FIGAROS BRÖLLOP

Kärlek, intriger och total förvirring. Nypremiär för Stephen Langridges hyllade uppsättning av Mozarts briljanta, mänskliga och evigt unga opera. 

Filmklipp ur uppsättningen 2014
”Sofie Asplund är som klippt och skuren för denna roll [...] hennes välklingande sopranröst lyfter rosenarian i ett sällsamt skimmer”Borås tidning
”Helt avgörande är Sofie Asplunds magiska insats.”GP (2014)
”… elegans kan sammanfatta hela föreställningen”SR (2014)
”Klingar ut som en gnistrande hyllning till humanism, empati och kärlek.”SVD (2014)

Figaros bröllop är en briljant invecklad och mycket mänsklig komedi fylld av lust, begär och farsartade knep i ett strikt hierarkiskt samhälle. Det är också ett av opera- världens mest älskade verk. Navet i handlingen är grevens vilja att få tjänsteflickan Susanna i säng. Men Susanna ska gifta sig med sin älskade Figaro, grevens betjänt...

Maria Luigia Borsi, Stephen Langridge och Sofie Asplund under repetitionerna

I denna tolkning av Stephen Langridge, konstnärlig ledare Opera/drama, befinner vi oss i Andalusien i slutet av Francos regim. Precis som i originalet genomsyras hans uppsättning av klasskonflikter och revolutionära tankar. Men också av passion, glädje och förlåtelse, allt i samklang med Mozarts evigt unga, på samma gång förrädiskt enkla och genialiska musik.

Uppsättningen, som hade premiär hösten 2014, möttes av fina recensioner och långa applåder. Daniel Hällström, som då sjöng Figaro, har nu gjort en klassresa och sjunger i stället greve Almaviva. Hans starka, sorgsna grevinna gestaltas denna gång av italienskan maria Luigia Borsi, medan Sofie Asplund återkommer med sin strålande insats som Susanna. Figaro gestaltas av Markus Schwartz, som delade rollen med Hällström 2014.

En lättläst (LL) beskrivning av handlingen

Den mogne Mozarts mästerverk

När Mozart började arbeta med librettisten Lorenzo da Ponte uppstod ett av hela operahistoriens mest framstående samarbeten - de två kompletterade varandra perfekt. Det började med Figaros bröllop efter Beaumarchais pjäs, uruppförd 1786 på Burgtheater i Wien. Det var ett djärvt val av ämne, med tanke på att dramat med sina revolutionära tendenser hade väckt mycket uppståndelse vid sitt uruppförande bara två år tidigare i Paris. da Ponte har dock i sitt libretto tonat ned sådana inslag betydligt, och betonar istället mänskliga relationer och egenskaper mycket mer än den sociala kritiken. Förutom att de hade riskerat att den wienska censuren slagit till, var det mänskligt psykologiska något som intresserade Mozart mycket mer än samhällskritik. Bland annat är det ställe hos Beaumarchais där Figaro säger till Greven att "det enda du har gjort, är att bli född till den du är" helt borttaget i da Pontes operatext.

Pierre-Augustin Caron de Beaumarchais

Handlingsmässigt är Figaros bröllop en fortsättning på Beaumarchais mer konventionella komedi Barberaren i Sevilla, där Figaro har hjälpt Greve Almaviva att gifta sig med Rosina mitt framför ögonen på hennes förmyndare Doktor Bartolo. I denna "vad hände sedan"-historia har Grevens och Rosinas äktenskap inte utvecklat sig så lyckligt som man kunnat tro: han vänder sig snart till andra, framför allt till Figaros tilltänkta Susanna. När det är Figaros tur att gifta sig försöker Greven återuppliva en gammal feodal sed, jus primae noctis, som innebär att det är feodalherrens rätt att ta oskulden från de unga brudarna vid sitt gods. Figaro, Susanna och Grevinnan Rosina gör allt för att hindra Grevens planer. Först tänker de klä ut den unga pagen Cherubin till flicka för att lura Greven i parken. Detta leder dock bara till ytterligare förvecklingar, eftersom pagen har körts från slottet av Greven för att bli soldat. Till sist lyckas de genom att Grevinnan klär ut sig till Susanna och Greven ertappas med att försöka förföra sin egen hustru i parken.

Figaros bröllop innehåller en uppsjö av liknande infall och ett pärlband av tjusande arior och ensembler.

Till sin form är Figaros bröllop en opera buffa och Mozart lyckas utveckla genren till en enastående höjdpunkt. Han lyfter och förädlar formen med sin människokännedom och psykologiska förmåga, men höjer också upp musiken långt upp ifrån det enkla och buffaartade. Inom opera buffan hade aktfinalerna börjat utvecklas. Aktsluten inom opera seria innehöll enbart en större aria, föregånget av ett accompagnato-recitativ. Men inom buffan kunde flera sångare sjunga en mer genomkomponerad final, till en början oftast i enklare rondoform. Detta tog Mozart fasta på och byggde ut sina finaler - framför allt de i andra och fjärde akten - till långa, genomkomponerade avsnitt på upp emot 25 minuter. Replikerna faller där ofta lika fort som i ett taldrama, i ett oupphörligt flöde där musiken hela tiden skildrar och fördjupar situationerna. Den ena situationen följer på den andra, vilket har gett dem namnet kedjefinal.

W A Mozart

Andra aktens final är den mest berömda och här finns anledning att dröja vid ett par ställen, för att se hur Mozart har komponerat dem. Akten utspelas i Grevinnans sovrum där Susanna tillsammans med sin matmor har klätt ut pagen Cherubin till flicka. Plötsligt bankar den svartsjuke Greven på dörren och Cherubin måste gömma sig i kabinettet. Greven hinner knappt släppas in förrän han hör buller där inifrån och kräver att dörren ska öppnas. Då Grevinnan vägrar, tar han henne med sig för att hämta verktyg att bryta upp dörren med. Under den korta tiden lyckas Susanna få ut pagen genom fönstret och ta hans plats i kabinettet. När greveparet väl är tillbaka, erkänner Grevinnan att Cherubin är i garderoben vilket väcker Grevens omedelbara raseri. Här börjar den genomkomponerade finalen.

Till ursinniga tongångar uppmanar Greven Cherubin att komma ut och Grevinnan gör allt för att dämpa hans vrede. När till sist dörren flyger upp, stannar musiken av och istället inträder en liten trippande marsch i pianissimo. Till såväl Grevens som Grevinnans uppenbara förvåning kommer Susanna ut ur kabinettet: "Min herre, varför så upprörd? Dra ert svärd och se om ni finner pagen här!". Mycket har skrivits om den musik som ackompanjerar Susannas replik - vad betyder de kloppande ackorden i den dämpade marschen? Är det Susannas trippande steg ut på golvet? Eller är det en anspelning på Cherubin, som egentligen ska vara ute och marschera som soldat? Eller är det i själva verket hjärtslagen på den upprörda Grevinnan, som ju också trodde att Cherubin skulle vara där inne? Greven försvinner in i kabinettet och Susanna hinner snabbt förklara för Grevinnan vad som hänt. Då han återvänder, "Vilket misstag jag gjorde! Jag kan knappt tro det!", skrattas han hörbart ut av stråkarna i orkestern. Det är som om ytterligare en person var närvarande och skrattar ut Greven - kanske Mozart själv?

Figaros bröllop är en svindlande studie i mänskliga svagheter och tillkortakommanden, men också om mod, lycka och en kärlek som går utanpå allt annat.
Lorenzo da Ponte

Greven försöker övertala Susanna att lugna Grevinnnan. Först får han ingen nåd och till pompösa opera seria-tonfall med dramatiska stråkgångar klagar Grevinnan över hur illa hennes trohet lönas. För enda gången i hela operan tilltalar Greven sin maka med "Rosina", men hon fortsätter sin opera seria-uppvisning och säger sig inte vara Rosina längre utan ett olyckligt objekt för hans försumlighet. Greven fortsätter att fråga ut henne: "Men du sa att pagen var inlåst där?" "Det vara bara för att testa dig." "Och ditt darrande?" "Det var bara för att reta dig." För varje gång som Grevinnan har svar på tal, skrattar stråkarna sitt ha-ha-ha mot Greven. Det är ingen tvekan om var Mozarts sympatier ligger. Till sist ger Grevinnan med sig och förlåter sin make. De försonas och alla tre sjunger en för tillfället lyckligt harmonisk ensemble. Som få kompositörer lyckas Mozart att växla perspektiv i sitt tonsättande - ibland lever han sig in i personernas förehavanden, ibland ställer han sig vid sidan om och skrattar åt dem eller kommenterar dem. Med små ironiska vinkar som den lilla marschen eller Grevinnans opera seria-tonfall ger han en provkarta på olika ställningstaganden, något man knappast hinner uppfatta vid första genomlyssningen.

Figaros bröllop innehåller en uppsjö av liknande infall och ett pärlband av tjusande arior och ensembler. Det är svårt att välja bland Figaros upproriskt enklare arior, Grevinnans högstämda men ljuvligt sköna klagoarior, Cherubins pubertetsflämtande canzonettor eller Susannas sensuella rosenaria. Som en tjusande Watteautavla ligger erotiken hela tiden på lur och Mozart avslöjar oupphörligt sina rollfigurers inre drivkrafter. Till och med den tonåriga Barbarinas lilla aria, som inleder fjärde akten, har det vänts och vridits på. Då hon ligger på knä i parken och letar efter nålen som hon skulle ha gett till Greven från Susanna sjunger hon operans enda aria i moll som grundtonart - varför det? Är det för att hon är en liten räddhågsen flicka som tar situationen på alldeles för stort allvar? Eller är det så att hon, mitt i alla de erotiska förvecklingarna, egentligen har förlorat något annat som är betydligt mera värdefullt?

Nästan lika raffinerad som andra aktens långa final är den fjärde. Då personerna irrar omkring i parkens mörker, ibland ovetande om den andres verkliga identitet, lyfter Mozart med sin musik förloppet från att handla om en sedvanlig farskarusell till ett spel om mänskliga drifter som förälskelse, svartsjuka, upphetsning och frustration. Till sist står Greven där avslöjad och tvingas inför alla de övriga att be sin Grevinna om förlåtelse. Då stannar på något sätt universum i den generalpaus som följer. Ska hon förlåta den man som gång på gång har utsatt henne för så mycket? Hon väljer till sist att svara ja. Även i denna himmelskt sköna musik har Mozart smugit in en liten intressant detalj. Då Greven ber om förlåtelse, gör han det till en stigande sext, vilket kan tolkas en smula undflyende. Grevinnan tar upp samma melodi, men inleder istället med en ren kvint, och det kan tolkas som att hon är mer konstant och trofast i sitt svar än Greven. Förmodligen får hon även fortsättningsvis utstå otrohetsaffärer från hans sida, åtminstone om man får tro Mozarts musik. Men läser man vidare Beaumarchais trilogi, så skjuter hon åtminstone moteld eftersom hon där har fått barn med Cherubin. Mozarts Figaros bröllop är i vilket fall en svindlande studie i mänskliga svagheter och tillkortakommanden, men också om mod, lycka och en kärlek som går utanpå allt annat.

Göran Gademan, Dramaturg

FRÅN OPERASHOPEN

CD

Bland våra 10 olika inspelningar i OperaShopen rekommenderar vi 2 sprakande versioner, en med barockexperten Réne Jacobs och en alldeles ny med perfektionisten Teodor Currentzis.
Pris 299:-/st

DVD

Du hittar många fina inspelningar hos oss. Bland annat denna från Paris, gjord 2006, med Peter Mattei i rollen som greven.
Pris 239:-/st


#GOfigaro

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen