”...en av årets starkaste operaupplevelser” – DN

FALLET MAKROPuLOS

Vad är meningen med livet om det aldrig tar slut? Janáčeks opera är ett i dubbel bemärkelse tidlöst drama, där människans jakt på ungdom och odödlighet tar sig extrema uttryck.

Ett filmklipp ur Fallet Makropulos
”...en av årets starkaste operaupplevelser”Dagens Nyheter
”Annalena Persson gör en ytterst imponerande tolkning av den tvetydiga och komplexa kvinnogestalten.”Göteborgs-posten
”Ensemblen gör skarpskuret profilerade roller”SvD
”Radoks personregi är exakt”Kulturnytt

Emilia Marty har levt i 337 år. Nu börjar dosen av hennes livselixir mattas av och hon behöver en ny illa kvickt. Men receptet på drycken är försvunnet. Emilia börjar en desperat jakt som bokstavligen talat går över lik. Handlingen tar en oväntad vändning när hon till sist står där med beskrivningen på odödlighet i handen. Är det verkligen värt att leva 300 år till?

Rytmerna och den intensivt sköna spänningen i Janáčeks tonspråk griper tag från första ton, kittlar vårt inre med en nästan fysisk påtaglighet. Den gripande slutscenen är svårmatchad i fråga om musikalisk egenart och dramatisk intensitet.

Med Janáčeks näst sista opera, Fallet Makropulos (för första gången i Sverige på originalspråk!) har nu alla större operor av denne tjeckiske tonsättare spelats i Göteborg. Liksom många av hans senare verk handlar även denna om människans förhållande till tiden, och vad vi egentligen gör av våra liv.

”De uppfattar henne som en lögnerska, en bedragare, en hysterisk kvinna — och mot slutet är hon så olycklig! Jag skulle vilja att alla tyckte om henne efteråt. Utan kärlek kommer det inte att fungera för mig.”Leoš Janáček

En lättläst beskrivning av handlingen (PDF)

Annalena Persson

Produktionen är ett samarbete med operahuset i tjeckiska Brno, där verket uruppfördes 1926. För regin står vår husregissör David Radok.

Vi är stolta över att kunna presentera detta verk med i stort sett enbart vår egen ensemble. GöteborgsOperans dramatiska sopran Annalena Persson har en stor utmaning i att gestalta Emilia Marty, kvinnan vars dragningskraft på männen aldrig har avtagit, trots att hela hennes liv bara har blivit en bitter upprepning. Även Tomas Lind, Åke Zetterström och Anders Lorentzson tar sig an krävande roller.

En intervju med Annalena Persson, där hon reflekterar om sin roll i Fallet Makropulos
”Vi är lyckliga för att vi vet att livet inte är långt. Och därför måste vi göra det allra bästa av varje ögonblick, verkligen fylla det till brädden”LEOŠ JANÁČEK

KAN MAN LEVA HUR LÄNGE SOM HELST? 

Samtal inför den nya uppsättningen av Fallet Makropulos.
Spelades in onsdag 11/11 kl 19.00.

Medverkande: Annalena Persson (Emilia Marty), Åke Zetterström (Prus), David Radok (regissör) och Thomas Nyström (åldersforskare och professor i mikrobiologi). Samtalsledare: Göran Gademan (dramaturg). 

Samtalet hålls på svenska.

Läs mer om våra samtal

Dramaturg Göran Gademan introducerar rollerna i Fallet Makropulos

Janáček och Fallet Makropulos

Artikel av Göran Gademan, GöteborgsOperans dramaturg

Föga anade man i Brno 1904 när kvarnhjulet i Jenůfa snurrade igång med orkesterns xylofon i operans första takter, att det var inledningen till ett av de största operaäventyren under 1900-talet. Kompositören var Leoš Janáček (1854-1928) och även om framförandet hade en viss framgång, var det till att börja med en högst lokal angelägenhet som snart glömdes bort. Först efter att författaren Max Brod översatte operan till tyska och såg till att den uppfördes i Wien 1918, fick Janáček sitt verkliga genombrott. Det ledde till ett fullkomligt vattenfall för den mer än sextioårige tonsättaren, som de följande åren fick ur sig fullödiga mästerverk som Katja Kabanová, Den listiga lilla räven, Fallet Makropulos och Från de dödas hus, alltid med sitt speciella signum och säregna tonspråk. 

Janáček med sin fru Zdenka, 1881

Vid det laget hade det habsburgska riket fallit sönder efter första världskriget och republiken Tjeckoslovakien bildats. Janáček kom från den mähriska landsbygden, men var kompositionsutbildad i såväl Prag som Wien och hade varit vän med Dvořák. Han hade länge arbetat som musiklärare i Brno, med ett stort intresse för att samla och ge ut folksånger från Mähren. Han var också genuint intresserad av det tjeckiska språket – han lär alltid ha haft en anteckningsbok i fickan där han tecknade ner tonfall och dialoger från samtal han hörde. Också hans musikdramatik utgår, helt ifrån språket och dess tonfall. Janáčeks kärva, lite korthuggna tonspråk och tonala modernism ligger långt ifrån föregångaren Dvořáks romantiska stil.

Det viktiga är vad vi gör av våra liv – med våra drömmar, förhoppningar och vår längtan. Även om vi inte lyckas förverkliga dem, visar dessa drömmar att vi fortfarande lever. Därför är det viktigt att aldrig sluta längta.
Kamila Stösslová

Janáček levde i ett olyckligt äktenskap, och 1917 mötte han det unga paret David och Kamila Stössl, varpå han blev handlöst förälskad i Kamila. Hon besvarade inte hans kärlek och ville inte lämna sin man, men obesvarad kärlek behöver inte vara detsamma som olycklig kärlek. Kamila Stösslová förblev hans musa och inspirationskälla livet ut, och de förlorade aldrig kontakten. Mest påtagligt blev det i operan Katja Kabanová, men hon anas även bakom de kommande verken. I Den listiga lilla räven (Príhody Lisky Bystrousky) från 1924 anas hon bakom titelrollens tjusande, gäckande gestalt och genom Skogvaktarens fascination inför denna rävhona. Men även i den frånvarande Terynka som Skolläraren aldrig får gifta sig med. Kanske har hon också fått drag av Emilia Marty, huvudpersonen i Fallet Makropulos (Vec Makropulos), uruppförd i Brno 1926. 

Dessa verk präglas också av en fascination över tiden, vad vi gör av våra liv och hur vi ingår i naturens kretslopp. En människas liv varar betydligt längre än en rävhonas. Än kortare är det för en dagsslända, men trots det är livskurvan densamma för dem alla tre. Emilia Marty har levt mer än 300 år eftersom hon fått ett livselixir, men hennes liv har blivit innehållslöst, bittert och tomt - allt blir en upprepning och inget har något värde. Det viktiga är vad vi gör av våra liv – med våra drömmar, förhoppningar och vår längtan. Även om vi inte lyckas förverkliga dem, visar dessa drömmar att vi fortfarande lever. Därför är det viktigt att aldrig sluta längta. ”Livet tänkte jag mig något annat”, säger redan Jenůfa, och i Katja Kabanová visas människor som på Tjechovskt manér inte kan förverkliga sina liv. I Den listiga lilla räven visas även Janáčeks starka relation till naturen och hur vi människor och djur ingår i den, i samspel eller rent av som spegling av varandra. Rävhonans död när hon faller offer för luffarens kulor skildras utan större sentimentalitet. Livet levs när det levs, och sedan är det slut. Men livet går vidare för våra efterkommande. 

Inför sin näst sista opera hade Janáček sett Karel Čapeks sciencefiction-liknande komedi Fallet Makropulos uruppföras i Prag 1922. Genast ville Janáček tonsätta pjäsen och det är lätt att förstå hans fascination - pjäsen griper vid flera av hans tidigare teman, men på ett nästan absurt skruvat sätt. Emilia Marty föddes som Elina Makropulos på 1500-talet som dotter till en livmedikus. Hennes far prövade ut ett elixir på henne som skulle ge evigt liv åt en kejsare. Elina föll i koma och fadern avrättades, men hon överlevde och elixiret verkade. Nu har hon levt i över 300 år, alltid under nya identiteter med initialerna E.M. Receptet till elixiret har kommit på avvägar och hon behöver en ny dos för att leva vidare. Bitter och cynisk tvekar inte att gå över lik eller bedra någon i kärlek för att komma över receptet. Men när hon till sist har det i sin hand, väljer hon att inte förnya dosen: ”Om ni visste vad livet är lätt för er. För er har allting mening. Ni dårar är välsignade, av den enkla anledningen att ni kommer att dö.” Emilia ger receptet till den unga Krista, som bränner upp det medan Emilia förintas inför de omgivandes ögon. 

Utanför hans hemland har England och Sverige haft en stark Janáček-tradition och tidigt gett sig på hans verk.
Leoš Janáček

På samma sätt som Skogvaktarens monolog i Den listiga lilla rävens slutscen, var slutet i Fallet Makropulos Janáčeks eget tillägg och bildar en grandios, starkt emotionell final med existentiella förtecken och som bryter av mot Čapeks konversationskomedi. Kören av osynliga röster bakom scenen blandas med Emilias lyriska sångflöden och den storslagna orkestersatsen. De övriga scenerna flyter på i Čapeks snabba konversationsstil med ett något mer modernistiskt tonspråk än tidigare. Huvudrollen är en stor utmaning för en dramatisk sopran såväl sångligt som spelmässigt, men även här finns ett omgivande mustigt persongalleri: den krasse barytonen Prus som går i säng med henne i utbyte mot receptet, den gamle Hauk-Šendorf som känner igen henne från en tidigare existens i Spanien (skrivet för operettenor och med kastanjetter i orkestern) och den oskuldsfulle fästmannen till Krista som tar livet av sig efter att ha förförts och svikits av Emilia. Samt Krista, en karriärhungrig och självupptagen sångstuderande, tänkt för en näbbig subrett.

Som alltid lät Janáček uruppföra sin opera i Brno, 1926 innan verket nådde Prag och resten av Europa. Hans sista opera Från de dödas hus uruppfördes där postumt 1930. Utanför hans hemland har England och Sverige haft en stark Janáček-tradition och tidigt gett sig på hans verk. I övrigt spelas hans verk flitigt i norra och östra Europa, men har fått mindre genomslagskraft i de latinska länderna. Intressant nog han aldrig riktigt slagit i USA, trots att han varit så stor i England.   

#GOmakropulos

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen