I shall die in Florence

Dans. Döden lär oss att vårda livet. Med personliga minnen som utgångspunkt skapar Jérôme Delbey ett nytt verk för GöteborgsOperans Balett.

Världspremiär 26 februari 2012

"Skön dans ända in i döden." GP
”…ungdom, styrka och skönhet…” GP

Tanken på döden förenar oss människor. Den skrämmer oss, väcker oss och gör oss medvetna om livets förgänglighet. Men framförallt påminner den oss om värdet i att vårda livet och varandra. För det är livets möten som gör oss till dem vi är. Det sägs att livet passerar revy inom oss när vi dör. Vilka människor kommer du att få möta när scenerna ur ditt liv spelas upp?

I detta känslosamma och mycket personliga verk utforskar Jérôme Delbey – koreograf och dansare i GöteborgsOperans Balett – vår själs förhållande till livet, döden och livet därefter. Med fjärilen som en symbol för metamorfos söker han med dansarnas hjälp svaret på en av mänsklighetens äldsta frågor: Vad händer med själen i dödsögonblicket?

Titta på ett filmklipp från föreställningen.


Titta på bilder från föreställningen.


Titta på ett filmklipp från repetitionerna.


Bilder från repetition av I shall die in Florence.


Jérôme Delbey, koreograf.

jeromedeleby

Jérôme Delbey föddes 1975 i Croix, Frankrike. Han är utbildad vid Ecole Nationale de Danse i Tourcoing och har även studerat i tre år vid Ecole Supérieure des Arts Appliqués et du Textile i Roubaix. Jérôme tog examen i tillämpad konst 1993 och anslöt sig därefter till Jeune Ballet International vid Ecole Nationale Supérieure de Danse Rosella Hightower i Cannes. Efter 11 år vid Badisches Staatstheater i Karlsruhe och Theater Regensburg i Tyskland kom han till GöteborgsOperans Balett 2006.

Utöver ett flertal frilansprojekt och verk avsedda för workshops, koreograferade Jérôme Delbey 2007 Mauvais Anges för GöteborgsOperans Balett. Verket tilldelades Scapino Production Price vid 22nd International Choreography Competition i tyska Hannover 2008. Det kom även på tredje plats vid Cross Connection International Choreography Competition i Köpenhamn. Jérôme Delbey har dessutom koreograferat Skin för Scapino Ballet Rotterdam (2009) och Soldat (2010) med dansaren Erik Johansson.

Fotot: Mattias Suneson

“When the land subsumes the dead, they become the rich body of earth, the dark matter of creation. As I walk the fields of this farm, beneath my feet shift the bones of incalculable bodies; death is the sculptor of ravishing landscape, the terrible mother, the damp creator of life, by whom we are one day devoured.” Sally Mann “What remains” (2003)

Jérôme Delbeys tankar kring verket.

Why, in my early 20´s, I had foreseen that I shall die in Florence? Future will maybe tell … And why have I always been so fascinated by that dress my mother wore, the one full of butterflies?

In many civilizations the butterfly is a strong symbol of metamorphosis. The chrysalis is the egg which contains the potentiality of the being; the butterfly that comes out of it is a symbol of resurrection. It is, as well, if one prefers, the exit out of the tomb. For others it is the soul freed from its carnal envelope, as for the Aztecs it represents the vital breath escaped from the mouth of the dying.

The Baluba and Lulua from Kasaï (central Zaire) say: “the human being follows from life to death the cycle of the butterfly”: a small caterpillar during childhood, a big one during maturity, then become chrysalis in oldness, its tomb is the cocoon from which escapes its soul, flying in the shape of a butterfly; the laying of this butterfly is the expression of its reincarnation.

A popular belief also in the ancient Greece and Rome: the soul leaving the dead body in the shape of a butterfly. At last, it is in modern psychoanalysis a symbol of rebirth.

Death is not an end in itself but death reminds us to cherish, death reminds us to go even further because it is the very condition of progress and life.

What does remain when the body has turned back to dust and ashes? Particles of soul – filled with moments of life – flying light in the air? And which one of these moments defines the soul, preparing it for afterlife?

Does the journey lead to Florence? Will we wash ourselves in the river Arno like Hindus in the Ganges?

Jérôme Delbey


Jerome Delbeys kostymskisser.

img001
None
img006
img002
img003
img004
img005

Lyssna

Spelar: Compensation - Nina Simone

Information

Dansverk av JÉRÔME DELBEY. I samarbete med Göteborgs Dans & Teater Festival.

  • Genre: Dans
  • Säsong: 2011/2012
  • Premiär: 26 Feb 2012
  • Sista föreställning: 10 Mar 2012
  • Plats:

    Lilla scenen.

  • Längd: 1 tim, ingen paus

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Koncept och Koreograf   Jérôme Delbey
Dansare   Susanna Caldegren, Jac Carlsson, Therese, Fredriksson, Janine Koertge, Annika Lindquist, Percevale Perks, Heather Telford
Musik   Cassandra Wilson, Luigi Tenco, Franz Schubert, Nina Simone, Shearwater, Wojciech Kilar
Scenografi och Kostymdesign   Jérôme Delbey
Ljusdesign   Udo Haberland
GöteborgsOperans Balett
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta