Sunset Boulevard

Premiär 16 oktober 2010

Musikal. Hollywoodglamour, kärlek, dramatik och ond bråd död. Nu kommer Andrew Lloyd Webbers storslagna musikal Sunset Boulevard till GöteborgsOperan.

Musikal med musik av Andrew Lloyd Webber (f.1948).

”Detta är bland det vackraste jag har sett på Göteborgsoperan” GP
”Ensemblen är fantastisk, in i minsta biroll” Expressen
”Göteborgsoperans Sunset Boulevard är en lysande uppsättning” DN
”Detta är en förställning du måste uppleva” Radio Sjuhärad
”Det är en storskalig, gravt Hollywoodflirtande föreställning med extra allt och, inte minst, en lyckad rollbesättning.” SvD
”En uppsättning som med stor lyskraft visar hur Webbers musikal hör hemma i ett fullskaligt operahus” DN
”Gunilla Backman är bedövande skicklig som den forna stumfilmsstjärnan Norma Desmond” GP
”I Gunilla Backmans rolltolkning finns inget mer att önska, hon är perfekt! Detta är i sanning en världsprestation! ” Radio Sjuhärad

Titta på en film från föreställningen.

När filmen Sunset Boulevard skulle spelas in 1950 erbjöds först Greta Garbo huvudrollen som Norma Desmond. Men det blev Gloria Swanson som slutligen gestaltade Norma i den klassiska filmatiseringen i regi av Billy Wilder.

Filmen blev hyllad av många kritiker och nominerades till elva Oscar varav den vann tre. Den räknas som en klassiker, ofta som en av de mest betydelsefulla filmerna inom amerikansk film. Filmen fick sitt namn efter den kända esplanaden med samma namn som går genom Los Angeles och Beverly Hills.

När musikalen med samma namn hade USA-premiär 1994, gestaltades Norma av Glenn Close. På GöteborgsOperan sjunger Gunilla Backman, känd från bland annat Mamma Mia, rollen som den slocknade stumfilmsstjärnan.

Norma Desmond lever i en lyxvilla på Sunset Boulevard i Los Angeles med sin butler. Under stumfilmens glansdagar var hon en av Hollywoods mest hyllade skådespelerskor, men övergången till talfilm blev hennes fall. Fast besluten att göra comeback skriver hon på ett eget filmmanus. När den arbetslöse unge författaren Joe Gillis en dag av en slump dyker upp vid hennes dörr, övertalar hon honom att hjälpa henne. Det blir början på en historia kantad av romantik och tragik. Norma förälskar sig i Joe, samtidigt som han blir kär i den unga Betty. Dramatiken eskalerar i de eleganta Hollywoodmiljöerna och till slut börjar gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut för den allt mer desperata Norma.

Titta på bilder från föreställningen.

Titta in bakom kulisserna på Sunset Boulevard.

Andrew Lloyd Webbers musikal hade urpremiär i London 1993. Den blev en omedelbar succé med 1 529 spelade föreställningar. Musikalen har en thrillerartad handling och storartade melodier. En av de mest kända sångerna är Norma Desmonds “As if we never said goodbye”.

Det är en stor glädje för oss att ha den efterfrågade Gunilla Backman i den kvinnliga huvudrollen och samtidigt kunna presentera en ung talang på uppgång, Jonas Eskilsson, i den manliga. Som Max, Normas butler, ser vi Fred Johanson, senast Odjuret i vår uppsättning av Skönheten och Odjuret.

Drömroll ger Gunilla Backman Musikalpriset.

Gunilla Backman har tilldelats SJs och Tidskriften OPERAs musikalpris 2010. Hon får priset för sin tolkning av Norma Desmond i musikalen Sunset Boulevard, som just nu spelas på GöteborgsOperan.

Gunilla Backman i rollen som Norma Desmond i Sunset Boulevard på GöteborgsOperan.
Gunilla Backman i rollen som Norma Desmond i Sunset Boulevard på GöteborgsOperan.Foto: Mats Bäcker

– Jätteroligt att få pris. Rollen som Norma är också min största utmaning i karriären, säger Gunilla Backman.

Norma Desmond i Sunset Boulevard är en ”once in a lifetime”- roll för Gunilla Backman.

– Det är inte bara en stor huvudroll. Norma är också en mycket komplex person med stora känslor och penseldrag. En stjärna och diva. Helt olik mig själv som människa, så därför var det en stor utmaning att få ta sig an rollen.

Gunilla Backman har tidigare fått Guldmasken för rollen som Donna i Mamma Mia!. Nu får hon för första gången ett penningpris.

– Det behövs ett musikalpris. Jag hoppas detta kan inspirera dem som går på utbildning och dessutom locka en publik som normalt inte går på musikaler, säger hon.

Gunilla Backman, 45, är både skådespelerska och sångerska. Hon är kanske mer känd utomlands än i Sverige med sin medverkan i musikaler som Les Misérables, Miss Saigon och Chess i England, Tyskland och Danmark.

Sitt stora svenska genombrott fick hon i rollen som Donna i Mamma Mia! på Cirkus i Stockholm 2005. I Sverige har hon också medverkat i West Side Story, Elvira Madigan och Garbo The Musical.

Backman har också turnerat med Rhapsody in Rock 2005 och 2007, medverkat i tv-programmen Så ska det låta och Allsång på Skansen samt gjort en musikalskiva med GöteborgsOperans orkester, där hon sjunger Andrew Lloyd Webber.

Gunilla Backman fick priset i hård konkurrens. Övriga nominerade var Henrik Dorsin, I hetaste laget, Reuben Salmander, Cabaret, Karin Oscarsson, Chicago samt Christer Nerfont för sin roll i Jekyll & Hyde.

I fjol vann Ola Salo, sångare i The Ark, SJs och Tidskriften OPERAs nyinstiftade musikalpris för huvudrollen i musikalen Jesus Christ Superstar i Malmö.

Prissumman är på 25 000 kr och priset kommer att delas ut den 24 februari i samband med föreställningen av Sunset Boulevard på GöteborgsOperan.

Juryns motivering:

”Gunilla Backman gör den stora stumfilmsstjärnan Norma Desmond, som tiden sprungit förbi. I sitt spöklika palats vårdar hon minnena. Backman har paradrollen i sin hand och efter paus får hon full utväxling för sitt jobb. I scenen där Norma besöker filmstudion i tron att hon ska göra comeback faller alla bitar på plats. När följespoten söker över salong och scen, och slutligen fångar Backmans ansikte, står tiden stilla. De starka känslorna väller fram, inte minst från hennes gamla medarbetare. Gunilla Backman fångar på djupet, i både sång och attraktion, kontrasten mellan den flydda glansen och nya tiders effektiva krav.”

I juryn för musikalpriset sitter Jan Forsberg, VD SJ, Sören Tranberg, chefredaktör Tidskriften OPERA, Anders Berglund, kompositör, Meta Bergqvist, tv-producent, Nina Hornewall, försäljningsdirektör SJ, samt Peter Schelé och Bengt Möller, Tidskriften OPERA.

Sunset Boulevard
Foto: Mats Bäcker

Efter premiären – tankar och reflektioner.

Av dirigenten David White

Sunset Boulevard teamet
Sunset Boulevard teametFoto: Mats Bäcker

Premiären var verkligen magisk. Ensemblen, orkestern, övrig personal och de som i tids- och temaenlig mundering mötte gästerna utanför entrén – alla drog åt samma håll och gav sitt bästa. Produktionsteamet kunde inte bidra med något meningsfullt längre, utom att uppmuntra och entusiasmera, och sedan sitta nervöst i publiken, som föräldrar, oroliga för att deras barn ska glömma sig under skolkonserten.

För mig var fokus under de sista tio dagarna före premiären ljudet i salongen. Vi gör hundratals små justeringar i orkesterns interna dynamik för att optimera förhållandet mellan den och rösterna. GöteborgsOperan har en underbar naturlig akustik – även om en efterklang på 1,4 sekunder kan vara lite lång när man försöker uppfatta talad dialog. Vi har experimenterat med olika kombinationer av högtalare, mikrofonplaceringar i ensemblen och orkestern, ja till och med varierat höjden på dirigentpulten (som är placerad på en hydraulisk hiss). Gary Dixon, vår ljuddesigner, och jag diskuterade husets utmaningar redan för över ett år sedan och frukterna av våra "kvalificerade gissningar" skulle nu bedömas. Hade vi fått till det rätt?

Orkestreringen har varit ett kärleksarbete för mig. Värmlandsoperan gav mig för två år sedan uppdraget att omarbeta David Cullens ursprungliga, underbara orkestrering och bad mig utöka partituret från de 21 musiker det hade 1993 till operaorkester, plus några "extra", som saxofoner. Det vore ju kriminellt att använda sig av syntheziser när de riktiga instrumenten finns på plats; hur skulle jag kunnat motstå! Det tog sex månader att omarbeta verket till fler slagverkare, trä- och mässingsblåsare, och med tillagda stråkpartier. När sedan GöteborgsOperan ett år senare bestämde sig för att sätta upp Sunset Boulevard, bad de mig att anpassa partituret till deras orkester och göra det än mer omfattande! En underbar uppgift för varje instrumenterare!

Och nu är vi här, efter premiären. En märklig tid för ensemblen. Övergivna av ”föräldrarna” –produktionsteamet – utom av dirigenten – de som övervakat och lett varje steg fram till premiären. Ofta ett sällsamt ögonblick – nu får vi klara oss själva. Men detta är naturligtvis bara början på vår resa.

Med över 80 föreställningar kommer uppsättningen att andas, in och ut, dras ihop och expandera. Nya emotionella ögonblick kommer att upptäckas, glömda tankar återupptäckas – och föreställningen blir snabbt vår egen, bortom föräldrarnas inverkan. Större, bättre, mer sofistikerad, mer skiktad, den får sitt eget liv ...

David White,
Dirigent och orkestrator

Gunilla Backman
Foto:Mats Bäcker
Fred Johanson
Foto:Mats Bäcker

Gunilla Backman

(Norma Desmond)

Gunilla Backman fick sitt stora genombrott 2005 som Donna i musikalen Mamma Mia! på Cirkus i Stockholm. För denna roll tilldelades hon 2006 en Guldmask för bästa kvinnliga huvudroll. Uppsättningen gästade även Scandinavium våren 2007. Gunilla Backman är klassiskt skolad dansare på Kungliga Operans Balettelevskola i Stockholm och har studerat sång sedan 17 års ålder. Hon har haft ledande roller i bl a Les Misérables och Miss Saigon i London, Sunset Boulevard i Tyskland, Chess i Danmark och titelrollen vid uruppförandet av Garbo The Musical på Oscarsteatern i Stockholm. Hon har också medverkat i konserter, teaterföreställningar, spelat in skivor och dubbat filmer. I tv har hon setts i bl a Allsång på Skansen, Så ska det låta, Sing-a-long och Doobidoo. Hon har även släppt ett soloalbum Nära mig och medverkat i bl a The best of Andrew Lloyd Webber på Oscarsteatern, gästat Rhapsody in Rock och sjungit konsert med Kungliga Filharmonikerna och Broadwaykonserter i Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester.

Våren 2009 medverkade hon bl a i showen PrimaDONNOR på Hamburger Börs tillsammans med sina parhästar från Mamma Mia! Sussie Eriksson och Charlotte Strandberg. På GöteborgsOperan var Gunilla Backman 2008 gästsolist vid Trettondagskonserten.

Fred Johanson

(Max von Mayerling)

Fred Johanson har ett brett register som artist. Utöver stora musikalroller har han även skrivit musik och medverkat i tv och på film. Han sågs senast som Profetikus i Cats på Cirkus i Stockholm och innan dess som Pontius Pilatus i Jesus Christ Superstar på Malmö Opera och Samuel Gren i Footloose på Intiman. Andra roller han gjort är bl a Odjuret i Skönheten och odjuret på både GöteborgsOperan och Göta Lejon, Louis B Mayer i Garbo på Oscarsteatern, Javert i Les Misérables på turné i Danmark, Frollo i Notre Dame de Paris i West End, London, och Fame på China-teatern. Han medverkade också i originaluppsätttningen av Jesus Christ Superstar i London.

Som solist har han stått på scener som Royal Albert Hall, Royal Concert Hall, Berwaldhallen och Konserthuset. Som soloartist har Fred Johansson släppt två album där han skrev större delen av materialet själv. Han hade en listetta i Australiens popstars med gruppen Scandal’us som sålde dubbel platina. Han har körat bakom utländska artister som Tom Jones, Chris Rea, Pink Floyd, Sam Brown och Bob Geldoff. I film- och TV-sammanhang har han setts i Så ska det låta, som buse i filmen Rånarna och som Pontius Pilatus i en filminspelning av Jesus Christ Superstar.

Jonas Eskilsson
Foto:Mats Bäcker
Martyna Lisowska
Foto:Mats Bäcker

Jonas Eskilsson

(Joe Gillis)

Med rollen som Joe Gillis debuterar Jonas Eskilsson på GöteborgsOperan och gör också sin första stora huvudroll. Han utexaminerades från Högskolan för scen och musik i Göteborg 2009. Under sista årets praktik gjorde han Magaldi i Evita på Åbo Svenska Teater och Hanschen i Spring Awakening på Malmö Opera. Hösten 2009 spelade han huvudrollen som Peter i minimusikalen Kontaktannonsen på Regionteatern i Växjö.

Martyna Lisowska

(Betty Schaefer)

Martyna Lisowska är utbildad vid Balettakademien i Stockholm. Hon har förutom teveproduktioner som t ex Solstollarna och Toffelhjältarna medverkat i bl a A Chorus Line på turné med Riksteatern, West Side Story på Oscarsteatern, Chicago på Eriksbergshallen och Oscarsteatern, Grease på turné i Sverige och Finland, Chess på Cirkus i Stockholm samt Kharmen på Göteborgs Stadsteater och ”bloggoperan” Sjökor och stekare på NorrlandsOperan. På Östgötateatern har hon gjort Tzeitel i Spelman på taket och huvudrollen som Sally Bowles i Cabaret. Senast har hon gjort rollen som Anita i West Side Story på NorrlandsOperan. På GöteborgsOperan har Martyna Lisowska medverkat i musikalerna Evita och A Chorus Line.

Kostymskisser av Emma Ryott.

Kostymskiss Sunset Boulevard av Emma Ryott.
Kostymskiss Sunset Boulevard av Emma Ryott.
Kostymskiss Sunset Boulevard av Emma Ryott.
Kostymskiss Sunset Boulevard av Emma Ryott.

Sunset Boulevard värmer upp på Liseberg tillsammans med LisebergsOrkestern.


Artikel

Ett herrans Hollywood eller rucklarnas väg.

I höst ger GöteborgsOperan både Igor Stravinskijs opera Rucklarens väg* och Andrew Lloyd Webbers musikal Sunset Boulevard. Det är två helt olika sorters verk, men det finns gemensamma nämnare ...

Nedanstående text om det dekadenta Hollywood, som Sunset Boulevard utspelar sig i, är ur en artikel som skrevs till en uppsättning på Royal Opera Covent Garden av Rucklarens väg. Hollywood var den stad där Stravinskij tillbringade de flesta av sina 88 år - det var där han lärde sig ett och annat om de som, likt Tom Rakewell i Rucklaren, inte riktigt lyckades skilja på dröm och verklighet.

Conversation with Stravinsky

Det Hollywood som Igor Stravinskij levde i var betydligt vildare och mer kosmopolitiskt än den drömfabrik vi känner idag. Men man var mån om att hålla upp en fasad av angloamerikansk respektabilitet. Skådespelare förväntades vara gifta, heterosexuella, hemkära, vita anglosaxiska protestanter. Illusionen var nödvändig, eftersom Hollywood redan från begynnelsen var "hogharthianskt".* * Den berusande cocktailen pengar och berömmelse var receptet på excesserna. Ingen annanstans brusade 1920-talet lika högljutt som i och runt Los Angeles.

En av de första stora skandalerna i den glittrande staden rörde Olive Thomas, en äkta Hollywood-backfish, som dog 1920 efter att av misstag ha druckit en kvicksilverlösning, medicin som förskrivits åt hennes man som led av kronisk syfilis. Maken ifråga hette Jack Pickford, lillebror till Amerikas älskling Mary Pickford, en av många kanadensare som låtsades vara amerikan vid den här tiden.

Ett år senare, 1921, frikändes Roscoe "Fatty" Arbuckle från anklagelsen om våldtäkt och mord på stjärnan Virginia Rappe i ett hotellrum. Vad som orsakade Rappes död är fortfarande osäkert, men Arbuckles karriär var över och många skandalösa förhållanden blev kända för allmänheten. Rappe hade gjort flera aborter innan hon fyllt 16 och var bannlyst från Keystone Studios av ägaren Mack Sennet, då han upptäckt att hon och hennes älskare, regissören Henry Lehrman, hade dragit på sig någon könssjukdom.

Conversation with Stravinsky
´Mabel Normand, This is a press photograph from the George Grantham Bain collection, which was purchased by the Library of Congress in 1948. According to the library, there are no known restrictions on the use of these photos.
Mabel Normand

1922 blev inte bättre, då sköts regissören William Desmond Taylor ihjäl under mystiska omständigheter. Mabel Normand var den sista som såg Desmond i livet, men trots att hon rentvåddes från mordmisstankarna var hennes karriär över, eftersom hon varit stjärna i flera filmer med Roscoe "Fatty" Arbuckle. Blotta sammankopplingen räckte. Det hjälpte inte att Mabel varit Mack Sennets älskarinna.

En lustig fotnot till Mabels sensationsrika liv är att hennes efternamn, Normand, i sinom tid länkades samman med William Desmond Taylors mellannamn och blev till Norma Desmond, den vissnade divan i filmen Sunset Boulevard från 1950. Händelser som dessa och många fler gjorde att de stora filmbolagen började skriva in moralklausuler i sina kontrakt, men effekten blev bara att det vilda livet gick under jorden. Och var stjärnan bara tillräckligt stor hjälpte bossarna alltid till med att tysta ner skandalerna. Till exempel 1928, då Joan Crawford i berusat tillstånd körde över en kvinna. När försöket att muta polisen misslyckades, skickade Crawford MGM:s publicitetsfixare Howard Strickling till sjukhuset för att försäkra sig om offrets tystnad för 10 0000 dollar i kontanter.

Samma krafter som drev de unga stjärnorna mot toppen, fortsatte att driva på dem när de väl kommit dit. Den glittrande staden förändrades knappast till det bättre på 1930- och 1940-talet. Laurence Olivier berättade om glamourösa premiärer, som urartade till alkoholdränkta gräl och orgier - så fort publiken gått. 1942 anklagades Errol Flynn för våldtäkt efter en trekant med två minderåriga flickor.

Helt visst fanns det i Hollywood en lag för de berömda och en annan för övriga. När Clark Gable rattfull krockade med ett träd, var det varken polis eller räddningstjänst som kontaktades först, utan filmbolagets publicitetsansvariga, som snabbt tog Gable till sjukhus, undan offentlighetens blickar.

Det var detta Hollywood Igor Stravinskij flyttade till 1939. Det var en värld av glamour och kreativitet, men också en värld av villfarelser och illusioner. Medan kompositörer och författare hade möjlighet att behålla en viss integritet, betalade skådespelare ett högre pris. De var inte bara tvungna att undertrycka sin sanna personlighet, det krävdes också att de "bevisligen" var heterosexuella.

När Louis B. Mayer upptäckte att William Haines (stjärna i The Desert Outlaw), hade en långvarig relation med en man, sände han ut ett pressmeddelande om Haines obesvarade kärlek till skådespelerskan Pola Negri. När Haines vägrade ställa upp på ett skenäktenskap, avskedades han och filmade sedan aldrig igen, även om Gloria Swanson (en livslång vän) sände honom en personlig inbjudan att framträda med henne i Sunset Boulevard. Det har alltid varit en Hollywood-truism att den mest övertygande verkligheten baseras på maximal förkonstling. Ve den som fångas i den här världen och inte lyckas skilja på dröm och verklighet.

Adrian Mourby


/ * Synonymer till "rucklare": rumlare, vivör, svirare, lebeman, roué, vällusting, festprisse.

/ * * William Hogarths sedelärande bildsvit Rucklarens väg, om en ung mans uppgång och fall, från slutet av 1700-talet, var den direkta inspirationskällan till Stravinskijs opera.

I föreställningsprogrammet till Sunset Boulevard kommer en specialskriven artikel av den prisbelönade skribenten Adrian Mourby med fokus på hollywoodianerna i glappet mellan stum- och talfilm.

Lyssna

Spelar: Med en blick

Artist: Gunilla Backman. Musik av Andrew Lloyd Webber. Manus och sångtexter av Don Black och Christopher Hampton.

Information

Musikal med musik av ANDREW LLOYD WEBBER (f. 1948). Manus och sångtexter av DON BLACK och CHRISTOPHER HAMPTON. Baserad på filmen med samma namn av BILLY WILDER.

  • Genre: Musikal
  • Säsong: 2010/2011
  • Ingår i Premiär: 16 Okt 2010
  • Sista föreställning: 15 Apr 2011
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: ca 3 tim inkl paus

Sunset Boulevard
Musik av Andrew Lloyd Webber
Manus och sångtexter av Don Black och Christopher Hampton. Baserad på filmen med samma namn av Billy Wilder. Med tack till Amy Powers för hennes roll i utvecklandet av sångtexterna
Förlag: Nordiska ApS, Köpenhamn

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

En uppsättning av Vernon Mound
Regi   Anthoula Papadakis och Shaun Kerrison
Dirigenter   David White,Julian Bigg och Finn Rosengren
Scenografi   Paul Edwards
Kostymdesign   Emma Ryott
Koreografi   Anthoula Papadakis
Ljusdesign   Bruno Poet
Ljuddesign   Gary Dixon
Filmdesign    Finn Ross
Svensk nyöversättning   Erik Fägerborn

Rollista

Norma Desmond   Gunilla Backman
Joe Gillis   Jonas Eskilsson
Max von Mayerling   Fred Johanson
Betty Schaefer   Martyna Lisowska
Cecil B. DeMille   Lars Hjertner
Artie Green   Tobias Ahlsell
Sheldrake   David Lundqvist
Manfred   Michael Jansson
Ensemble
Anna Afzelius, Rebecka Andréasson, Malin Brandeby, Karin Bååthe, Emelie Dybeck, Emma Hellström, Karin Mårtensson, Therese Lindh-Bjellder, Petronella Löfstrand, Michelle Lönne, Katarina Stella, Michael Lönne, Katarina Stella, Michaela Sjöstedt, Kattis Trollregn, Thomas Bay Pedersen, Staffan Berg, Rickard Björk, Fredrik Frid Giertz, Pierre Hagman, Joacim Hedman, Erik Höiby, David Inghamn, Stefan Johansson, Mikael Lundin, Carl-Johan de Neergaard, Robert Sillberg, Maxim Telleng, Björn Thudén, Fabian och Matti.
GöteborgsOperans Orkester
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta