Nypremiär 12 december.
Dans. Den var förra säsongens stora publik- och kritikerfavorit. Nu kommer Mozarts Requiem tillbaka med sju föreställningar.
Dansföreställning av Carina Reich, Bogdan Szyber och Jorma Elo
Med Mozarts Requiem, som hade premiär 20 september 2008, skrevs ett nytt kapitel i GöteborgsOperans historia. I denna uppsättning samverkade GöteborgsOperans Balett med alla tre övriga konstnärliga grupper i huset – orkester, kör och solister – i något som blev en sällsamt vacker föreställning och en lika sagolik framgång både hos kritiker och publik. Kväll efter kväll var salongen fylld till sista plats.
Titta på ett klipp från föreställningen.
"Inte en död minut i Mozarts Requiem" SvD
"Andlöst vacker Mozart" DN
"GöteborgsOperans Mozarts Requiem är en riktig fullträff" DN
"Ett magnifikt och oförglömligt möte" DN
"...en massiv och vacker hyllning" GP
"En upplyftande minnesmässa" GP
"En mycket vacker föreställning" Borås Tidning
Allkonstverket Mozarts Requiem tar med publiken till två parallella världar i Mozarts 1700-tal: i den ena dansar överklassen i sin stela kråsrokoko, i den lever en asketisk sekt ut sin extatiska religiositet. Kreatörerna Carina Reich och Bogdan Szyber illustrerar på ett sinnrikt sätt det faktum att Mozart aldrig fick avsluta sin dödsmässa, utan dog mitt i den berömda Lacrimosa-satsen. Arton dansare, fyra sångsolister, en gossopran, arton korister, extra korister i orkesterdiket och hela GöteborgsOperans Orkester samverkar i denna rosade uppsättning. För koreografin svarar den finske världskoreografen Jorma Elo.
Kreatörerna Carina Reich och Bogdan Szyber står som upphovsmän till idén bakom denna uppsättning, som alltså sammanför alla våra konstarter. De tar utgångspunkt i att Mozart, som komponerade verket på sin dödsbädd, aldrig kom att fullborda sin dödsmässa utan var tvungen att avbryta mitt i Lacrimosa-satsen. När han dog var hans familj nära på utblottad och änkan Constanze var tvungen att se sig om efter någon som skulle kunna fullborda dödsmässan, inte minst för att få betalt av uppdragsgivaren, en adelsman som ville vara anonym. Så här skriver Reich och Szyber: ”En katolsk dödsmässa. En sjungen text i vilken sångarna, gång på gång, ber om syndernas förlåtelse och om nåd på den yttersta dagen. (…) En konstnär som dödssjuk arbetar in i det sista för att försörja sin familj. Som trots sin begåvning slutar sina dagar i en namnlös massgrav. Som föds in i ett samhällssystem där konsten är totalt beroende av makten. Precis som idag.”
Mozarts Requiem, kompositörens allra sista verk, blev också Mozarts egen dödsmässa.
Mästaren dog precis när två satser slutförts och eleven Süssmayer fullbordade komponerandet efter Mozarts tidigare anvisningar. Dödsmässan är ständigt aktuell och ett populärt körverk.
Musiken. Mozart. Ett helaftonsverk. Dans förstås. Utifrån dessa direktiv har multikonstnärerna Bogdan Szyber och Carina Reich skrivit synopsis. De svarar dessutom för regi, dramaturgi, scenografi och kostym.
En utgångspunkt är att Mozart dör mitt i skapandet. Annan inspiration är hämtad från den mytomspunna Shakerrörelsen, en puritansk religiös sekt från 1800-talet och nu i det närmaste är utdöd – inte så konstigt eftersom de lever i celibat. Som motvikt till ett strikt kringskuret vardagsliv hänger sig Shakeranhängarna åt extatisk dans på söndagsgudstjänsten.
Tänk alltså en del bondland plus två´delar rokoko från Mozarts tid. Lägg till Jorma Elo, en av Finlands mest erkända koreografer med Metropolitan som sin hemmaarena.
Elisabeth Wikström.
