I Capuleti e i Montecchi

Konsert. Romeo och Julia sjungs av Katarina Karnéus och Kerstin Avemo i denna konsertanta version.

Kerstin Avemo, solist
Kerstin Avemo, solistFoto: Deniz Saylan
Katarina Karnéus, solist
Katarina Karnéus, solistFoto: Camilla Simonson

Äntligen Bellini på GöteborgsOperan! Med dessa konsertframföranden av Bellinis populära variant på Romeo och Julia fortsätter vi vår bel canto-linje tillsammans med förste gästdirigent Giancarlo Andretta. I Capuleti e i Montecchi var en av Bellinis första framgångar och med sina långa, ljuvligt melankoliska sångkantilenor har han kallats ”sångens Chopin”. Denna opera bygger direkt på de italienska källorna om det olyckliga kärleksparet i Verona som även Shakespeare använde sig av. Titeln anspelar på de båda släkternas namn – Capulet och Montague. De senaste decennierna har detta verk kommit starkt på kontinentens operascener men det har inte spelats i ett svenskt operahus sedan ett tyskt gästspel i Göteborg år 1837. Som Romeo gör den internationella stjärnmezzon Katarina Karnéus sin första roll som solist knuten till GöteborgsOperan. Som Julia återkommer koloratursopranen Kerstin Avemo, även hon internationellt verksam, efter att ha skördat framgångar hos oss som Lucia di Lammermoor, 2011. Räkna med en sångarfest kantad av olycklig kärlek och vemod.


OBS: Premiärföreställningen spelas in och sänds i P2 lördag 18 augusti kl 19.30.


I Capuleti e i Montecchi – ett mästerverk under stor brådska


Vincenzo Bellinis stora genombrott som operatonsättare kom med Il Pirata på La Scala i Milano 1827. Då hade Rossini försvunnit till Paris och Donizetti väntade ännu på att slå igenom. Därmed kunde Bellini hälsas som den nye store kompositören i Italien, kallad ”den sicilianske Orfeus” och kunde regera tämligen ensam under några år. Hans störste konkurrent var den flyhänte Giovanni Pacini, som ofta levererade fyra-fem operor om året till de olika italienska operahusen. Bellini avskydde denne konkurrent, som han fann slarvig och ytlig. Till skillnad från Rossini och Donizetti var Bellini den noggranne tonsättaren, som hellre tog längre tid på sig och ofta därmed försökte få mer betalt per verk.

Stressigt bakom kulisserna

Då den framgångsrika Il Pirata skulle tas upp på Teatro La Fenice i Venedig till jultid 1829, visade det sig att Pacini hade dubbelbokat sig. Han hade skrivit kontrakt med La Fenice om en opera vid namn Giulietta Capellio (Julia Capulet), men var bunden till att skriva operor för Turin och Neapel samtidigt. Han skulle aldrig hinna fullgöra sitt kontrakt. På La Fenice hade man inte haft en stor succé på flera år, och ledningen var angelägen om att det nu skulle bli fallet. Så vad göra? Bellini tillfrågades om han kunde överta detta uppdrag med premiär i mars 1830. Han gick med på förslaget, trots att tiden var knapp. Som libretto skulle användas ett befintligt av Felice Romani, sin tids störste librettist. Det hade tidigare tonsatts framgångsrikt under titeln Giulietta e Romeo av Niccolò Vaccai 1825. Som modell sneglade också Bellini på ännu en Giulietta e Romeo av sin vördade lärare Antonio Zingarelli från 1796. Av respekt för honom valde Bellini att inte ge sin opera samma titel utan I Capuleti e i Montecchi (Capulets och Montagues).

Ingen av dessa operor har Shakespeare som förlaga. Barden från Stratford var då inte ens särskilt känd i Italien. Istället bygger Romani sitt libretto på en italiensk pjäs av Luigi Scevola från 1818, som i sin tur utgår från en renässansversion från 1530 av Luigi da Porto, en av Shakespeares huvudkällor för sitt drama. På så sätt kan man säga att Bellinis opera kommer ännu närmare det ursprungliga tragiska renässansparet från Verona. Det är också förklaringen till att det är så mycket vi inte känner igen från Shakespeare. Här finns ingen amma, ingen Mercutio och händelseförloppet är delvis ganska annorlunda.

Vincenzo Bellini (1801-1835)
Vincenzo Bellini (1801-1835)

Två kvinnor i huvudrollerna

Bellini inventerade de sångare som fanns vid teatern, som också hade medverkat i hans Il Pirata. Han var mycket nöjd med mezzosopranen Giuditta Grisi, som sjungit den kvinnliga huvudrollen, men inte tillfredsställd med vare sig tenoren eller barytonen. Det bestämdes därför att göra Romeo till en byxroll sjungen av Grisi – så hade varit fallet även med Vaccais Romeo och Julia-opera. Det skulle bli en huvudrollsopera för de två damerna – Julias roll kom att sjungas av sopranen Rosalbina Carradori-Allan, medan tenorrollen som Romeos rival Tebaldo blev relativt begränsad.

Eftersom tiden var knapp bestämde sig Bellini för ovanlighetens skull för att återanvända gammalt material, något som aldrig var Rossini eller Donizetti främmande. Året innan hade Bellinis Zaira gjort fiasko i Parma och det tycktes därför som denna opera inte skulle tas upp någon annanstans. Men han kände sig ändå nöjd med de musikaliska idéerna och ville att de skulle spridas. Därför byggde han I Capuleti till största delen på detta partitur, bearbetade och anpassade texten. Julias berömda aria ”Oh! quanto volte” kommer dock från en ännu tidigare Belliniopera, Adelson och Salvini.

Framgången för I Capuleti blev oerhörd i Venedig, och verket spred sig snabbt. Det skulle även bli den första Bellinioperan på en svensk scen, faktiskt i Göteborg på Hamngatsteatern 1837 med ett tyskt gästspel. Eftersom Giuditta Grisi även sjungit Romeo i Vaccais opera lyftes ofta finalen från den in istället för Bellinis då hon sjöng verket på andra scener i Italien. Speciellt framgångsrikt blev det då hon sjöng rollen mot sin syster Giulia Grisi som Julia. Senare samma år var det Donizettis tur att få sitt genombrott med Anna Bolena, och efter det fick Bellini dela tronen även om det var nu som hans tre verkliga mästerverk kom: Sömngångerskan (1831), Norma (s.å.) och Puritanerna (1835). Efter den sistnämnda dukade tragiskt nog den skönlockige, så djupt begåvade sicilianske Orfeus under för en koleraepidemi, blott 34 år gammal. Hela Italien sörjde.

Om verket

Bellinis karakteristika som även går igenom I Capuleti är de oändligt långa, vemodiga vokallinjerna – ”melodie lunghe, lunghe”, som Verdi senare avundsjukt sade om sin bortgångne kollega. Även Wagner beundrade Bellini, även om han föraktade bel canto-operan som genre. Om Bellinis orkester sade han dock att den var som en monstruöst stor gitarr, som ackompanjerade sången. De långa kantilenorna har ibland jämförts med Chopins melankoliska pianostycken. Som exempel kan nämnas första aktens final, där Romeo och Julia sjunger en unison melodi, en fras som trots korta andningspauser sträcker sig över hela 31 takter. Detta känns dock inte konstruerat, utan flyter fullständigt organiskt på ett sätt som ingen annan kompositör kunde göra honom efter. Ett annat exempel är den redan nämnda ”Oh! quante volte”, Julias inåtvända aria i första akten då hon väntar på Romeo. Detta ställer naturligtvis höga krav på sångarna, bland mycket annat på en extremt god andningsteknik. I sanning står sången i centrum.

På grund av omständigheterna blev I Capuleti en relativt kort opera, och förklaringen till att operan skiljer sig så från Shakespeares drama har redan nämnts. Det är som att Romanis text inte riktigt alltid hinner fördjupa handlingen och känslorna, även om musiken gör det. Det finns inga inslag av hur kärleksparet talar om sin kärlek hos varandra, till skillnad från hos Shakespeare där de oupphörligen i poetiska ordalag njuter av kärlekens trollkraft. I den långa duetten i första akten talas det mest om flykt och död, betydligt mindre om kärlek och att de faktiskt älskar varandra. Men det talar Bellinis musik om för oss. I sina vemodiga sånglinjer riktar sig han sig direkt till våra hjärtan och vi betvivlar inte ett ögonblick det unga parets känslor för varandra.

Göran Gademan
Dramaturg

Giulia and Giuditta
Systrarna Giulia och Giuditta Grisi, som var framgångsrika som Julia och Romeo

Lyssna

Spelar: Bellini, I Capuleti E I Montecchi - Akt 1

Anna Netrebko, Elīna Garanča, Etc.; Fabio Luisi: Vienna Symphony Orchestra, Vienna Singakademie

Information

Opera i två akter av Vincenzo Bellini (1801-1835). Libretto Felice Romani efter Matteo Bandello konsertant version. Framförs på italienska med svensk översättning på textmaskin.

  • Genre: Konsert
  • Säsong: 2012/2013
  • Premiär: 17 Aug 2012
  • Sista föreställning: 19 Aug 2012
  • Plats:

    Stora scenen.

Pressbilder

Team

Dirigent   Giancarlo Andretta

Medverkande

Capellio   Markus Schwartz
Giulietta   Kerstin Avemo
Romeo   Katarina Karnéus
Tebaldo   Karl Rombo
Lorenzo   Mats Persson
GöteborgsOperans Kör
GöteborgsOperans Orkester
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta