”Tar helt andan ur en” Dagens Nyheter
Köp biljett

Norma

En härskarinna lika kärv och skön som månen.

Opera i två akter av Vincenzo Bellini (1801-1835). Libretto Felice Romani efter Alexandre Soumets drama.

Sjungs på italienska med svensk översättning på textmaskin.

Premiären direktsänds i Sveriges Radio.

Titta på ett filmklipp ur Norma
”Katarina Karnéus är svindlande bra.”GP
”Enastående Norma drabbar tvärs genom tiden”SvD
”Rejäl ståpäls längs ryggraden”Borås Tidning
”Ett perfekt exempel på kvinnlig kraft och systerlig solidaritet.”GT/Expressen
”Kören och orkestern får Bellinis musik att klinga som aldrig förr.”DN
”En verklig sångarfestopera.”SR Kulturnytt
”Jag vill omedelbart se och höra föreställningen en gång till.”GP
”Det är magiskt”Aftonbladet

Prästinnan Normas dilemma är allas vårt dilemma: Vad är viktigast i en kaotisk tid av nationalism och religiösa strider? Plikten eller passionen, vi själva eller dem vi älskar?

På italienska heter ”vacker sång” bel canto, ett begrepp som har gett namn åt en hel operastil. Kronan bland bel canto-operorna är Norma – ett tragiskt triangeldrama vävt av sensuell och underskön musik, som arian Casta diva.

Katarina Karnéus
Mats Bäcker

För Bellini stod sången och de långa melodibågarna i centrum. Den magnifika titelrollen rymmer allt från dramatiska utbrott till eteriskt ljuva linjer och virtuos koloratur. Stolt presenterar vi Norma med husets egna solister i alla roller. Vi följer kompositörens intentioner med en mörkare sopran som Norma: Katarina Karnéus, medan hennes rival, den unga Adalgisa, får sjungas av en hög ljus sopran: Ida Falk Winland. Husets ledande tenor Tomas Lind gestaltar den svekfulle romaren Pollione. Dirigenten Giancarlo Andretta har bel cantons hemlighet i blodet. Han är en återkommande och efterlängtad gäst, senast i Verdis La traviata.

Med Norma (urpremiär på La Scala 1831) bryts ett märkligt mönster: detta är den första sceniska uppsättningen av en Bellini-opera i Göteborg sedan 1800-talet. Den drabbande produktionen kommer från Théâtre des Champs-Élysées i Paris.


Lyssna på samtalet inför den nya uppsättningen av Norma:
”Dubbelliv med politiska konsekvenser”

Samtalet spelades in onsdag 22/11 kl 19.00 

Medverkande: Katarina Karnéus (Norma), Ida Falk Winland (Adalgisa),, Georges Gagneré (biträdande regissör). Samtalsledare: Göran Gademan (dramaturg).  Samtalet hålls på svenska och engelska. Musikaliska avsnitt, vid flygeln Martin Andersson.  Läs mer om våra samtal

Handling

Första akten

Skogen ligger i mörker. En grupp druider och några galliska trupper närmar sig. Deras härförare Oroveso meddelar att hans dotter, översteprästinnan Norma, är på väg. När månen visar sig ska hon be guden Irminsul att fylla henne med hat mot den romerska fienden.

Pollione, romersk prokonsul och Normas hemlige älskare som hon har två barn tillsammans med, är också på väg in i skogen. För sin vän Flavio berättar Pollione att han inte längre älskar Norma. Hans hjärta klappar nu för Adalgisa, en ung gallisk prästinna. 

Månen visar sig och Norma gör entré. Trots att Oroveso och gallerna vill ha krig söker hon fred med det romerska riket. Efteråt vädjar Adalgisa om gudomligt skydd mot hennes förbjudna kärlek till Pollione, som ber henne att följa med honom till Rom. Adalgisa vägrar först, men ger sedan med sig.

Norma kämpar med motstridiga känslor gentemot sina barn. Deras far har övergett henne, och därför både älskar och hatar hon dem. Hon vet att Pollione snart ska bege sig till Rom men hon tror inte att han tänker åka utan henne och inte heller att han tänker överge sina barn. 

Adalgisa berättar för Norma om sina bekymmer och ber henne om råd. Prästinnan är förstående, men försöker ta reda på vem mannen Adalgisa älskar är. När hon förstår att det är Pollione drabbas hon av ett våldsamt raseri. Trots det står romaren fast vid sitt beslut och ber Adalgisa att följa med honom. Men när Adalgisa får reda på sanningen – att hennes älskare är far till Normas barn – blir hon förtvivlad och ångrar sig.

Andra akten

Normas barn sover och hon närmar sig dem med en dolk i handen. Men barnen vaknar och Norma omfamnar dem och kallar på Adalgisa. Hon vill överlämna barnen i hennes vård och sedan dö. Adalgisa hävdar att hon inte längre älskar Pollione och hon lovar att återuppväcka hans kärlek till Norma. Hennes plan misslyckas och Pollione svär att föra bort henne. När Norma får höra om Polliones orubblighet och kidnappningsplaner drabbas hon av hämndbegär och ger gallerna tecken till strid.

Plötsligt hörs ett märkligt ljud. Pollione har tagit sig in i templet och därmed begått en skändlig handling som ska straffas med döden. Norma hävdar att det är hennes ansvar att utdela det dödande slaget men hon slits mellan hat, kärlek och medlidande och tvekar. Norma kräver att Pollione glömmer Adalgisa i gengäld mot att han får leva men han väljer döden. Norma blir rasande och säger att hon ska låta bränna Adalgisa på bål så att förrädaren kan se sin älskade dö.

Oroveso och hans män kommer springande. Norma berättar för dem att en prästinna har avgett falskt vittnesmål och brutit sina heliga löften, förrått sitt land och förolämpat deras gud. Folket kräver att kvinnan ska offras och Norma beordrar att ett bål ska byggas. När Pollione vädjar om nåd för Adalgisa ber Oroveso Norma att avslöja förrädarens namn. ”Det är jag” svarar hon, till folkets stora förvåning. Hennes mod väcker Polliones passion på nytt och han vädjar om förlåtelse och ber att få dö vid hennes sida. Innan Norma kliver upp på bålet ber hon Oroveso att ta hand om hennes barn. Den gamle mannen lovar att göra som hon vill. Sedan låter han sin dotter förenas med sin älskade i döden.

Föreställningsprogram

Ta del av regissörens tankar, låt dirigenten guida dig genom musiken och fördjupa dig i uppsättningens tema. Våra föreställningsprogram finns att köpa i OperaShopen eller i foajén.

Pris: musikal 60 kr, opera 50 kr och dans 40 kr.

Du som har abonnemang kan dessutom teckna en programprenumeration.

Ur programinnehållet för Norma:

  • Regissörens ord - Normas dubbelliv
    Norma lever ett offentligt liv som sierska och ett privat som förälskad kvinna och mor i det fördolda. Regissör Stéphane Braunschweig fokusera på Normas dubbelliv.
  • En djupdykning i Norma
    Vi har valt att rollbesätta enligt Bellinis egna intentioner. Göran Gademan, dramaturg, berättar allt och lite till om denna bel cantoopera som Bellini betraktade som sitt mästerverk.
  • ”Kören är alltid viktig i en opera. I Norma är den avgörande.”
    För att hitta den rätta bel canto-färgen i Norma har kören den här gången tagit hjälp av Alberto Malazzi, kormästare på La Scala i Milano.
  • Norma – en roll som utmanar
    Rollen kräver snudd på oförenliga egenskaper av sin sångare. Läs om några historiska tolkningar.
  • Att åberopa änglar och vindens sus
    Bel canto var ett förhållningssätt till sång, sångpedagogik och italiensk opera under framför allt 1600- och 1700-talen. Rut Pergament, instuderare, berättar.
  • Rösten ska vara själens spegel
    Katarina Karnéus tar inga genvägar när det gäller sångtekniken. För henne är det en disciplinerad, tuff form av bel canto som gäller.

Norma

Artikel av Göran Gademan, dramaturg

Vincenzo Bellini (1801-1835)

Vincenzo Bellini fick sitt stora genombrott på La Scala i Milano 1827 med operan Il Pirata (Piraten), som blev starten på den romantiska italienska operan. Även Sömngångerskan på samma prestigefyllda teater blev en enorm framgång 1831. Märkligt nog blev Bellinis nästa stora verk på La Scala, Norma, inte alls lika stor framgång – hans idag mest spelade opera. Till säsongstarten i december 1831 valde han tillsammans med librettisten Felice Romani en alldeles ny fransk pjäs med samma namn av Alexandre Soumet som underlag för librettot. Den handlar om den galliska druidprästinnan Normas förbjudna kärlek till den romerske prokonsuln Pollione, där Norma får se sig brädad av den unga novisen Adalgisa.  Till sist bekänner Norma den olagliga kärleksaffären och bestiger bålet, följd av den svekfulle Pollione som därmed inser Normas storhet. 

Operan Norma har en kraftfull monumentalitet som inte finns i något annat av Bellinis verk. 
Giuditta Pasta som Norma 1831

Titelrollen specialskrevs för sångerskan Giuditta Pasta och det berättas att hon hade svårigheter med partiet och ville få arian ”Casta diva” ändrad. Bellini uppmanade henne då att öva på arian varje dag i en vecka, och ifall hon fortfarande inte var nöjd skulle han ändra på den. När veckan hade gått ville Pasta inte ha en ton ändrad, utan älskade sin aria. Operan Norma har en kraftfull monumentalitet som inte finns i något annat av Bellinis verk. Den sångliga deklamationen flyter perfekt och gränserna mellan recitativ, arioso och aria är ibland alldeles omärkbara. Ofta väljer han enkla lösningar och skalar av istället för att lägga på – resultatet blir en elementär urkraft som Bellini lyckas utvinna ur texten, som han lyfter till högre dimensioner. 

Som exempel kan nämnas tersetten mellan Pollione, Norma och hennes unga rival Adalgisa. Den utspelas i Normas hemliga boning och utgör första aktens final. Bellini låter här enbart de tre huvudpersonerna sjunga hela finalen. Då Norma upptäckt Polliones svek vräker hon ur sig aggressiva tonkaskader mot sin förrädiske make. Efter ett långsammare avsnitt med ödesmättad stämsång leder sedan Norma finalen till ett punkterat, agiterat tema med upprört orkesterackompanjemang: ”Gå, avskyvärde man, glöm dina barn, dina löften, din heder!” De två andra rösterna faller in, och när man närmar sig klimax hörs plötsligt kören ropa på Norma utanför: hon måste fullgöra sitt uppdrag som prästinna. På exakt rätt punkt sätter här Bellini in kören utanför scenen för att nå maximal dramatisk effekt. 

...ändå var det något i Normas död som inte föll La Scalas publik på läppen

Detta enkla och monumentala uppskattade dock inte publiken på La Scala. De kunde inte förstå varför kören inte skulle vara på scenen i en stor aktfinal, som dessutom hade behövt vara mycket mer komplicerad med många röster i olika formationer. Än värre blev det i operans slutscen, där Norma bekänner sin skuld och bestiger bålet. Tragiska slutscener och offerdödar hade nu börjat bli legio, men ändå var det något i Normas död som inte föll La Scalas publik på läppen. Det sägs att de fann den kylig, vilket verkar otroligt med tanke på de långa innerliga kantilenor hon levererar innan hon går i döden. Sanningen är nog att den italienska publikens beteende ibland är helt oförklarligt. Framgången för Norma vände också ganska snart. På scenen stod också sopranen Giulia Grisi som Adalgisa, och hon skulle bli Bellinis nästa stora primadonna. Hon hade en ljusare och lättare röst än Pasta, varför det är mer logiskt att rollbesätta operan just så – på GöteborgsOperan låter vi mezzosopranen Katarina Karnéus, med sin mognare och mer moderliga utstrålning, ta sig an Normas ikoniska roll medan sopranen Ida Falk Winland gestaltar Adalgisa.

Tidningen Birgit

Giancarlo Andretta
Mats Bäcker

”...att studera partituret till Norma är som att göra en resa in i en intimitet där människors känslor blottläggs. Det är som att läsa en psykologisk roman. Här finns så mycket förståelse för våra känsloliv,” säger Giancarlo Andretta. 

I Tidningen Birgit kan du läsa om hur dirigent Giancarlo Andretta talar med sin Bellini för att hitta fram till Norma, denna kronjuvel bland bel cantooperor.

Läs Tidningen Birgit här

#GOnorma

Spelplan

december 2017

tors 21/12
19:00
Stora scenen 
Pensionärspris gäller
lör 30/12
18:00
Stora scenen 

januari 2018

sön 7/1
16:00
Stora scenen 
fre 12/1
19:00
Stora scenen 
lör 20/1
18:00
Stora scenen 
sön 28/1
18:00
Stora scenen 

februari 2018

sön 4/2
18:00
Stora scenen 
Sista föreställning

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen