”Fantastisk upplevelse” – GP

HAMLET

Stephen Langridge, konstnärlig ledare Opera/ drama, regisserar denna storslagna, tragiska opera om Shakespeares gåtfulla danska prins.

Ett filmklipp ur föreställningen
”Langridges främsta uppsättning i Sverige hittills”DN
”Musiken är både pampig, intagande och sensuell”Expressen
”Den sceniska prestationen är magnifik”P4
”Odödligt verk blir magiskt”Borås tidning

Ambroise Thomas storslagna Hamlet har fått vänta länge på sin Sverigepremiär. Speciellt med tanke på verkets svenska trådar. Ofelias roll skrevs för storstjärnan Christina Nilsson, som ombads föreslå en nordisk folkvisa att lägga in i fjärde aktens stora vansinnesscen. Det blev Näckens polska, som för alltid påminner operapublik världen över vem rollen skrevs för. 

Thomas Oliemans (Hamlet)
Marco Borggreve

Här görs rollen som Ofelia och dess krävande koloraturer alternerande av danska Ditte HØjgaard Andersen. Hamlet görs av den holländske barytonen Thomas Oliemans, som hade stora framgångar hos oss förra säsongen som greve Almaviva i Figaros bröllop. Drottning Gertrud, som i Hamlets ögon svikit sin make och son för en annan man, delas av de framgångsrika mezzo-sopranerna Katarina Karnéus och Ann-Kristin Jones.

Regissören Stephen Langridge – konstnärlig ledare för Opera/ drama – fokuserar på politisk manipulation och familjerelationer så komplexa att de skulle kunna driva vem som helst till vansinne.

I ett modernt samhälle, där det finns vakande ögon överallt och det är svårt att inse vad som är verklighet, vad som är illusion och vad som är paranoida vanföreställningar, går den unge Hamlet slutligen under i det känslornas kaos som uppstår.


En lättläst beskrivning av handlingen

Alternativa slut

Hamlet har två alternativa slut. Vid urpremiären i Paris slutade operan med att Hamlet utses till kung och drottning Gertrud går i kloster. Men för Englandspremiären på Covent Garden i London skrev Thomas ett nytt, Shakespearianskt slut där Hamlet begår självmord. Vi kommer att ge båda sluten olika kvällar. Vid Sverigepremiären blir det samma slut som vid urpremiären i Paris. 

  • Paris-versionens final ges: : 9/4, 17/4, 23/4, 8/5, 15/5, 21/5
  • London-versionens final ges: 15/4, 20/4, 27/4, 11/5, 19/5

”Musiken i Ambroise Thomas Hamlet leder tankarna till så olika operor som La traviata och Eugen Onegin, men utgör ändå ett eget universum. Fantastisk musik för rösterna och innovativ instrumentation (till exempel saxofon, en nyhet i kompositörens samtid) gör lyssnandet till en oförglömlig upplevelse. Samtidigt som musiken illustrerar berättelsen är den kryddad med mäktiga körpartier och hemlighetsfulla orkestermellanspel. En fantastisk opera av en fransk tonsättare om en dansk prins med engelskt påbrå, och centralt i det hela: en vacker svensk folkmelodi i Ofelias berömda aria och finalens sista, hummande körparti.”Henrik Schaefer, dirigent
Stephen Langridge, konstnärlig ledare och regissör, om sin uppsättning av Hamlet.

En ”svensk” opera får äntligen sin Sverigepremiär

Artikel av Göran Gademan, GöteborgsOperans dramaturg


Ambroise Thomas (1811–96)

Den franske operatonsättaren Ambroise Thomas fick sitt livs största framgång med Mignon till text efter Goethe. Uruppförandet på Opéra-Comique 1866 blev en enastående succé och verket spred sig blixtsnabbt ut över Europa. Ett så stort genombrott ledde naturligtvis till en inbjudan från stora operan, vilket resulterade i Hamlet (1868) med samma librettistpar Auguste Barbier och Michel Carré. Det kan tyckas som en överloppsgärning att tonsätta världens kanske mest berömda skådespel, men librettisterna följde reglerna för fransk 1800-talsopera och rensade bort mängder av filosofiska och politiska aspekter från Shakespeares rika drama. De riktar in sig på de känslomässiga relationerna mellan huvudpersonerna, där Ofelias och drottning Gertruds roller har byggts ut betydligt gentemot ursprungsdramat. 

I centrum står Hamlets och Ofelias kärlekshistoria (eller brist på kärlekshistoria), men även titelfigurens relation till sin mor Gertrud och sin avdöde far vålnaden har stark relief. Samtidigt var det stora operan som gällde, så det finns påtagliga drag av grand opéra med kolossala masscener i fem akter och ett omfattande körparti. De långa, mer finstämda scenerna mellan ett par personer har däremot mycket av drame lyrique i Charles Gounods efterföljd i sig. 

På GöteborgsOperan kommer vi att alternera mellan de olika finalerna olika kvällar, och vid Sverigepremiären blir som sig bör det ursprungliga Parisslutet

Vid urpremiären slutade operan lyckligt i förhållande till Shakespeare: vålnaden dyker upp efter Hamlets mord på styvfar Claudius och aviserar att han fått sin hämnd, varpå han uppmanar Hamlet att ta vid som kung och Gertrud att sluta sina dagar i ett kloster. Hamlet och hans mor överlever alltså, och det var inget konstigt för franska förhållanden, då åtskilliga bearbetningar av Shakespeares pjäser florerat i en mer franskklassisk form. Men när Thomas Hamlet nådde Covent Garden i London året därpå var detta slut en omöjlighet. Han skrev en ny final utan vålnad där Hamlet tar livet av sig efter att ha dödat kung Claudius. Sedan dess finns alltså två olika slut att välja emellan. På GöteborgsOperan kommer vi att alternera mellan de olika finalerna olika kvällar, och vid Sverigepremiären blir som sig bör det ursprungliga Parisslutet.         

Jean-Baptiste Faure som Hamlet

Thomas följer i sin musik dramats karaktär och målar operan i betydligt mörkare färger än i den lättsammare Mignon. Redan de dystra inledningstakterna sätter an tonen, med musik från vålnadens uppdykande mot slutet av första akten. Hela partituret har sedan färger av den dunkla medeltidsborgen. Det var ett snilledrag att skriva Hamlets roll för en baryton istället för den gängse tenoren. Jean-Baptiste Faure var den nya barytonstjärnan med en karriär över hela Europa, men den som tror att Thomas skulle ha skrivit en intressant aria för honom utifrån ”Att vara eller inte vara”-monologen blir grymt besviken. Stället finns med, men recitativiskt utformat som ett dunkelt arioso med mystiska klanger i blåssektionen. Istället har Thomas gett titelrollen en sarkastisk dryckesvisa inför de anländande skådespelarna i tredje akten. Den medryckande melodin har där märkliga undertoner av svärta och bitterhet, och igenom hela titelpartiet har Thomas fångat rollens depressivitet och vildsinta humörkast - inte minst i den omfattande scenen mot modern i tredje aktens final.

Hamlet har fått en betydande renässans på världens operascener under de senaste decennierna
Christina Nilsson som Ofelia på Parisoperan 1868

Ofelias roll skrevs för den svenska sopranen Christina Nilsson, som två år innan hade gjort en sensationsartad debut på Théâtre Lyrique som Violetta i La Traviata. Hos Shakespeare sjunger Ofelia en märklig folkvisa i sin vansinnesscen och Thomas funderade över hur han skulle kunna fånga den nordiska folktonen. Några månader före urpremiären gästades Parisoperan av en studentkör från Uppsala (föregångaren till Orphei drängar), och i en paus framförde de Näckens polska. Som av en slump framförde även Christina Nilsson senare samma kväll denna visa för kompositören. Själv hade hon haft den länge på sin repertoar, och för Thomas blev valet då helt naturligt att lyfta in i fjärde aktens långa vansinnesscen där den vemodiga mollvisan passar perfekt i sammanhanget. Den långa scenen växlar mellan recitativiska delar, arioson, dansanta koloraturer och den långsamma Näckens polska som röd tråd. Allt avslutas med ett hisnande koloraturavsnitt, som skildrar Ofelias sviktande förstånd till svirrande stråkar. Men det verkligt gripande kommer efteråt, då hon flyter bort på vattnet och en kör på avstånd à capella sjunger Näckens polska till hennes bortdöende fraser. Ett hornsolo till harpa och stråkar tar vid för att skildra det flödande vattnet. Där tar det tag i det svenska folkvisehjärtat och avslutningen räddar scenen från att bli enbart ett uppvisningsnummer för koloratursopran. 

Märkligt nog får denna opera, trots allt detta, först nu sin svenska premiär när detta skrivs. Hamlet har fått en betydande renässans på världens operascener under de senaste decennierna.  Den framförs nästan oftare än på Thomas tid, medan den då så populära Mignon har helt kommit ur modet - troligen anses den för sentimental numera.

#GOhamlet

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen