Mahler, symfoni nr 9

1 december 2010

Orkesterkonsert.

År 2010 är det 150 år sedan Gustav Mahler föddes, vilket uppmärksammas runtom i världen med en mängd konserter. GöteborgsOperans Orkester kommer under säsongen att framföra två av hans symfonier. Den första konserten blir med nr 9, ett mästerverk och en mogen kärleksförklaring till livet och naturen – hör tonsättarens hjärta slå! Den sista satsen slutar i andlös skönhet och frid, bortom all längtan och förstånd, och ändå mitt ibland oss.

GöteborgsOperans orkestern 2008
GöteborgsOperans orkestern 2008Foto: Ingmar Jernberg

Shao-Chia Lü, dirigent

Dirigent är Shao-Chia Lü, en av de mest framstående i den yngre generationen dirigenter i världen i dag. På GöteborgsOperan har han tidigare dirigerat Parsifal och Katja Kabanova. Han är flitigt anlitad av de stora symfoniorkestrarna runtom i världen.

Shao-Chia Lü är född i Taipei/Taiwan där han påbörjade sina studier för att sedan fortsätta vid Indiana University Bloomington och Hochschule für Musik i Wien. Karriären inleddes som förste kapellmästare vid Komische Oper i Berlin 1995. Han blev snart inbjuden att leda nya produktioner vid operahus som Sydney Opera, English National Opera och Théatre de la Monnaie i Bryssel. I Tyskland debuterade han vid Stuttgartoperan med Turandot följt av Madama Butterfly vid Deutsche Oper i Berlin, Elektra vid Hamburgoperan, den sällan framförda operan Macbeth av Ernst Bloch vid Klangbogenfestivalen i Wien och Jenufa vid Frankfurtoperan. 2001–2006 var han GMD/musikchef vid Hannover Staatsoper där han ledde flera uppmärksammade nyproduktioner, såsom Aida, Jenufa, Tristan och Isolde, Figaros bröllop, Fidelio, Tosca, Fallet Makropoulos, Turandot, Den flygande holländaren, Wozzeck och Pelléas och Mélisande.

Shao-Chia Lü är även verksam som konsertdirigent. Han har var 1998–2004 musikchef vid Staatsorchester Rheinische Philharmonie i Koblenz. Han har bl a gästat Oslo- och Helsingforsfilharmonikerna, Göteborgs Symfoniker, Royal Liverpool Philharmonics, Orchestra Sinfonica di Santa Cecilia i Rom, Orchestre National de France i Paris och Münchenfilharmonikerna. I Asien har han dirigerat de stora orkestrarna i Kina, Hongkong och Taiwan.

Mahler: Symfoni nr. 9 D-dur

Talet nio har i symfonisammanhang alltid omgärdats med mystik – för många kända kompositörer har den nionde symfonin blivit den sista, och Gustav Mahler hade därför nästan panisk skräck för att åstadkomma en nionde. Så till den grad att han efter den åttonde kallade nästa stora verk för Das Lied von der Erde, trots att det strikt sett är en vokalsymfoni. Då han till sist ändå komponerade den nionde 1908–09 hade döden nafsat honom i hälarna. Han hade tvingats sluta som chef för Wienoperan eftersom han diagnostiserats med ett gravt hjärtfel. Vissa forskare hävdar till och med att man hör hans oregelbundna pulsslag i symfonins dystra inledning. Under dessa år hade Mahler hade dessutom omgetts med död: vid jordfästningen av hans äldsta dotter hade hans svärmor hastigt avlidit av en hjärtattack. Nionde symfonin präglas därför av och är hela tiden liksom hemsökt av döden. Detta är bara en av likheterna med Tjajkovskijs sista symfoni Pathetique. Även till den yttre formen liknar de varandra – av de fyra satserna har såväl Tjajkovskij som Mahler för ovanlighetens skull valt att låta de båda yttersatserna vara långsamma, medan de andra och tredje satserna är mer eller mindre uppsluppna.

Första satsen, komponerad i en ganska lös sonatform, har setts som en konflikt mellan livet och döden, men också – då Mahler var en förkämpe för den nya atonala rörelsen samtidigt som han höll på vikten av tradition – som en kamp mellan tonal stabilitet och instabilitet. Andra satsen är, som så ofta hos Mahler, en ländler (tyrolsk folkdans). Men här har han förvrängt den och lagt till instruktionen ”något tafatt och mycket grovt” så att den nästan snedvrids åt något slags dödsdans. I tredje satsens rondo leker Mahler med barockens kontrapunktiska former på ett burleskt sätt. Att han märkt partituret ”till mina bröder i Apollo” har tolkats som att denna sats skulle vara ett sarkastiskt svar till kritikerna av hans musik. Precis som hos Tjajkovkskijs Pathetique-symfoni slutar Mahler med en himmelskt vacker långsam slutsats. Den blir till en utdragen elegi med nästan enbart stråk och några passionerade klimax. Men istället för en grandios final dör den sedan bort i ett långdraget utslocknande – som ett avsked till livet.

Mahler hade rätt i sin oro och hann aldrig få höra nionde symfonin uppförd under sin livstid. Ändå hade han påbörjat en tionde symfoni, fast den förblev ofullbordad i en sats. Den nionde symfonin uruppfördes 1912 av Wiener Philharmoniker under Bruno Walter. Året innan hade Gustav Mahler lämnat det jordiska livet. En annan stor Mahlerdirigent, Herbert von Karajan spelade med sina Berlinfilharmoniker in en legendarisk inspelning av nionde symfonin på Deutsche Grammophon 1980. Han beskrev den som ”musik från en annan värld, den kommer från evigheten”.

Göran Gademan

Lyssna

Spelar: Mahler: Symphony #9 In D - 4. Adagio, Sehr Langsam

Claudio Abbado: Berlin Philharmonic Orchestra

Information

Orkesterkonsert. GUSTAV MAHLER (1860–1911) Symfoni nr 9

  • Genre: Konsert
  • Säsong: 2010/2011
  • Ingår i Konsert: 1 Dec 2010
  • Sista föreställning: 1 Dec 2010
  • Plats:

    Stora scenen.

Team

Dirigent   Shao-Chia Lü
GöteborgsOperans Orkester
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta