”Jonasson spelar rollen med brett register, både kraftfullt och sinnligt […] En väl vägd tolkning” GP

Vad händer då två människor med diametralt olika bakgrund och erfarenheter sätts tillsammans i en cell på obestämd tid, kanske för resten av livet?
Bland annat om detta handlar Manuel Puigs pjäs ”Spindelkvinnans kyss”. En historia om två män i en fängelsecell i Argentina. En berättelse om överlevnad.

Vi människor är beroende av andra människor för att existera, från det ögonblick vi som spädbarn första gången ser in i vår mors ögon, och blir till som sociala varelser, till den stund vi dör. Vi föds ensamma och vi dör ensamma, men livet där emellan måste vi, och behöver vi, dela med andra människor.

Vad låter vi bli viktigast för vår överlevnad?
Vårt grundläggande behov av kontakt med den andre, eller behovet att bli kvar i våra invanda, trygga föreställningar om oss själva, och våra fördomar om den andre?
Lägger vi det onda och främmande hos den andre, så att vi slipper se våra egna avgrunder?
Är det meningen med livet att vi, oavsett vem vi möter och vad vi erfar, skall förbli oföränderligt densamme? Är det ens möjligt eller önskvärt?
Hur gör vi för att överleva? Ute i friheten och i fångenskapen? Spädbarnet överlever inte utan fysisk och psykisk kontakt med en annan människa. Det gör däremot den vuxne. Eller?

”Starkt drama som berör” Skövde Nyheter
”Applåderna ville aldrig ta slut” Skaraborgs Allehanda

Rekommenderas från 15 år.