Konsertant opera – 23 april 2017

Herr Arnes penningar

Opera i en akt av Gösta Nystroem (1890-1966).
Libretto Bertil Malmberg efter Selma Lagerlöfs novell. Nyutgåva: Patrik Ringborg.

Sjungs på svenska med textmaskin. Ges i konsertform.

Göran Gademan och Henrik Schaefer berättar om operaserien

I varje takt av Herr Arnes penningar finns havet och den bohuslänska kusten med, precis som i Nystroems än mer kända verk Sånger vid havet och Sinfonia del mare. Det var i Bohuslän han bodde, och förutom havet var de franska impressionisterna en stor inspirationskälla. 

Att välja Selma Lagerlöfs novell som libretto måste ses som ett snilledrag. I sin knappa form har Bertil Malmberg skapat en väl fungerande och drabbande opera­text. Herr Arnes penningar uruppfördes sceniskt framgångsrikt på Stora Teatern 1961 med Rut Jacobson som Elsalill. Även en repris 1975 blev mycket omtalad och älskad av publiken.

Julia Sporsén (Elsalill)
Tilo Stengel

I centrum står den olyckliga Elsalill. Hon förälskar sig i sin familjs mördare Sir Archie, men plågas av sin döda fostersyster att hämnas. Skickligt orkestrerar Nystroem dramatiken, där bland annat den döda systern, skriven för hög sopran, ackompanjeras av såg. Havets ständiga närhet lägger han ofta på kören i ord­lös vokalsång, inte minst i slutscenen då isen går upp och havets portar öppnas. 

Som Elsalill får vi i detta framförandet höra Julia Sporsén, som hade stora framgångar i Adams A flowering tree 2015. Hennes Sir Archie blir GöteborgsOperans Mats Persson. Med Patrik Ringborg på dirigentpulten kan publiken alltid förvänta sig något alldeles extra.

Ett bohuslänskt mästerverk

Herr Arnes penningar kom sent i den bohuslänske kompositören Gösta Nystroems karriär, och den är närmast ett slags syntes av hela hans tonsättargärning. Under flera år hade han vistats i Frankrike, och där tagit starka intryck av den franska impressionismen samt tonsättargruppen Les six, framför allt Arthur Honneger. Då han återvände till Sverige slog han sig ner i Göteborg och bodde även en tid i Marstrand, där Herr Arnes penningar utspelas. 

Gösta Nystroem (1890-1966)

Förutom den franska påverkan är närheten till havet den viktigaste röda tråden i hans musik – havet som motiv och idégivare går igenom Sånger vid havet och Sinfonia del mare, för att nämna de mest kända. 

Operan skrevs först för radiomediet, där den uruppfördes 1959, men fick sin sceniska urpremiär 1961 på Stora Teatern i Göteborg med ytterligare en uppsättning där 1975. Bertil Malmberg, som var verkets librettist, avledd dessvärre innan operan blev helt klar, så dirigenten Styrbjörn Lindedal förde det slutliga textarbetet i hamn tillsammans med Nystroem själv. Såväl vid radioframförandet som vid operans sceniska premiär gestaltades Elsalill av Rut Jacobson, Björn Forsell var Sir Archie och Rune Olson gjorde Torarin. Fostersystern var Busk Margit Jonsson (1959) och Berith Bohm (1961). Vid radioframförandet hade Nystroem blivit så förtjust i Rut Jacobsons utförande, att han till scenversionen skrev till en aria för Elsalill som inleder akt 2, ”Om intet jag såge skulle jag skåda klart”

Orkestersatsen är kärv men mycket omväxlande, och mästerligt färglagd. Mycket händer i orkestern och i de stora mellanspelen, medan solistinsatserna domineras av en talnära sång, som ibland går över i rent tal men som ibland förtätas till expressiv, sångbar melodik – det sistnämnda gäller framför allt Elsalills roll. Även Fostersystern har mer sångbara partier, inte minst ”skuggans aria” som avslutar akt 1 – ett tillägg till Lagerlöfs text där den höga sopranen ackompanjeras av ljusa, klara flickröster enligt Nystroems instruktioner. Det mer sångbara gäller också de båda fostersystrarnas duett i operans inledning. Kören har ordlösa slingor i början och slutet av operan, och hela verket inleds med ett tema med parallella kvinter – ett arv från de franska impressionisterna – som återkommer genom operan och symboliserar Elsalills och Sir Archies ödesdömda kärlek. Berätterskan har många insatser över orkestermusiken, framför allt i inledningen till en ny scen. I första aktens drömscen då Torarin ser den döda familjen på prästgården använder Nystroem såväl såg som ett elektroakustiskt instrument som i stigande och fallande glissandon skapar det spöklika ljudet. För övrigt kryddar han orkestersatsen med så ovanliga instrument som handtrumma, stor trumma, triangel, träblock, cymbaler, tam-tam, xylofon, klockspel, celesta, piano och harpa. 

Stämningarna skiftar snabbt, till exempel från den tryckta atmosfären på prästgården i första tablån till det svirande drickandet på krogen på Branehög. Där har Nystroem infört en dryckesvisa för båtsmannen till en melodi som han lärt sig av en kanadensisk sjöman i Bilbao.

Den stora slutapoteosen då isen slutligen gått upp eftersom Herr Arnes mördare har gripits –enligt Lagerlöfs idé om ödets eller naturens försorg – lämnar knappast någon oberörd. Körens ordlösa vokaliser med en ensam sopranröst på toppen stegrar sig till en gastkramande klimax, till en svindlande orkestersats från verkets inledning. Så förklarar berätterskan i tystnad hur Elsalill blev återförd till Marstrand.

Göran Gademan
Dramaturg   

Lyssna på samtalet som spelades in inför säsongens 3 konsertanta operor:

”Svenska operor, visst! Men finns det några?”

Medverkande:
Hillevi Martinpelto (sopran), B Tommy Andersson (dirigent), Anders Wiklund (musikprofessor) och Göran Gademan (samtalsledare).

Musikaliska avsnitt med Karin Holm vid flygeln.
Spelades in tisdag 18 oktober 2016, kl 19.

Läs mer om samtal och introduktioner

#GOherrarne

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen