Premiär 24 oktober.
Musikal. GöteborgsOperans stora musikal för säsongen är Guys and Dolls, en absolut klassiker inom sin genre.
En musikal om spel och kärlek på Broadway.
”Mitt i prick.” DN
”Sång och musik i toppklass.” GT
”Lysande spelhumör.” SvD
”Det är 50-talskänsla för hela slanten.” GP
”Det låter verkligen väldigt bra om den här ensemblen.” Expressen
”Fullödiga musikalartister i alla roller.” DN
”Dansnummer som får en att tappa andan.” GT
”En makalös, rentav svindlande scenografi.” GT
I denna uppsättning återfinns teamet bakom den stora succén Cats 2006, förstärkt med den välrenommerade dirigenten Nick Davies från Londons West End. Här kommer han att dirigera en stor musikalorkester med allt från spröda violiner till jazziga saxofoner.
Titta på ett klipp från föreställningen.
Regissören Hans Berndtsson vill återskapa tidsandan i originalet och låta denna, en av världens största musikaler, blomma ut i full blom.
Handlingen är baserad på en novell av den amerikanske journalisten Damon Runyon och kretsar kring spelarna Sky Masterson och Nathan Detroit, den unga frälsningssoldaten Sarah Brown och nattklubbssångerskan Adelaide. Författaren var personlig vän till Al Capone och hade en förkärlek för att skildra gangsters, kvinnliga aktriser och professionella hasardspelare från den undre världen runt Times Square, New York City.
”Guys and Dolls är en storslagen musikal som passar vår scen perfekt. Det blir renodlad underhållning med storbandsstuk på musiken, stora dansscener, street-smart dialog och dessutom romantik” Lise-Lotte Axelsson, operachef.
Verket hade urpremiär på Broadway 1950, där det gavs 1200 gånger och vann fem Tony Awards, bl a för bästa musikal. Filmversionen kom 1955 med Marlon Brando, Frank Sinatra, Jean Simmons och Vivian Blaine i huvudrollerna.
Guys and Dolls hade svensk premiär på Oscarsteatern i Stockholm 1953, under namnet Änglar på Broadway. Den återkom till Oscars 1997 och har spelats på flera svenska teatrar genom åren, även med titeln Pysar och sländor.
Titta på bilder från föreställningen.
Huvudrollsinnehavarna.
Sarah Brown Evelyn Jons.
Evelyn Jons är utbildad vid Balettakademien samt Teater- och Operahögskolan i Göteborg. Sedan examen 2001 har hon gjort roller i en rad musikaluppsättningar runt om i norden som bl a Velma Kelly i Chicago och Fantine i Les Misérables på Tröndelag Teater i Norge, Jenny i Tolvskillingsoperan på Det Norske Teatret i Oslo, Anita i West Side Story och Mrs Lyons i Blodsböder på Värmlandsoperan, Sugar i Some Like It Hot på Norrbottensteatern och Nancy i Oliver på Östgötateatern. Hon har varit solist med Göteborgs Symfoniker och Kringkastingorkestret i Oslo och även turnerat med den egna soloföreställningen Det är synd att jag blev vacker istället för rik.
På GöteborgsOperan har vi sett henne i Jesus Christ Superstar, A Chorus Line och som Grizabella i Cats. Evelyn Jons släppte sin första soloskiva Spår sommaren 2009.
Sky Masterson Timo Nieminen.
Timo Nieminen har sedan 1985 arbetat som sångare och skådespelare och medverkat i över 80 produktioner inom teater, opera, musikal, film, radioteater samt egna teater-, show- och ståuppföreställningar. Främst har han varit verksam i Göteborg, vid Stora Teatern, GöteborgsOperan, Stadsteatern och Folkteatern. Bland hans många roller är titelrollen i Sweeney Todd på Värmlandsoperan 2007, Riff-Raff i GöteborgsOperans uppsättning av The Rocky Horror Show 2006 samt på Stadsteatern Daddy i Cooking with Elvis, Hingsten Pekka (Horse) i Allt eller inget, Berger i Hair och Tiger Brown i Tolvskillingsoperan. På Folkteatern har han bl a spelat Officeren i Ett Drömspel och Sonen i Min Modiga Mor. De senaste åren har han också regisserad både teaterföreställningar och radioteater och i höst är han aktuell i filmen Karaokekungen.
På GöteborgsOperan har Timo Nieminen senast medverkat i My Fair Lady och i världspremiären av Wim Vandekeybus dansverk Black Biist.
Adelaide Anna-Maria Hallgarn.
Anna-Maria Hallgarn varvar uppdrag på musikal- och teaterscener med rena sångsolistuppdrag. Hon är utbildad vid Balettakademiens musikalartistlinje i Göteborg och har därefter medverkat i flera musikaler. 2005 spelade hon titelrollen i Kharmen på Göteborgs Stadsteater. På Malmö Opera har hon medverkat i Zorba och gjort Maria Magdalena i Jesus Christ Superstar. Hon har även arbetat med bl a musikalerna GG, Cabaret, Jekyll & Hyde, Godspell och senast medverkat i Showboat på Sörmlands Musik & Teater i Eskilstuna.
På GöteborgsOperan har Anna-Maria Hallgarn gjort rollen som Vera i pop- och rockmusikalen Grymt! som uruppfördes på GO:s Skövdescen våren 2008 och därefter gavs på turné i regionen.
Nathan Detroit Erik Gullbransson.
Erik Gullbransson är sångare, skådespelare, entertainer och konferencier. Erik Gullbransson är en mångsidig artist och känd, inte minst, som en av landets få manliga jazzsångare med ett stort antal konsertturnéer och ett par album bakom sig. Han är en ofta anlitad gästartist med storband och orkestrar över hela Sverige. Som musikalartist har han gjort roller som Thenardiér i Les Misérables, Graf Arco i Mozart!, Berättaren i Blodsbröder och Domare Turpin i Sweeney Todd.
På GöteborgsOperan har Erik Gullbransson medverkat i Les Misérables, Jesus Christ Superstar, Miss Saigon och senast som Alfred P Doolittle i My Fair Lady. Han har även medverkat vid flera av GO:s Trettondagskonserter.
Se Guys and Dolls smygstarta på Liseberg.
Synd och frälsning i New Yorks undre värld.
I musikalen Guys and Dolls finns ett mustigt persongalleri med spelgalna gangsters, lättfotade glädjeflickor, fromma frälsningssoldater och lagens stränga väktare. Det blir ett läckert stycke att sätta tänderna i för succéteamet bakom Cats, med regissör Hans Berndtsson i spetsen.
Aktualisera till nutid?
Modernisera språket?
Slänga in Göteborgsreferenser?
Nej, nej, nej,
blir Hans Berndtssons
omedelbara svar.
"Jag tänker varken
flirta med Liseberg
eller Göteborgs Hamn", säger han
och skrattar gott.
"Miljön är Times Square, New York,
i krysset mellan Broadway och 47:e
gatan, precis som i originalet. Och jag
lovar, även de som aldrig varit där kommer
att känna igen sig. Jag har heller
inget behov av att klä ensemblen i läder
och nitar och låta handlingen utspela sig
på 1960-talet", fortsätter Hans Berndtsson,
som sett sådana versioner.
Han är också nöjd med Hans
Alfredsons gamla översättning till svenska.
"Södersnacket ligger visserligen väldigt
nära ursprungstextens New Yorkslang,
men Alfredsson har valt att skapa
ett mer eget slangspråk, detta har jag
moderniserat något."
Elisabeth Wikström
Utdrag ur artikel från GO Nyheter nr 4 © 2009.
Kostymskisser av Jaana Fomin.
Artikel.
Den älskvärde brottslingen.
Han brukar ha ett öknamn som beskriver något i hans uteende (Mickey Mad Eyes), hans bakgrund (Bobby the Jew) eller en färdighet (Sam the Butcher). I filmens värld är han en slipad snubbe i välskräddad kostym. På scenen är han en listig charmör eller en småkorkad livvakt. Någonstans på kroppen har han minst ett vapen. Han är en gangster.
Sky Masterson och Nathan Detroit i musikalen Guys and Dolls är inte den värsta sorten. De är varken yrkesmördare eller maffialakejer. De rånar inte människor, men de spelar gärna av dem deras pengar. Båda försörjer sig på illegalt hasardspel i 1950-talets New York: Nathan i egenskap av den som arrangerar spelkvällarna, Sky som en av storspelarna (han har fått namnet Sky efter sina höga insatser).
I långfilmer som Gudfadern, De omutbara, Scarface, Casino, Maffiabröder, Donnie Brasco och Carlito's Way är gangstern av ett annat, råare slag. Han är en del av den organiserade brottsligheten där man tjänar pengar på beskyddarverksamhet, penningtvätt, narkotika- och vapensmuggling. Att skjuta för att försvara sig själv eller brottsimperiet är en del av jobbet.
I en av vår tids mest populära tv-serier med gangstertema, The Sopranos, ägnar sig den italienskättade New Jersey-klanen åt sophantering. Inte så tjusigt, men vinstgivande om man sköter den med Sopranometoder. Tony Soprano går inte lika konsekvent klädd i måttbeställd kostym som sina filmiska förfäder, men är fåfäng på sitt sätt och bär gärna en kraftig guldkedja om halsen till den dyra träningsoverallen.
Oavsett vad han egentligen ägnar sig åt är det något hos gangstern som gör att vi älskar att älska honom. Han är inte som andra brottslingar och råskinn. Ordet gangster i sig andas nostalgi och spänning, snarare än mord och brutalitet. Enligt uppslagsverket är han dock "En skrupelfri yrkesbrottsling, som vanligtvis verkar i organiserad grupp".
Gangstern må vara yrkesbrottsling, men han är det med stil. Han klär sig exklusivt och omger sig med vackra saker och vackra kvinnor. Lojalitet och heder är hans honnörsord och familjen – både den egna och brottssyndikatet – går före allt. Högt upp i hierarkin är han dessutom en välsmord affärsman med omfattande ekonomisk makt.
För vissa räcker detta för att ogenerat beundra gangstern, eller åtminstone den romantiserade bilden av honom. En brottsling med hederskodex är ju ändå rätt hyvens. För manusförfattare är han ett tacksamt material och nya versioner av gangstern dyker ständigt upp i litteraturen, på scenen, på filmduken och i våra tv-apparater.
Journalisten och författaren Damon Runyon, vars noveller ligger till grund för musikalen Guys and Dolls, var själv bekant med gangsterkungen Al Capone och skildrade den undre världen i 1920- och 1930-talets USA på ett pricksäkert och underhållande sätt. Gangstern i hans berättelser ägnar sig åt "affärsorganisation" och tvingas bara ibland, mot sin vilja, att försvara sig med våld mot illvilliga konkurrenter.
Verklighetens gangster var antagligen inte mer sympatisk då än han är nu. I dag hittar man honom i stora kriminella organisationer som är svåra att komma åt eftersom illegalt förvärvat kapital snabbt pumpas in i legala affärsverksamheter. I Roberto Savianos bok Gomorra från 2006, som senare också blivit film, skildras Camorraklanens komplexa brottsliga verksamhet i Neapel, en verksamhet som finns på alla nivåer och styr hela samhällen.
Även i den svenska litteraturen har strålkastarljuset börjat riktas mot den nutida gangstern. Boken Svensk maffia av journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson beskriver ingående de kriminella mc-gängens strukturer som vilar på hundraprocentig lojalitet och brutalt våld à la maffiamodell. Jens Lapidus succéroman Snabba cash handlar om narkotikahandeln inom den jugoslaviska maffian i Sverige. Karolina Ramqvists roman Flickvännen sätter fokus på den i gangstersammanhang sällan skildrade hustrun, hon som helst vet så lite som möjligt om makens förehavanden men gärna åtnjuter frukten av hans arbete. Att gangstern är något av en ikon märks också i den nutida musiken. Inom hip-hopen har gangsterrap blivit en helt egen genre. Texterna består av verbala angrepp på samhället i allmänhet och polisen i synnerhet, men är också till stor del ett kaxigt skrytande om rapparnas förmögenheter och statussymboler i form av lyxbilar, smycken och märkeskläder. Inte en lika sympatisk gangster, men likväl beundrad av många unga med drömmar om att ”bli någon”.
Kanske går en del av vårt svärmeri för gangstern att förklara med att han helt enkelt tilltalar en rebellisk, förbjuden sida hos oss. Det är roligare att heja på killen som är smartare än systemet, än polisen som följer reglerna till punkt och pricka. Det är dessutom enklare att identifiera sig med en propert klädd gangster som värnar om familjen och som vill göra sig en hacka genom smarta affärer, än att relatera till en simpel snabbköpsrånare med missbrukarproblem.
Därför fortsätter vi att se på maffiafilmer och hoppas på att typer med namn som Stefano ”The Animal” Fabrini i slutändan kommer undan med skinnet i behåll. Vi skrattar åt de dumma gangstrarna Harry Clark och Jack Diamond som ska pressa Fred Graham på pengar i Kiss me Kate. Och vi vill att präktiga Sarah Brown ska falla för Sky Masterson i Guys and Dolls, trots att han är en hal typ som bara har bjudit ut henne för att vinna en vadslagning.
Från GöteborgsOperans generalprogram 2009/2010.
