Thaïs

Premiär 27 februari 2010.

Opera. I centrum står den uppburna kurtisanen Thaïs, som känner att hennes stjärnstatus börjar dala. Munken Athanaël blir besatt av att försöka omvända henne till den kristna tron.

Opera i tre akter av Jules Massenet (1842–1912).

”En teaterupplevelse som ger gåshud.” SvD
”Man blir lätt andlös.” DN
”Malin Byström sjunger titelrollen helt i en klass för sig.” Expressen/GT
”Och som orkestern spelar under dirigenten Jan Latham-Koenigs ledning!” GP
”En föreställning som sopar banan även internationellt.” DN
”En strålande vacker Thaïs - både visuellt och musikaliskt.” DN
“Sopranen Malin Byström är magnifik.” GP
”En föreställning man bara måste se!” SR, Radio Sjuhärad

Titta på en film från föreställningen.

Länge var Thaïs en av de mest populära operorna, men från mitten av 1900-talet sjönk den långsamt ned i glömska. Under de senaste åren har detta verk fått ett uppsving och flera stora operahus har åter tagit upp det på sin repertoar. Egentligen kan man inte tänka sig en opera som ligger mer i tiden med lyxhunger, skönhetssträvan och längtan efter evig ungdom å ena sidan och religiös askes och fanatism å den andra.

I centrum står den uppburna kurtisanen Thaïs i Alexandria, som känner att hennes stjärnstatus börjar dala. Munken Athanaël blir besatt av att försöka omvända henne till den kristna tron. Detta lyckas, och Thaïs lämnar sitt syndfulla liv för att ta tillflykt i ett kloster. Men under resans gång inser Athanaël att det egentligen är Thaïs kropp han åtrår. De gör båda varsin inre resa, men möts faktiskt aldrig på djupet i denna opera, som fransmannen Jule Massenet kryddat med sin allra mest raffinerade musik.

Titta på bilder från föreställningen.

Regiteamet med Sverigedebuterande Nicola Raab i spetsen har valt att ta fasta på tiden då verket skrevs, med divakult à la Sarah Bernhardt och vurmen för det orientaliska som viktiga ingredienser. Ännu ett skäl till att denna opera så sällan har spelats, har varit svårigheter att hitta en uttolkare av titelrollen, som kräver något utöver det vanliga. Att vi här har Malin Byström kan vara skäl nog att spela Thaïs. Som den fanatiske munken Athanaël har Thomas Lander ett omfattande parti, och den mångsidige dirigenten Jan Latham-Koenig anför de sensuella orkesterklangerna.

Titta på en film från kostymprovningen.

Titta på en intervju med kostymören och scenografen Johan Engels.

Malin Byström, sopran.

Malin Byström Foto:Peter Knutson
Foto:Peter Knutson

Malin Byström är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm. Hon har gästat operan i Lübeck som Fiorella i Il turco in Italia och var 2000-2002 knuten till operahuset i Nürnberg där hon sjöng Greta i Hans och Greta, Gilda i Rigoletto, Annina i En natt i Venedig, Hermione i Boesmans Wintermärchen och Pamina i Trollflöjten. Sedan 2002 är Malin Byström frilans och har framträtt vid bl a festivalen i Bregenz (Musetta i La Bohème), vid Covent Garden (Amalia i I Masnadieri), i Montpellier (titelrollen i Hindemiths Sancta Susanna) och vid Opera North i Leeds (titelrollen i Massenets Manon). Hon har även sjungit Fiordiligi i Così fan tutte med William Christie i Lyon, Donna Anna i Don Giovanni i Baden-Baden och Amsterdam, Grevinnan i Figaros bröllop vid Beaunes Barockmusikfestival, Hanna Glawari i Glada Änkan i Montpellier och Agathe i Friskytten i Bregenz. Debuten på Kungliga Operan i Stockholm gjorde hon 2007 med inhopp som Fiordiligi i Cosi fan tutte och återkom 2009 som Romilda i Händels Xerxes. På GöteborgsOperan sjöng hon 2007 Margareta i Faust.

Malin Byström är även en flitigt anlitad konsertsångerska och har bl a framträtt i Beethovens 9:e symfoni på La Scala i Milano, Mendelsohns Elias i Rom och Paris, Mozartarior och Straussånger med Kungliga Filharmonikerna och Beethovens Missa Solemnis med Sveriges Radios Symfoniorkester. 2008 tilldelades hon Birgit Nilsson-stipendiet.

Thomas Lander, Baryton.

Thomas Lander är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. Direkt efter studierna engagerades han av en rad utländska scener, däribland Staatsoper i Hamburg, Volksoper i Wien, Niedersächsische Staatsoper i Hannover, festivalen i Aix-en-Provence och operahusen i Lyon, Karlsruhe, München och Bremen.

Sedan 1996 har han Sverige som bas och arbetar som frilansande opera- och konsertsångare. I Sverige har han framträtt på bl a Folkoperan, Malmö Opera, GöteborgsOperan, Drottningholms Slottsteater, NorrlandsOperan, Läckö Slottsopera och Opera på Skäret.

Hans repertoar innefattar bl a Greven i Figaros bröllop, Papageno och Talaren i Trollflöjten, titelrollen i Don Giovanni, Guglielmo och Don Alfonso i Così fan tutte, Malatesta i Don Pasquale, Belcore i Kärleksdrycken, Silvio i Pajazzo, Tsar Peter i Zar und Zimmermann, Dandini i Askungen, Harlekin i Ariadne på Naxos, Marcello och Schaunard i La Bohème, Scarpia i Tosca, Mercutio i Romeo och Julia och titelrollen i Den flygande holländaren. Bland hans senaste roller är Havgrad i Poet and Prophetess på NorrlandsOperan och Cape Town Opera i Sydafrika samt Ned Keene i Peter Grimes, också på NorrlandsOperan.

På GöteborgsOperan har han sjungit Ford i Falstaff och Ping i Turandot.

Thomas Lander har även en stor romans- och konsertrepertoar och har gjort ett flertal radio-, TV- och CD-inspelningar.

Thomas Lander

Artikel

Fransk sensualism och divakult.

Flera idéströmningar strax före sekelskiftet i Paris strålar samman just i Massenets Thaïs från 1894. Vid denna tid hade divakulten nått sin kulmen och stjärnskådespelare som Sarah Bernhardt och Eleonora Duse firade triumfer på turné världen över. De utsattes ibland för en idoldyrkan som nästan var hänsynslös. Inom operan fanns liknande stjärnor, och sopraner som Adelina Patti och Nellie Melba uppträdde för astronomiska gager. Det berättas att Adelina Patti turnerade med en egen järnvägsvagn, helt inredd med möbler och utrustning för hennes komfort. På ett plan kan kurtisanen Thaïs från 300-talets Alexandria sägas vara en bild av en sådan diva, och rollen skrevs också för en mycket speciell sångerska – Sybil Sanderson. Henne plockade Massenet upp mer eller mindre från gatan, när han upptäckte att hon hade ett häpnadsväckande röstomfång samt en personlig skönhet och utstrålning som få. Som Thaïs uppträdde hon dessutom mer avklädd och utmanande än vad man var van vid på en operascen. Efter några år på den absoluta toppen gick hon ner sig och slutade i misär och drogmissbruk.

De franska kvinnorollerna var alltid mycket sensuella och koketta, hela tiden med ett finstämt balanserande på anständighetens gräns. Men snart skulle flera författare gå ett steg vidare och presentera dessa divaroller som veritabla manslukerskor och projektioner för mannens sexualskräck. Det började redan med Oscar Wildes Salome, skriven för Sarah Bernhardt och senare tonsatt av Richard Strauss. När Salome helt ohämmat åtrår Johannes Döparens avhuggna huvud och talar om sin lust och hunger efter att kyssa den dödes läppar, kom vi in i en ny fas som skulle fortsätta med flera av Strindbergs mer eller mindre monstruösa kvinnoroller.

Något annat som var typiskt för den franska romantiska operan, var att blanda det religiösa tonspråket med det erotiska. Flera operor hade en tematik där det låg nära till hands; det började redan med Gounods Faust där Marguerite i kyrkscenen till sensuella orkesterklanger ber Gud om förlåtelse för sina snedsprång. I Massenets Manon grips plötsligt den lättfotade hjältinnan av den religiösa stämningen i ett kloster och ber Gud om att hon ska finna vägen till Des Grieux hjärta. Och i Thaïs gick Massenet alltså ett steg vidare, när han lät den uppburna sexidolen och kurtisanen omvändas till kristendomen och sluta sina dagar som nunna. Här lyckades han i sitt tonspråk hitta den perfekta avvägningen mellan den insmickrande sensualismen å ena sidan och den asketiska dogmatismen hos den manliga huvudpersonen Athanaël å den andra. Verket blev ett praktexempel på hur man kunde blanda religion och eroticism, men det fick också en hel del kritik just för detta.

Slutligen hade vurmen för det orientaliska, exotiska och främmande pågått av och till under hela 1800-talet, men nådde här en topp. Fascinationen för det främmande landet och den exotiska kulturen, det mystiska och avlägsna var också något som kunde upplevas litet kittlande. I Thaïs utnyttjar Massenet det faktum att handlingen utspelas i Alexandria, och låter ideligen klangerna färgas av orientaliska tongångar – om än på ytan. Då Thaïs mitt ibland alla rökelseångor åkallar Venus, fångar de sirligt mystiska tonslingorna situationen perfekt. Och då Athanaël och Thaïs överger hennes hus i den ensamma natten härmar Massenet de orientaliska instrumenten med trummor och klockspel. Få verk är barn av sin tid som just Massenets Thaïs.

Från GöteborgsOperans generalprogram 2009/2010.

Lyssna

Spelar: Thaïs - Acte II: Méditation religieuse

Thaïs - Jésus Etchéverry - Choeur et Orchestre Symphonique de Paris

Information

Opera i tre akter av JULES MASSENET (1842–1912). Libretto av LOUIS GALLET efter en roman av ANATOLE FRANCE.

  • Genre: Opera
  • Säsong: 2009/2010
  • Premiär: 27 Feb 2010
  • Sista föreställning: 17 Apr 2010
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: ca 3 tim inkl 2 pauser
  • Introduktion:1 tim före föreställning, Lilla scenen. Ej på premiärer. Fri entré, begränsat antal platser.
  • Info:Framförs på franska med svensk text på textmaskin

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Dirigent   Jan Latham-Koenig
Dirigent   Finn Rosengren
Regissör   Nicola Raab
Scenograf och kostymör   Johan Engels
Ljussättare   Linus Fellbom

Rollista

Thaïs   Malin Byström
Athanaël   Thomas Lander
Nicias   Tomas Lind
Nicias tjänare   Thomas Scott-Svedberg
Palemon   Michael Schmidberger
Crobyle   Eva-Lotta Ohlsson
Myrtale   Erika Sax
Albine   Pia Svorono
GöteborgsOperans Kör
Extrakör
GöteborgsOperans Orkester
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta