Lady Macbeth från Mzensk

Opera. Den gjorde succé, bannlystes och skrevs om under nytt namn. Nu ger vi Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mzensk för första gången. I huvudrollen hör vi en västsvensk världssopran.

Premiär 4 februari 2012

”Opera som slår ut det mesta.” Borås Tidning
”Lysande gestaltat passionsdrama.” DN
”En helhetsupplevelse av sällan skådat slag.” Borås Tidning
”Lysande gestaltat passionsdrama.” DN
”Allt är perfekt - varenda detalj är genomtänkt.” SR Sjuhärad
”Genialiskt genomförd Lady Macbeth.” Bohusläningen
”Gitta-Maria Sjöberg är mycket övertygande som Katerina Ismajlova.” GP
”En föreställning som är så virtuost kommunicerande att man under långa stunder knappt tänker på att det är opera.” DN

Äntligen får Göteborgspubliken förnya kontakten med Katerina Ismajlova, rikemans-hustrun som blir passionerat förälskad i arbetaren Sergej, förgiftar sin svärfar Boris, medverkar till mordet på sin man Sinovij och slutligen deporteras till fångläger, där hon möter nya fasor.

Titta på en film från Lady Macbeth från Mzensk


Titta på bilder från föreställningen.


Filmintervju med regissören Graham Vick:


Titta på publikintervjuer från premiären.


Graham Vick

Graham Vick, den store brittiske regissören, är känd från scener som Metropolitan i New York, La Scala i Milano och Marinskijteatern i St Petersburg. Han gör nu sin första uppsättning i Sverige och samarbetar som ofta tidigare med scenografen och kostymskaparen Paul Brown. Den internationellt eftertraktade ryske dirigenten Thomas Sanderling är starkt förknippad med St Petersburgfilharmonikerna och var personligen bekant med Sjostakovitj som gärna hörde honom dirigera sina verk.

Den västsvenska världssopranen Gitta-Maria Sjöberg, med Köpenhamn som hemmascen, gästar med titelrollen GöteborgsOperan för första gången. I rollen som Sergej finner vi ännu en västsvensk med världen som arbetsfält: tenoren Pär Lindskog. Den tredje stora rollen, Boris, görs av husets egen Mats Almgren, som har sjungit många betydande baspartier både här och utomlands.

Sjostakovitjs dramatiska opera gjorde stor succé vid premiären i Leningrad 1934. Två år senare såg Stalin en föreställning och verket förbjöds. Efter trettio år återupptogs operan i bearbetad form med titeln Katerina Ismajlova. Den versionen visades på Stora Teatern 1984 i regi av David Radok, med Elisabeth Erikson i titelrollen och Enzo Florimo som Boris. Uppsättningen blev en enorm framgång och inbjöds till gästspel i såväl Dresden som Bergen och Stockholm. En av dirigenterna då var kompositörens son Maxim Sjostakovitj.

Graham_Vick, regissör
Graham Vick, regissörFoto: Joakim Hovrevik

Thomas Sanderling

Den internationellt verksamme dirigenten Thomas Sanderling växte upp i St Petersburg där han som son till den berömde dirigenten Kurt Sanderling lärde känna Sjostakovitj redan som barn, och som dirigent har han samarbetat tonsättaren och dirigerat många av hans verk, bland annat Lady Macbeth av Mzensk.

Sanderling har dirigerat ett stort antal världsberömda orkestrar så som Dresden Staatskapelle, Gewandhausorkestern i Leipzig, Konzerthausorchester Berlin, London Philharmonic och St Petersburgfilharmonikerna och han är förste gästdirigent för Ryska Nationalorkestern. Redan som 24-åring blev han chef för Halle operahus och han har gästat bl a Wiener Staatsoper; Deutsche Oper Unter den Linden, Deutsche Oper Berlin, Bayerische Staatsoper; Hamburgische Staatsoper; Komische Oper Berlin, Bolsjojteatern och Marinskijteatern. Sanderling är flerfaldigt prisbelönad, bl a nominerad till en Grammy för inspelningen av Shostakovich Premieres på Deutsche Grammophon..

thomassanderling

Thomas Sanderling intervju på BBC.

Lady Macbeth från Mzensk dirigeras av den internationellt eftertraktade Thomas Sanderling, som själv träffat Sjostakovitj. Thomas pappa, dirigenten Kurt Sanderling, var personligen bekant med Sjostakovitj, som gärna hörde honom dirigera hans verk. Här kan du höra Thomas Sanderling berätta om sin pappa i en intervju gjord av BBC i samband med Kurt Sanderlings bortgång hösten 2011.

Klicka här för att komma till intervjun på BBC hemsida.


Artikel

Sjostakovitj: Lady Macbeth från Mzensk

Ett av 1900-talets största operaverk, Dmitrij Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mzensk, tillkom i slutvågen av det kreativa avantgardet i det sovjetiska 20-talet. Den unge Sjostakovitj hade redan slagit igenom med sin första symfoni och fått sin första opera, den enormt resurskrävande Näsan, uruppförd. Namn som Meyerhold, Kandinskij och Prokofjev var i svang och Paris triumferade fortfarande Den ryska baletten. I kölvattnet efter ryska revolutionen var det ännu relativt fritt för en skapande konstnär. Men det skulle snart bli bistrare tider. Lenin dog 1924 och fem år senare hade Stalin gjort sig till mer eller mindre envåldshärskare.

Galina Visjnevskaja som Katerina Ismajlova.
Galina Visjnevskaja som Katerina Ismajlova.Foto: Patrick Mayer

Passioner hos vanliga människor

Sjostakovitjs första opera hade varit en frodig satir om ett statsråd som förlorar sin näsa, vilken går ut på egna äventyr och ställer till oreda i samhället. För sin nästa opera vände sig Sjostakovitj till en kortroman av Nikolai Leskov, Lady Macbeth från distriktet Mtsensk. Den hade tillkommit redan 1865 och Leskov var således jämnårig med författare som Tolstoj eller Gogol under tsarväldets sista decennier. Den första skissen till historien publicerades i Dostojevskijs tidskrift Epocha och bygger på en verklig händelse som Leskov hade hört talas om i sin barndom. Titeln har av många uppfattats som en ironisk vinkning åt Shakespeare, men författaren hade snarare ett allvarligt syfte: han ville visa att även ”vanliga” människor kunde drabbas av lika starka känslor och passioner som drottningar eller gudar.

Sannolikt har Leskov också sneglat på Ostrovskijs skådespel Ovädret, som ligger till grund för Janaceks opera Katja Kabanova. Båda handlar om en relativt välbärgad köpmanshustru som lever i ett kärlekslöst, förkvävande äktenskap och hittar passionen genom en annan man. I båda fallen blir hon även utsatt för ett patriarkaliskt förtryck av sin svärförälder. Men där Katja Kabanovas revolt enbart resulterar i självmord, har Leskovs hjältinna Katerina Ismajlova inte mindre än fyra mord på sitt samvete då hon hoppar i Volga. Det fjärde mordet finns inte med i operan: då Katerina övertagit godset tillsammans med sin dräng Sergej, utplånar de en mycket ung arvtagare, den döde makens systerson. Om man dittills haft sympatier för dubbelmörderskan, försvinner de i samma ögonblick som hon lägger kudden över den lille pojkens mun. Här finns därmed mer påtagliga likheter med Shakespeares Lady Macbeth, som ju ligger bakom flera mord för att få behålla makten. Helt i realismens anda skriver Leskov sin roman utan vare sig medkänsla eller fördömande med huvudpersonernas handlingar, utan förhåller sig neutralt registrerande.

I 1920-talets Sovjet hade Leskov kommit på modet igen; bland annat hade det gjorts en film på Lady Macbeth som Sjostakovitj funnit både levande och fängslande. Han skrev sedan librettot tillsammans med författaren och skriftställaren Alexander Preiss. Musiken komponerades under åren 1930-32. De fyra akterna har ibland setts som de klassiska fyra satserna i en symfoni: akt 1 – exposition av Katerina och hennes omgivning, akt 2 – passionen, Katerinas kärleksförhållande med drängen Sergej och de följande morden för att kunna upprätthålla passionen (huvudsakligen långsamma tempi som i en symfonis andra sats), akt 3 – morden upptäcks och handlingen antar ett komisk-grotesk vändning, inte minst på polisstationen (scherzo), akt 4 – tragisk final där Katerina möter sitt öde i fångmarschen mot Sibirien. Likt en Mozart går Sjostakovitj in och ur sina karaktärer, betraktar dem skrattande på avstånd för att i nästa ögonblick inta en total inlevelse. Musiken har en enorm spännvidd: vi känner igen hans satiriskt burleska vändningar från Näsan, men också den cirkusliknande musiken från flera av hans instrumentalstycken. De långsamma partierna gör en svidande verkan genom sin avsaknad av sentimentalitet eller romantik.

”Snusk” och omoral

Urpremiären på Malyteatern i dåvarande Leningrad (S:t Petersburg) 1934 blev en stor framgång och snart spelas verket även på Stanislavskij-teatern i Moskva. Stalin fick en inbjudan dit, vilken han avböjde eftersom han inte hade en ståndsmässigt egen ingång till sin loge (!). Verket spreds även snabbt utomlands, efter Cleveland i USA blev Sverige det andra landet utanför Sovjet att spela operan: 1935 satte Kungliga Operan upp den med Brita Hertzberg och Einar Beyron i huvudrollerna. Där blev den dock ingen framgång, utan lades ned efter några föreställningar. I Leningrad och Moskva gick den för fulla hus, och till sist bestämdes att spela en föreställning på Bolsjojteatern, då med Stalin i publiken. Han blev förfärad och redan dagen efter totalförbjöds Lady Macbeth från Mzensk. Inte av direkt politiska skäl, utan moraliska: Stalin hade upprörts över allt ”snusk” och all omoral. Praktexemplet var förförelsescenen då man medelst ett trombonglissando hör i orkestern att Sergej har gjort ifrån sig för den här gången. Under fältropet ”Kaos istället för musik!” i Pravda inleddes en klappjakt på Sjostakovitj, som aldrig skulle komma att skriva någon mer opera. Tiderna var radikalt annorlunda än vid hans tidigare Näsan: i femårsplaner krävdes nu socialrealistisk och statsförhärligande konst, och dit hörde knappast Lady Macbeth från Mzensk. Teatrarna i Leningrad och Moskva blev ursinniga, eftersom de därmed gick miste om enorma publikintäkter för det numera förbjudna verket.

Från Sverigepremiären i Stockholm 1935.
Från Sverigepremiären i Stockholm 1935.

Då Sjostakovitjs opera inte kunde framföras utomlands heller, sov den en törnrosasömn ända fram till början av 1960-talet. Då var Stalin död och tiderna aningen lättare. Tonsättaren bestämde sig för att omarbeta sitt verk. ”Trombonstället” och liknande partier togs bort och arbetades om. De högsta tonerna för Katerina och de lägsta för svärfar Boris skrevs ned respektive upp. Samme svärfar som spökande vålnad togs också bort, och ett ganska stort antal mindre ändringar gjordes. Verket uppfördes dock inte under sin nya titel Katerina Ismajlova till en början: inför en inbjuden och införstådd skara uppfördes det på Stanislavskij-teatern i Moskva 1962, men på affischen stod det Rossinis Barberaren i Sevilla. Framgången blev återigen stor och äntligen kunde Sjostakovitjs mästerverk åter spelas, om än i litet annan form.

En Katerina utan konkurrens blev Galina Visjnevskaja, som fyra år senare var med att spela in en operafilm i en något förkortad version av verket. I sina memoarer Galina har hon bland annat berättat om det iskalla flodvatten som hon fick slänga sig i tillsammans med artisten som spelade hennes rival i fånglägret, Sonjetka (filmen finns numera tillgänglig på dvd). På pulten stod dock inte hennes make, stjärndirigenten Mstislav Rostropovitj. Han hade motarbetats av staten och efter några år hoppade paret av till väst där de senare gjorde en skivinspelning av urversionen för EMI. Där medverkar också två svenska sångare, Nicolai Gedda i huvudrollen Sergej och alten Birgit Finnilä som Sonjetka.

Elisabeth Erikson som Katerina på Stora Teatern 1984.
Elisabeth Erikson som Katerina på Stora Teatern 1984. Foto: Ingemar Jernberg

Katerina Ismajlova går ut över världen

Men innan dess kom den nya versionen Katerina Ismajlova att spelas på en mängd scener i Europa, i ett slags lycka över att äntligen få spela Sjostakovitjs opera igen. Nu hade också tiden definitivt hunnit ifatt verket, och publiken tog det till sitt hjärta i två världsdelar. I Oslo satte Lars Runsten upp Katerina Ismajlova 1975, och den uppsättningen togs över av Kungliga Operan fyra år senare med Margareta Hallin i titelrollen. I Göteborg fick Elisabeth Erikson sitt riktigt stora genombrott som Katerina 1984, regisserad av David Radok i en uppsättning som kom att gästspela långt utanför landets gränser. Efter murens fall på 1990-talet började man på flera håll att återgå till urversionen Lady Macbeth från Mzensk. Först ut i Sverige – eller åter, kanske man ska säga eftersom den ju faktiskt hade spelats på Kungliga Operan – var Karlstad som gjorde en rosad uppsättning 2005 med Anne Bolstad som Katerina, regisserad av Wilhelm Carlsson och med scenografi av Lars-Åke Thessman. Numera har den något nedtonade Katerina Ismajlova-versionen lagts på hyllan, så i Göteborg är det för första gången dags för det ursprungliga mästerverket. Med den internationellt erkände regissören Graham Vick, som har valt att förlägga handlingen till klassklyftorna i dagens Ryssland, får uppsättningen definitivt guldkant. Liksom med de ute i Europa flitigt förekommande sångarna Gitta-Maria Sjöberg och Pär Lindskog som det mördande paret.

Sjostakovitj har sannerligen fått sin upprättelse.

Göran Gademan

Ur Nikolaj Leskovs roman ”Lady Macbeth från distriktet Mzensk” (1865)

"Katerina Lvovna härdade inte ut att leva en minut utan sin Sergej. Hennes nyvaknade känsloliv tog ut sin rätt med en sådan kraft att ingenting kunde hejda henne. Hon tog reda på var Sergej fanns, talade med honom genom järndörren och sprang därifrån för att söka en nyckel. Hon gick till svärfadern. - Släpp ut Sergej, far, bad hon. Gubben blev alldeles grön av vrede. En sådan fräckhet hade han aldrig kunnat vänta sig av henne, synderskan, som ändå alltid förut hade varit en lydig hustru. - Jaså, sån är du alltså! väste han mot Katerina Lvovna. - Släpp ut honom! sade hon. Jag försäkrar att inget dåligt ägt rum mellan oss! - Jaså, inget dåligt? rasade gubben och skar tänderna av vrede. Och vad har ni hållit på med om nätterna då? Slätat ut kudden åt din man, va? Den unga frun höll i alla fall fast vid sitt krav: ”Släpp ut honom, släpp ut honom!” - Om det står till på det viset, så återstår det bara en sak. När din man kommer tillbaka, skall vi egenhändigt piska dig i stallet och honom, den skurken, skall jag i morgon låta kasta i fängelse. Det var Timofejitjs beslut. Men det skulle aldrig sättas i verket.

Till kvällsvard åt Boris Timofejitj soppa med svamp. Strax därpå fick han halsbränna. Plötsligt tog han sig för hjärtat och fick förskräckliga kräkningar. På morgonsidan dog han. Alldeles som råttorna i hans magasin, för vilka Katerina Lvovna brukade ställa i ordning en frestande anrättning, som blandats med ett farligt vitt pulver. Katerina Lvovna släppte ut Sergej ur hans stenhäkte, där svärfadern stängt in honom, och lade honom i sin mans bädd för att han skulle få återhämta sig efter misshandeln. Boris Timofejitj begrovs, utan att någon misstänkte något, i laga ordning. Inte en enda kom på den tanken att han dött en onaturlig död. Han hade dött efter att ha ätit svamp och sådant händer ju. Man begravde Boris Timofejitj så snabbt, att man inte ens avvaktade hans sons ankomst, eftersom det var mycket varmt. Dessutom hade sändebudet inte träffat Sinovij Borisitj vid kvarnen."


KAN KATERINA ISMAJLOVAS BROTT FÖRSVARAS?

Samtal kring uppsättningen av Lady Macbeth från Mzensk Gitta-Maria Sjöberg (Katerina), Pär Lindskog (Sergej) och Sven-Åke Lindgren (kriminolog) samtalar med Göran Gademan (dramaturg). Musikaliskt avsnitt utlovas, vid flygeln Svetlana Beliakovskaja

Lilla scenen måndag 27/2 kl 19.00-c:a 20.00
Fri entré!

Lyssna

Spelar: Lady Macbeth Of Mtsensk - Act 3: Sozdan

Galina Vishnevskaya, Nicolai Gedda, Etc.; Mstislav Rostropovich: London Philharmonic Orchestra, Ambrosian Opera Chorus. 1990

Information

Opera i fyra akter av DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906–1975) Libretto DMITRIJ SJOSTAKOVITJ och ALEXANDER PREISS efter Nikolai Leskovs berättelse

  • Genre: Opera
  • Säsong: 2011/2012
  • Premiär: 4 Feb 2012
  • Sista föreställning: 14 Apr 2012
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: Speltid ca 3tim 25 min inkl paus. (Pausen infaller ca 1 tim 50 min in i föreställningen.) OBSERVERA Det förekommer stroboskopiska effekter i akt 3.

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Regi   Graham Vick
Scenografi och Kostymdesign    Paul Brown
Ljusdesign   Giuseppe di lorio
Koreografi    Ron Howell
Dirigent    Finn Rosengren
Dirigent   Thomas Sanderling

Medverkande

Boris Ismajlov    Mats Almgren
Sinovij Ismajlov    Joachim Ottosson
Katerina Ismajlova   Gitta-Maria Sjöberg
Sergej   Pär Lindskog
Aksinja/Kvinnlig Straffånge    Carolina Sandgren
Fyllbulten   Iwar Bergkwist
Förvaltare   Thomas Jönsson
Uppassare    Henrik Andersson
Tre Arbetare   Olof Söderberg
Tre Arbetare   Charlie T. Borg
Tre Arbetare   Tore Sverredal
Mjölnare    Mikael Simlund
Kusk    Nikolaj Giljov
Präst/Manlig Straffånge    Andreas Lundmark
Polischef   Marco Stella
Polis   Herbjörn Thordarson
Lärare    Marcus Liljedahl
Berusad Gäst    Nikolaj Giljov
Sergeant    Thomas Sonefors
Väktare   Sven Törnell
Sonjetka    Erika Sax
GöteborgsOperans Kör
GöteborgsOperans Orkester
Statister
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta