Konsertant opera – 26 februari 2017

Kronbruden

En svensk opera baserad på August Strindbergs drama. Elisabet Strid gör titelrollen i Rangströms Kronbruden, som ingår i säsongens konsertserie med viktiga men sällan spelade svenska operor.

Göran Gademan och Henrik Schaefer berättar om operaserien

Redan när August Strindberg skrev dramat Kronbruden 1901 ansågs det ropa efter musik. Räddningen kom knappt tjugo år senare, då kompositören Ture Rangström skapade en opera av pjäsen. Han tonsatte den mångtydiga och starka texten som den var, men utelämnade de två sista akterna. Resultatet blev en av de oftast spelade och mest älskade svenska operorna. 

Elisabet Strid
Emelie Kroon

Det suggestiva musikdramat, som blandar folklore med impressionism och symbolism, handlar om den stolta Kersti som dränker sitt nyfödda barn för att kunna bli kronbrud och gifta sig med sin älskade Mats. Men både samvetet och den sociala kontrollen hinner i fatt henne; samvetet ofta skildrat genom symboliska personer som Jordegumman och Forskarlen och till hisnande musik. Scenen när det döda barnet visar sig för Kersti till skärande klanger av celesta i orkestern lämnar nog ingen oberörd. 

 I titelrollen blir det ett kärt återseende av Elisabet Strid, som sedan hon sjöng Rusalka i Dvořáks opera 2012 har gått ut i en stor internationell karriär.   

Det konsertanta framförandet dirigeras av David Björkman.

ETT MÄSTERLIGT OPERADRAMA OM SKULD OCH FÖRSONING

August Strindberg fullbordade sitt drama om skuld, ont samvete och försoning 1903 och det uruppfördes på Svenska Teatern i Helsingfors tre år senare, med författarens tredje hustru Harriet Bosse i titelrollen. Placerad i Dalarna under senare halvan av 1800-talet är den ett slags Romeo och Julia-historia med två unga älskande – Mats och Kersti – från familjer i fiendskap med varandra. Dramat i sig ropar efter musik och där finns till och med några melodier skapade av Strindberg själv. Och framför allt blev det förlöst som opera av kompositören Ture Rangström som skapade ett, som det skulle visa sig, evigt ungt musikdrama. 

Harriet Bosse, 1906

Kompositören Ture Rangström påbörjade operatonsättningen av dramat medan Strindberg ännu levde. Han tonsatte dramat om Kersti som dödar sitt barn för att kunna gifta sig som kronbrud, som det var. Men han uteslöt de två sista akterna efter medgivande av författaren själv. Urpremiären skedde i Stuttgart 1919 på tyska, med svensk premiär i Stockholm tre år senare. Operan har ibland kallats en svensk Jenůfa, men med att den handlar om mordet på ett spädbarn för att undkomma skammen samt att den utspelas bland bönder i en tydligt angiven nationell omgivning, slutar likheterna. Visserligen utgår Rangström likt Janáček starkt från språket i sina sångstämmor, men hans inspirationskällor är snarare fransk impressionism parat med en del svenska tonfall, det sistnämnda framför allt i Forskarlens kärva visor. Att han skulle ha hört Janáčeks musik då han komponerade Kronbruden 1915 är dessutom osannolikt, eftersom denne då inte alls var känd utanför sitt hemlands gränser. 

Dramat är också mer symbolistiskt skildrat, med Jordegumman som symbol för Kerstis onda samvete och Forskarlen som hennes goda genius. Hisnande är Mylingens entré i sista akten - det döda barnet som visar sig för Kersti, skrivet för gossopran till skärande klanger av celesta i orkestern. Allt detta tar alltså Rangström fasta på i sin musik, och han har också försett en mängd situationer och personer (symboliska eller verkliga) med ledmotiv. Det är dock inte alls ledmotiv i Wagners bemärkelse, utan mer invävt på franskt impressionistisk botten - hans färgläggning i orkestreringen är bitvis helt mästerlig. Till ett knyckigt tema för xylofon har han fångat Jordegumman, medan Forskarlens klagande baryton hörs nere i djupet till harpklanger. 

Mats tenorparti är troskyldigt skildrat i sin naiva öppenhet, medan den helt centrala Kersti har en stor spännvidd i sin stolta trotsighet. Hon pendlar mellan stort anlagda vokala flöden ner till muttrande talsång. Ett brett anlagt parti för dramatisk mezzosopran är också hennes svägerska Brita "med onda ögat", som till extatiska utbrott anklagar Kersti för barnamordet. Operan Kronbruden spelades i Stockholm i olika omgångar ända fram till 1959. Till Göteborg kom den på Storan 1936 i regi och scenografi av Poul Kanneworf, Matti Rubinstein som dirigent och Hilde Nyblom som Kersti. Ytterligare en uppsättning där blev det 1977 i regi och scengrafi av Lars Runsten, Gunnar Staern som dirigent och Christina Gorne i titelrollen. 1990 gjorde regissören Inger Åby en omtalad film av operan som gjorde att verket fick större spridning hos allmänheten då den sändes i SVT. Kari Tiikka dirigerade och som kronbrud framträdde Ewa Österberg. Några år därefter satte Inger Åby upp den på Malmö Opera med Anna Eklund-Tarantino som Kersti. Vurmen för detta verk tycks ännu inte ha gått över. 

Göran Gademan
Dramaturg

Lyssna på samtalet som spelades in inför säsongens tre konsertanta operor:
”Svenska operor, visst! Men finns det några?”

MEDVERKANDE
Hillevi Martinpelto (sopran), B Tommy Andersson (dirigent), Anders Wiklund (musikprofessor) och Göran Gademan (samtalsledare).

Musikaliska avsnitt med Karin Holm vid flygeln.
Spelades in tisdag 18 oktober 2016, kl 19.

Läs mer om samtal och introduktioner

#GOkronbruden

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen