gör mamman! 

Orkestern är liten och som vanligt hämtar Weill sina uttryck från kabaret och jazz, ytterligare något som stack nazisterna i ögonen – den musiken räknades som ”Entartet” (= urartad, degenerad). Ovanpå allt var Weill dessutom jude. Samma år som De sju dödssynderna uruppfördes, brändes partituret till Weills opera Silversjön på torget framför operan i Berlin. Men då hade Weill redan tillsammans med scenografen Caspar Neher och dennes hustru lyckats passera gränsen till Frankrike. Han skulle aldrig komma tillbaka igen, utan flydde till USA där han fortsatte sitt skapande intill sin död 1950.     

Den briljanta Gianni Schicchi blev Puccinis enda komiska opera. Den bildar en slutpunkt i en stolt tradition italienska komiska operor från Rossini, Donizetti och Verdis Falstaff.

Puccinis Gianni Schicchi ingår egentligen som den tredje fristående delen i hans Triptyken, komponerad för Metropolitan Opera 1918. Hela det projektet väcktes via Dante Alighieri och dennes gudomliga komedi. De tre fristående delarna skulle avspeglas via Dantes Inferno (den brutala svartsjuketragedin Manteln), Skärselden (det sentimentala klosterdramat Syster Angelica), Paradiset (den uppsluppna komedin Gianni Schicchi). En del operabesökare kanske minns att hela Triptyken spelades på Stora Teatern under 1990-talet. 

Giacomo Puccini (1858-1924)
Okänd. Wikimedia Commons

Det var ur några rader från Dantes Inferno-del som Puccini hade fått den tändande gnistan: där fann han skälmen Gianni Schicchi, förpassad till helvetet efter att ha kommit över en död gammal mans kvarlåtenskap. Utifrån dessa rader broderade librettisten Giovacchino Forzano ut en historia med en hel hop giriga släktingar, som blir rasade över att deras anfader har testamenterat hela sin kvarlåtenskap till kyrkan. De går med på att Schicchi spelar den gamle mannen och gömmer liket i ett skåp. Men när testamentet ska dikteras skriver Schicchi över allt på sig själv. I operan har han mer försonande drag än hos Dante – hos Forzano låter han det unga kärleksparet, sin egen dotter Lauretta och hennes Rinuccio, ärva alltihop. Det är Lauretta som ber sin far så vackert, i den berömda arian ”O mio babbino caro”, att han måste ordna alltihop så att de får råd att gifta sig. 

Den briljanta Gianni Schicchi blev Puccinis enda komiska opera. Den bildar en slutpunkt i en stolt tradition italienska komiska operor från Rossini, Donizetti och Verdis Falstaff. Sarkastiskt och dråpligt skildrar Puccini de giriga och asgamsliknande släktingarna kring den rike renässansmannen Buoso Donatis dödsbädd. Träffsäkert kontrasterar han dem mot den förslagne Gianni Schicchi och det unga paret Lauretta och Rinuccios rena kärlek. Hela farskarusellen tar ibland så absurda vändningar att man kommer att tänka på Monte Python. 

Teamet med regissören David Radok, scenografen Lars-Åke Thessman och kostymören Karin Erskine är övertygade om att alla sju dödssynderna återfinns även i Gianni Schicchi – därav hopkopplingen av de två verken. Weillstycket som går före paus utspelas framför ett palats, och i Puccinioperan är vi inne i palatset. Redan under De sju dödssynderna anas de giriga släktningarna från Gianni Schicchi som finns där inne. Det finns mycket spännande att berätta kring hur liket göms i ”skåpet” och hur dödssynden frosseri även kommer med i Gianni Schicchi, men det vore synd att avslöja på förhand. Kom och se själva!

#GO7schicchi

Spelplan

oktober 2017

lör 21/10
18:00
Stora scenen 
Premiär
ons 25/10
19:00
Stora scenen 
Pensionärspris gäller
sön 29/10
18:00

november 2017

lör 4/11
18:00
lör 11/11
18:00
Stora scenen 
Pensionärspris gäller
ons 15/11
19:00
sön 19/11
16:00
tors 23/11
19:00

december 2017

fre 1/12
19:00
sön 3/12
18:00
tis 5/12
19:00
Stora scenen 
Sista föreställning

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen