”...enastående bra gestaltat” — GP

MACBETH

Blodet på händerna vill inte gå bort. Macbeth är Verdis mörkaste Shakespeare-verk. En studie i hur maktlystnad fräter sönder all mänsklig medkänsla och moral. 

Ett filmklipp ur föreställningen
”...enastående bra gestaltat”GP
”Från orkesterdiket hörs operamusik av högsta klass.”Borås tidning
”En fantastiskt bra och mycket trovärdig tolkning!”Radio p4 Sjuhärad
”Macbeth med precision och skärpa”GP
Mats Persson (Macbeth)
Joakim Roos

Vad händer när all etik och moral kollapsar? Shakespeares ödesmättade drama Macbeth har levt i mer än 400 år, ändå är ämnet mer aktuellt än någonsin. Macbeth blir spådd att han en dag ska bli kung av Skottland. Hans maktgalna hustru driver honom att undanröja alla hinder. Utan att bli misstänkt mördar Macbeth kungen och lyckas ta makten. Men blodet på hans händer vill inte gå bort. Samvetet plågar men det finns ingen väg tillbaka. Till skillnad från Hamlet, som skapar kaos genom sin obeslutsamhet, kan Macbeth inte sluta mörda när han väl har börjat. Nedåt, nedåt vrider sig våldspiralen, tills den når den absoluta botten. All empati måste utplånas för att uppnå det mest begärliga: oantastlig makt.

Verdis starka musik och David Radoks fingertoppskänsliga personregi driver den nattsvarta berättelsen framåt mot det oundvikliga slutet. Allt utspelar sig i Lars-Åke Thessmans scenografi som, precis som alltid när denna duo arbetar tillsammans, står i total samklang med regin.

Denna hyllade uppsättning hade premiär på GöteborgsOperan 2008.

Ett blodigt operadrama som tog tid på sig att slå igenom

Artikel av GöteborgsOperans dramaturg, Göran Gademan

Giuseppe Verdi (1813–1901)
Ferdinand Mulnier (1817–1891)

Efter att ha fått sitt genombrott med Nabucco 1842, fick kompositören Giuseppe Verdi mängder av beställningar från olika operahus: förutom La Scala även Venedig, Rom, Neapel, Florens, London, Paris och Trieste inom loppet av sex år. Det säger sig självt att kvaliteten på de följande tolv operorna inte kunde vara den högsta jämna hela tiden - flera av dem är dessutom ganska korta, eftersom han helt enkelt inte hann göra dem längre. Han följer flyhänt formschemat från bel canto-operan, men till skillnad från sina föregångare Rossini eller Donizetti så återanvände han aldrig musik från en annan opera. Verdi själv kallade denna period för sina galärår, då han som en roddarslav på ett fartyg spottade ur sig den ena operan efter den andra. De mer utåtriktade operona från galäråren är också de med störst prägel av Risorgimento, den italienska rörelse som kämpade för Italiens enande och frihet från ockuperande makter. Där väckte eldande körer och rop på frihet och självständighet den italienska publikens förtjusning.

Ernani blev den första av Verdis många operor för Teatro La Fenice i Venedig och den första i en lång rad med Francesco Maria Piave som librettist. Han var huslibrettist på La Fenice, men följde sedan Verdi även till andra operahus. Piave var habil och skicklig, men alltid underdånig Verdi som alltmer lade i sig i detaljer om textens utformning. Verdi hade en säker blick för vad som var spelbart på scenen och Piave hade epitetet om sig att ”kunna fånga havet i en sked”. Med det menades att han utifrån ett mycket omfattande drama med ett myller av bipersoner kunde kondensera det till ett väl fungerande libretto. I Venedig verkade Piave även som regissör. Verdi hade en säker litterär smak, men ibland svårt för att sovra i valet av litterär källa. Längst nådde han när hans operor byggde på någon riktigt stor författare som Shakespeare, Schiller eller Victor Hugo.

Första partiturbilden, häxornas spådomar i tredje akten

Efter flera år av galärkomponerande var Verdi fysiskt utmattad och besviken över att han inte kunna nå den kvalitet som han önskade. Han ville slå av på takten och tillsammans med Piave valde han noga ett ämne som han kunde ge mera tid. Det blev Shakespeares Macbeth, som fick premiär i Florens 1847. Som alltid var Verdi noga med valet av sångare då han visste att det var avgörande för succén, och här mer om någonsin. I ett brev avrådde han valet av sopranen Eugenia Tadolini som Lady Macbeth till en senare uppsättning: 

Signora Tadolini sjunger till perfektion, och jag vill inte att Lady Macbeth ska sjunga alls. Tadolini har en underbar röst, klar, rörlig och stark, medan Lady Macbeths röst borde vara hård, kvävd och mörk. Tadolini har en ängels röst, medan Lady Macbeths borde vara en djävuls.
Marianna Barbieri-Nini, den första Lady Macbeth

Vid urpremiären var det Marianna Barbieri-Nini som utförde rollen, och hon har berättat i sina memoarer om Verdis intensiva instruktioner, även rent sceniska, och om hur han till premiärkvällen när publiken redan hade satt sig, tvingat henne och barytonen Felice Varesi (Macbeth) ut i foajén för att repetera deras stora duett i första akten en sista gång. 

Verdi ansåg själv att operans två viktigaste nummer var just denna duett och ladyns sömngångarscen: ”om dessa två nummer misslyckas, då kommer hela operan att misslyckas.”

Och det är just dessa två som pekar mest framåt i operan och som har blivit mest berömda. Där är han långt ifrån bel canto-operans inrutade formschema och som citatet visar är det knappast ”bel canto” han eftersträvar. I Sömngångarscenen är inte ens sångstämman ledande, utan till orkesterns evigt malande tema i orkestern återupplever ladyn i sitt delirium lösryckta delar av vad som hänt och hur alla morden har begåtts. Framgången för Macbeth blev enorm, och lite risorgimento fanns kvar i de skotska flyktingarnas kör i fjärde aktens inledning. Ändå lät verket vänta på sig att spridas internationellt. 

1865 gjorde Verdi en bearbetning av Macbeth för Théâtre Lyrique i Paris. Bland annat skrev han en ny aria för ladyn i andra akten (”La luce langue”), tog bort Macbeths dödsscen och lät kören ta över sista finalen helt och hållet. Det är denna version som numera i stort sett alltid spelas, så även på Göteborgsoperan. Väljer man Riccardo Mutis inspelning på EMI av verket, har man möjlighet att jämföra båda versionerna med varandra. Ibland går vissa operahus ändå tillbaka till Verdis ursprungliga version. Det är inte konstigt att man vill variera sig då verket idag är en av hans mest spelade operor, dessutom efter en av de bästa pjäserna av världens kanske störste dramatiker. 

— Göran Gademan

#GOmacbeth

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen