Rucklarens väg

Premiär 11 september 2010

Opera. Djävulen själv leder unge Tom Rakewell ner i fördärvet i Stravinskijs mästerverk från 1951. En moralisk fabel med komiska inslag och musikaliska blinkningar till historiens stora tonsättare.

Opera i tre akter av Igor Stravinskijs (1882–1971).

”Briljant rucklare.” DN
”En djävulskt vacker uppsättning.” Expr
”En föreställning fylld av känslighet och innerlighet.” SR Kulturnytt
”Överdådigt, fantasieggande och kongenialt.” GP (Thessmans scenografi)
”En klar framgång.” Borås Tidning
”…mycket underhållande.” Expr
”Njutbar rucklare i nytt skimmer.” DN
”Uppsättningen är lika känslig som intelligent.” DN

Titta på en film från föreställningen.

Igor Stravinskijs demonisk-komiska opera Rucklarens väg är ett av 1900-talets mästerverk. Musiken är komponerad som en melodisk fl irt med tonsättarens klassiska föregångare, kryddad med Stravinskijs egen twist. Vi får följa den unge Tom Rakewells väg ner i fördärvet efter att ha ärvt en stor summa pengar. Han förleds av den mystiske Nick Shadow, som ser till att Tom får allt han pekar på. Tom överger sin fästmö Anne och ger sig av till storstaden med Nick för att leva ett utsvävande liv. Men missödena radar upp sig och det visar sig att Nick Shadow är ingen mindre än djävulen själv…

Den ryske tonsättaren fick sin inspiration till Rucklarens väg från 1700-talskonstnären William Hogarth. När Stravinskij såg några av hans satiriska, moraliserande bildserier på ett museum i Chicago 1947 fi ck han genast upplevelsen av en serie bilder för en opera. Han kontaktade poeten W H Auden, som på tre månader skrev ett libretto i nära samarbete med tonsättaren själv och musikskribenten Chester Kallman. Själva komponerandet tog sedan tre år då Stravinskij ville skriva en klassisk nummeropera med recitativ, arior, duetter och tersetter, körsång och orkestrala mellanspel.

David Radok, regissör
David Radok, regissör

David Radok, GöteborgsOperans förste regissör, ansvarar för uppsättningen tillsammans med bl a andra scenograf Lars-Åke Thessman och kostymdesigner Karin Erskine. Rucklarens väg är en samproduktion med Det Kongelige Teater i Köpenhamn, där uppsättningen hade premiär den 9 februari 2010.

Vid urpremiären av Rucklarens väg i Venedig 1951 var tonsättaren själv dirigent. Den svenska premiären, på Kungliga Operan 1961, regisserades av Ingmar Bergman. Nu är det äntligen dags för Rucklarens väg på GöteborgsOperan.

Titta in bakom kulisserna på Rucklarens väg.

Kostymskisser av Karin Erskine.

Kostymskisser av Karin Erskine
Kostymskisser av Karin Erskine
Rucklarens väg, kostymskiss av Karin Erskine
20100804100453034-1

James Edwards (Tom Rakewell)

James Edwards började sin karriär som körsångare i St Paul’s Cathedral i London. Därefter följde studier vid Royal Northern Collage of Music och Royal Academy of Music. Han gjorde sin debut 2002 på Royal Opera Covent Garden som Lärling i Mästersångarna i Nürnberg. Bland roller han gjort kan nämnas titelrollen i Albert Herring på Salzburg Landestheater, Förste kommissarie i Karmelitsystrarna på English National Opera, titelrollen i Hoffmanns äventyr på Mid Wales Opera, Rodolfo i La Bohème på Blackheath Halls Opera i Dublin, Pinkerton i Madama Butterfly i Royal Albert Hall, Gustaf i Maskeradbalen på Cork Opera, Hertigen i Rigoletto på Grange Park Opera och Förste broder i De sju dödssynderna med Royal Ballet.

Han har medverkat i cd-inspelningar av bl a Karmelitsystrarna och i Friday Night is Music Night för BBC Radio 2. Som konsertsångare har han framträtt med bl a BBC Symphony Orchestra, CBSO, London Philharmonic Orchestra, Mikkeli City Orchestra och Battle Proms 2009 på Althorp Park. Nyliga och framtida engagemang inkluderar bl a Turiddu i Cavalleria Rusticana på St Endellion Festival, Mr Erlanson i A Little Night Music på Théâtre du Châtelet i Paris, Roderigo i Otello på Opéra Royal de Wallonie i Liège, Beethovens 9:e symfoni med Brighton Pilharmonic Orchestra och Mozarts Requiem vid Gdansk Festival.

På GöteborgsOperan sjöng James Edwards 2008 Signor Pirelli i Sweeney Todd.

James Edwards

Igor Stravinskij

Igor Stravinskij räknas till 1900-talets största och mest kända tonsättare. Han föddes i Ryssland 1882, var son till en operasångare och studerade komposition för Rimskij-Korsakov. Ryska baletten och dess ledare Diaghilev intresserade sig för Stravinskij. De var verksamma i Paris och i raskt följd komponerade han för dem Eldfågeln (1910), Petrusjka (1911) och Våroffer (1913). Den sistnämnda blev en stor skandal som senare vändes i succé och räknas fortfarande till hans mest kända verk. Här utgick han från hedniska riter och lössläppandet av rytmiska urkrafter. De enormt komplicerade rytmerna och de ständiga taktartsbytena har ibland beskrivits som att rita en cirkel med en linjal.

Vid första världskrigets utbrott lämnade Stravinskij Ryssland för gott och bosatte sig så småningom i Frankrike, och fick senare franskt medlemskap. De knappa resurserna under Första världskriget fick honom att skriva för mycket små och enkla resurser, t.ex. Historien om en soldat (1918). Det blev inledningen till en ny fas för honom, neoklassicism, där han sökte sig till äldre klassiska former men ändå i en modern dräkt. I baletten Pulcinella (1919) utgick han från 1700-talstonsättaren Pergolesi, i oratoriet Oedipus Rex (1927) från den antike dramatikern Sofokles och i Psalmsymfonin (1930) från latinska bibeltexter som han gav en rysk-ortodox touch.

Även hans mest kända opera Rucklarens väg, uruppförd 1951 på Teatro La Fenice i Venedig på engelska, är i högsta grad neoklassicistisk. Här har han och librettisten W.H. Auden inspirerats av 1700-talskonstnären William Hogarths bildsvit ”The Rake’s Progress”. Musiken är inspirerad av 1700-talets former med recitativ, aria och cavatina, så även orkesterbesättningen med bl.a. cembalo. Operan blev en enorm framgång och spred sig snabbt över Europa. Till den första svenska uppsättningen, regisserad av Ingmar Bergman på Kungliga Operan 1961, kom Stravinskij och uttryckte att han aldrig sett verket bättre uppfört. Då hade han redan hunnit bli amerikansk medborgare och intresserat sig en del för tolvtonsmusik. Han fortsatte att resa mycket och besökte flitigt Europa. Stravinskij finns rikligt bevarad som dirigent av sina egna verk, både på cd och film. I flera filmdokumentärer ger han också uttryck för en underfundig och torrolig humor. Han avled i New York 1971.


Artikel

Ett herrans Hollywood eller rucklarnas väg.

I höst ger GöteborgsOperan både Igor Stravinskijs opera Rucklarens väg* och Andrew Lloyd Webbers musikal Sunset Boulevard. Det är två helt olika sorters verk, men det finns gemensamma nämnare ...

Nedanstående text om det dekadenta Hollywood, som Sunset Boulevard utspelar sig i, är ur en artikel som skrevs till en uppsättning på Royal Opera Covent Garden av Rucklarens väg. Hollywood var den stad där Stravinskij tillbringade de flesta av sina 88 år - det var där han lärde sig ett och annat om de som, likt Tom Rakewell i Rucklaren, inte riktigt lyckades skilja på dröm och verklighet.

Conversation with Stravinsky
Stravinskij intervjuas i Amerikanska Vouge av Hollywoodgrannen Aldous Huxley år 1953.

Det Hollywood som Igor Stravinskij levde i var betydligt vildare och mer kosmopolitiskt än den drömfabrik vi känner idag. Men man var mån om att hålla upp en fasad av angloamerikansk respektabilitet. Skådespelare förväntades vara gifta, heterosexuella, hemkära, vita anglosaxiska protestanter. Illusionen var nödvändig, eftersom Hollywood redan från begynnelsen var "hogharthianskt".* * Den berusande cocktailen pengar och berömmelse var receptet på excesserna. Ingen annanstans brusade 1920-talet lika högljutt som i och runt Los Angeles.

En av de första stora skandalerna i den glittrande staden rörde Olive Thomas, en äkta Hollywood-backfish, som dog 1920 efter att av misstag ha druckit en kvicksilverlösning, medicin som förskrivits åt hennes man som led av kronisk syfilis. Maken ifråga hette Jack Pickford, lillebror till Amerikas älskling Mary Pickford, en av många kanadensare som låtsades vara amerikan vid den här tiden.

Ett år senare, 1921, frikändes Roscoe "Fatty" Arbuckle från anklagelsen om våldtäkt och mord på stjärnan Virginia Rappe i ett hotellrum. Vad som orsakade Rappes död är fortfarande osäkert, men Arbuckles karriär var över och många skandalösa förhållanden blev kända för allmänheten. Rappe hade gjort flera aborter innan hon fyllt 16 och var bannlyst från Keystone Studios av ägaren Mack Sennet, då han upptäckt att hon och hennes älskare, regissören Henry Lehrman, hade dragit på sig någon könssjukdom.

Conversation with Stravinsky
Mabel Normand, This is a press photograph from the George Grantham Bain collection, which was purchased by the Library of Congress in 1948. According to the library, there are no known restrictions on the use of these photos.
Mabel Normand

1922 blev inte bättre, då sköts regissören William Desmond Taylor ihjäl under mystiska omständigheter. Mabel Normand var den sista som såg Desmond i livet, men trots att hon rentvåddes från mordmisstankarna var hennes karriär över, eftersom hon varit stjärna i flera filmer med Roscoe "Fatty" Arbuckle. Blotta sammankopplingen räckte. Det hjälpte inte att Mabel varit Mack Sennets älskarinna.

En lustig fotnot till Mabels sensationsrika liv är att hennes efternamn, Normand, i sinom tid länkades samman med William Desmond Taylors mellannamn och blev till Norma Desmond, den vissnade divan i filmen Sunset Boulevard från 1950. Händelser som dessa och många fler gjorde att de stora filmbolagen började skriva in moralklausuler i sina kontrakt, men effekten blev bara att det vilda livet gick under jorden. Och var stjärnan bara tillräckligt stor hjälpte bossarna alltid till med att tysta ner skandalerna. Till exempel 1928, då Joan Crawford i berusat tillstånd körde över en kvinna. När försöket att muta polisen misslyckades, skickade Crawford MGM:s publicitetsfixare Howard Strickling till sjukhuset för att försäkra sig om offrets tystnad för 10 0000 dollar i kontanter.

Samma krafter som drev de unga stjärnorna mot toppen, fortsatte att driva på dem när de väl kommit dit. Den glittrande staden förändrades knappast till det bättre på 1930- och 1940-talet. Laurence Olivier berättade om glamourösa premiärer, som urartade till alkoholdränkta gräl och orgier - så fort publiken gått. 1942 anklagades Errol Flynn för våldtäkt efter en trekant med två minderåriga flickor.

Helt visst fanns det i Hollywood en lag för de berömda och en annan för övriga. När Clark Gable rattfull krockade med ett träd, var det varken polis eller räddningstjänst som kontaktades först, utan filmbolagets publicitetsansvariga, som snabbt tog Gable till sjukhus, undan offentlighetens blickar.

Det var detta Hollywood Igor Stravinskij flyttade till 1939. Det var en värld av glamour och kreativitet, men också en värld av villfarelser och illusioner. Medan kompositörer och författare hade möjlighet att behålla en viss integritet, betalade skådespelare ett högre pris. De var inte bara tvungna att undertrycka sin sanna personlighet, det krävdes också att de "bevisligen" var heterosexuella.

När Louis B. Mayer upptäckte att William Haines (stjärna i The Desert Outlaw), hade en långvarig relation med en man, sände han ut ett pressmeddelande om Haines obesvarade kärlek till skådespelerskan Pola Negri. När Haines vägrade ställa upp på ett skenäktenskap, avskedades han och filmade sedan aldrig igen, även om Gloria Swanson (en livslång vän) sände honom en personlig inbjudan att framträda med henne i Sunset Boulevard. Det har alltid varit en Hollywood-truism att den mest övertygande verkligheten baseras på maximal förkonstling. Ve den som fångas i den här världen och inte lyckas skilja på dröm och verklighet.

Adrian Mourby


/ * Synonymer till "rucklare": rumlare, vivör, svirare, lebeman, roué, vällusting, festprisse.

/ * * William Hogarths sedelärande bildsvit Rucklarens väg, om en ung mans uppgång och fall, från slutet av 1700-talet, var den direkta inspirationskällan till Stravinskijs opera.

I föreställningsprogrammet till Sunset Boulevard kommer en specialskriven artikel av den prisbelönade skribenten Adrian Mourby med fokus på hollywoodianerna i glappet mellan stum- och talfilm.

Lyssna

Spelar: Stravinsky: The Rake's Progress - Act 3: In A Fool

John Eliot Gardiner: London Symphony Orchestra (Abbey Road Studios No. 1, London; Jun. 1997)

Information

Opera i tre akter av IGOR STRAVINSKIJ (1882 –1971) Libretto W H AUDEN och CHESTER KALLMAN

  • Genre: Opera
  • Säsong: 2010/2011
  • Premiär: 11 Sep 2010
  • Sista föreställning: 12 Nov 2010
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: Ca 3 timmar inkl. paus

GöteborgsOperans nya ungdomsrabatt
Ungdomsrabatt på utvalda föreställningar för alla t o m 28 år. De utvalda datumen hittar du i spelplanen.

Månadens erbjudande.
Fri guidning vid köp av biljetter till Rucklarens väg.

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Dirigent   Okko Kamu
Regissör   David Radok
Scenografi   Lars-Åke Thessman
Kostymdesign   Karin Erskine
Ljusdesign   Torkel Blomkvist
Koreografi   Håkan Mayer

Rollista

Truelove   Mats Persson
Anne   Ingela Bohlin
Tom Rakewell   James Edwards
Nick Shadow   Åke Zetterström
Nick Shadow (fr o m 23/10)   Matthew Rose
Mother Goose   Marianne Schell
Baba the turk   Ulrika Tenstam
Sellem   Ingemar Anderson
Dårhusföreståndaren   Sven Törnell
GöteborgsOperans Kör
GöteborgsOperans Orkester
Dansare
Statister
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta