Simon Boccanegra

Opera. Ett gripande drama om makt, kärlek och förlåtelse.

“Såväl orkestern som ensemblen är i högform.” DN
”Storslagen uttolkning av Boccanegra.” Borås Tidning
”Sopranen Malin Byström i världsklass.” DN
”Skimrande sång.” nummer.se
”Kan inte lämna någon oberörd.” Borås Tidning
”Malin Byström är rent strålande.” SvD

Titta på ett filmklipp ur Simon Boccanegra


Jubilaren Verdis mäktiga opera är en närstudie av makt, intriger och den oerhörda tyngd som vilar på den som härskar.

Simon Boccanegra är statsman och drömmare. En åldrande man som grubblar över livet – det han minns och det han helst av allt vill glömma. Han vill vara en god människa och härskare, men det är svårt när alla strider och intrigerar omkring honom. Makten tynger honom och sorgen över den försvunna dottern är svår att bära. Simon Boccanegra är en varm och ömsint opera, full av vackra arior och kraftfull körsång.

Denna framgångsrika produktion från Hamburgoperan, regisserad av den välrenommerade Claus Guth, skildrar på ett visuellt anslående sätt hur makten tynger ned våra liv. Elegant spinns trådar som visar hur förhistoriens händelser griper in i personernas liv – dåtid påverkar nutid.

Den italienska barytonen Stefano Antonucci gör titelrollen och gjuter liv i Verdis barytonslingor. Som dennes dotter Amelia blir det ett kärt återseende av Malin Byström efter framgångarna med Thaïs. Som den unge, hetlevrade Gabriele Adorno får vi ett spännande gästspel av den mexikanske tenoren Arturo Chacón-Cruz medan Anders Lorentzson har en ny utmaning i Fiescos mångfacetterade skurk- och fadersgestalt. Detta Verdijubileum kan knappast firas bättre än att ge taktpinnen till vår förste gästdirigent Giancarlo Andretta.


Titta på föreställningsbilder från
Simon Boccanegra


Titta på repetitionsbilder från
Simon Boccanegra


Ny sångare i titelrollen

Den italienske barytonen Stefano Antonucci kommer att sjunga titelrollen i samtliga föreställningar av Simon Boccanegra. Han ersätter Anders Larsson.


Verdis sorgebarn som fick sin revansch


Giuseppe Verdis opera Simon Boccanegra gjorde fiasko vid sin urpremiär i Venedig 1857 och än värre blev det två år senare på La Scala i Milano, där den blev helt utvisslad. För en så etablerad och internationellt erkänd kompositör med 19 operor bakom sig, måste något av La Traviatas fiasko fyra år tidigare – även det i Venedig – ha gjort sig påmint. Efter detta spelades operan inte på över 20 år, innan förläggaren Giulio Ricordi övertalade Verdi att göra en ny version för La Scala 1881. Där blev det en enorm framgång, och det är denna sista version som numera nästan alltid spelas.

Man kan undra över vad som fick Verdi att gå igång på ämnet från början, ett ämne som han uppenbarligen trodde på eftersom han dessutom lät sig övertalas till revansch. Librettot bygger på en pjäs av spanjoren Antonio Garcìa Gutiérrez, samme författare som bakom förlagan till Verdis Trubaduren, allmänt känd som en ytterst rörig berättelse. Men det fanns två faktorer som fick Verdi att tända till på ämnet: dels den politiska aspekten – dogen Simon Boccanegra i Genua på 1300-talet kämpar för att ena de olika fraktionerna guelfer och ghibelliner i riktning mot ett nationellt enade. Italiens enande kämpade Verdi själv för 1857 i den s.k. Risorgimento-rörelsen. Detta lyckades som bekant, och när det var dags för nästa version av Simon Boccanegra hade alltså denna aspekt inte längre samma aktualitet. Den andra faktorn rör det eviga far – dotter-förhållandet, som går som en röd tråd genom ett flertal av Verdis operor alltsedan han själv i unga år förlorade sin lilla dotter. Men när det som här även kombineras med det politiska – Simon Boccanegra måste välja mellan sin dotters lycka och sin politiska plikt mot fäderneslandet – förstår man att Verdi måste ha blivit eld och lågor direkt.

Librettist blev Francesco Maria Piave, huslibrettist på Teatro La Fenice i Venedig och Verdis ständige partner och vapendragare (Macbeth, Rigoletto, La Traviata m.fl.). Trots att denne hade epitetet att ”kunna fånga havet i en sked”, alltså kunna koncentrera ett rätt omfattande drama till ett operalibretto, var Verdi inte alltid nöjd med honom och krävde ständiga ändringar. Då tonsättaren tittade tillbaka på Simon Boccanegra 20 år och sex operor senare (däribland Maskeradbalen, Don Carlos och Aida), ansåg han att librettot var ett ”ostadigt bord”. Men om man gör om benen så kommer det att stå stadigt igen, menade han vidare. Den som fick ”göra om benen” var inte vem som helst – med denna nya version började ett av de mest omtalade kompositör-librettist-samarbetena i hela operahistorien. Ricordi sammanförde Verdi med Arrigo Boito, själv en ansedd operakompositör. De skulle komma att fortsätta med Verdis sista två operor, Otello och Falstaff.

Verdi & Boito
Verdi och Boito arbetar på Villa Sant Agata

Operan är skriven i prolog och tre akter. Prologen som är ungefär 25 minuter beskriver förhistorien och utspelas 24 år före resten av handlingen. Akt II och III är relativt korta medan akt I är mycket lång. Det var denna första akt som Verdi ansåg behövde de största förändringarna. Inte minst gäller det dess långa final, som gick direkt i papperskorgen och skrevs om helt och hållet, såväl textmässigt som musikaliskt. I de övriga akterna gjordes enbart mindre förändringar. Den stilistiska skillnaden märks tydligt mellan denna nya final, som har mer av den sene Verdi och Otello över sig i en friare parlandostil, medan resten av operan klingar tidigare Verdi, i viss mån ännu enligt mönstret recitativ – aria – cabaletta.

Nypremiären blev som nämnts en oerhörd framgång, och till detta bidrog inte minst sångarna: Verdi var så nöjd med barytonen Victor Maurel i titelrollen att han skrev såväl Jago i Otello som Falstaff direkt för honom. Tenoren Francesco Tamagno som gjorde Gabriele Adornos parti blev sedan den omtalade Otello. Och Simon Boccanegra spred sig snabbt över kontinenten, även om den kom till Sverige först med Verdivågen på 30-talet. Stora Teatern i Göteborg var först ut och fick till Sverigepremiären 1932, medan Stockholm kom efter 1940. Numera spelas verket relativt ofta, och en internationellt namnkunnig Simon på Kungliga Operan 1991 blev Ingvar Wixell. Uppsättningen från Hamburg i regi av Claus Guth, som nu kommer att spelas i Göteborg, hade premiär 2006. Där blev den mycket framgångsrik med Franz Grundheber som den olycklige dogen.

Victor Maurel
Barytonen Victor Maurel, som bidrog till Simon Boccanegras återupprättelse

Men den verkligen dogen Simon Boccanegra då, hur var det med honom? Jo visst har han funnits, även om han numera mest är en fotnot för italienska barn under historieundervisningen. Hans födelseår är okänt, men sant är att han var doge i Genua 1339-44 och 1356-63. Under det förstnämnda året utspelas operans prolog då Simon väljs till doge, och precis som i operan dör han förgiftad 1363. Helt korrekt är också att han försökte ena de stridande fraktionerna mellan de påvetrogna adliga guelferna och de kejsartrogna hantverkarskrånas ghibelliner. I operan förekommer också i första aktens final ett autentiskt brev som diktaren Petrarca skrev till Simon Boccanegra för att uppmuntra till fred och enighet. I övrigt är Fiesco, Grimaldi och Adorno verkliga personer och släkter men deras privata förehavanden, kärlekshistorier och inbördes släktskap är fria fantasier i romantikens och dramatikens tjänst.

Göran Gademan
Dramaturg

Simon Boccanegra den verklige
Freskmålning i Palazzo San Giorgio, Genua. Föreställer sannolikt den verklige Simon Boccanegra.

CD_SimonBoccan_Freni+Cappuccilli0021A_grey
BluRay_SimonBoccanegra_0037A

Välkommen till OperaShopen i foajén.


Här finns bland annat Simon Boccanegra på CD och Blu-ray.

Läs mer om OperaShopen här.

Lyssna

Spelar: Verdi, Simon Boccanegra - Akt 1: Propizio Ei Giung

José Carreras, Piero Cappuccilli, Etc.; Claudio Abbado: Orchestra & Chorus Of La Scala Milan

Information

Opera i prolog och tre akter av GIUSEPPE VERDI (1813-1901). Libretto FRANCESCO MARIA PIAVE och ARRIGO BOITO efter en pjäs av ANTONIO GUTIÉRREZ. Framförs på italienska med svensk översättning på textmaskin.

  • Genre: Opera
  • Säsong: 2012/2013
  • Premiär: 6 Apr 2013
  • Sista föreställning: 16 Maj 2013
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: 3 timmar och 10 minuter inkl. 1 paus.
  • Introduktion:En timme före föreställning (ej premiär). Fri entré

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Dirigent   Giancarlo Andretta
Regi   Claus Guth
Biträdande regissör   Wolfgang Bücker
Scenografi och kostymdesign   Christian Schmidt
Ljusdesign   Wolfgang Göbbel / Pia Virolainen

Medverkande

Simon Boccanegra   Stefano Antonucci
Maria Boccanegra (Amelia)   Malin Byström
Jacopo Fiesco   Anders Lorentzson
Gabriele Adorno   Arturo Chacón-Cruz
Paolo   Mats Persson
Pietro   Marco Stella
GöteborgsOperans Kör
GöteborgsOperans Orkester
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta