THE ALMOST NEARLY PERFECT

Två nya dansverk. Elva nyanser av jantelagen. Två koreografer tolkar jantelagen och danssäsongens tema: Gemensam/ ensam.  

Mongrel

Regi och koreografi av Marina Mascarell

Ett filmklipp ur Mongrel
”…allt roterar i flöden som de fyller med magisk energi.”Göteborgs-Posten
”ett kollektivets verk med absolut gehör”Borås tidning
”Dansarna är suveräna”Svenska Dagbladet

Spanska Marina Mascarell är vår nästa koreograf. Hennes verk är poetiska, politiska och intima. Efter en dansarkarriär hos bland annat NDT 1 och 2 samt Cedar Lake i New York arbetar hon nu som koreograf över hela världen. Genom att inte stanna för länge på någon plats skapar hon sin egen konst utan att bli alltför influerad av andra artister. Hennes verk finns hos kompanier som Scapino och Genevebaletten och våren 2016 även på Skånes Dansteater. Marina Mascarell är även verksam som huskoreograf vid Korzo Theater Productions i Haag.

Det allra viktigaste för mig som konstnär är mitt behov av förändra saker. Dans är min form av aktivism.
— Marina Mascarell
Marina Mascarell berättar om sitt verk "Mongrel"

soft cell

Regi och koreografi av Constanza Macras

Ett filmklipp ur soft cell
”Ett högenergiskt scenkollage”Dagens Nyheter
”Dansarna sjunger som gudar!”Dagens Nyheter
”… lika gränslöst flytande och fragmentariskt som samtiden.”Borås tidning

OBS! I soft cell förekommer stroboskop och höga ljudnivåer.

Dans är ett väldigt starkt konstnärligt uttryck, ett ypperligt sätt att få oss att ifrågasätta oss själva
— Constanza Macras

Constanza Macras från Buenos Aires är en prisad koreograf vars fysiska och ofta råa verk tangerar gränsen till teater. I sina koreografier förenar hon konstnärer från hela världen runt ämnen som konsumtion, identitet, migration, segregation och kulturkrockar. Constanza Macras är huskoreograf på den legendariska teatern Schaubühne i Berlin. Hennes verk Hell on Earth öppnade år 2010 Dans & Teater Festivalen här på GöteborgsOperan.

Constanza Macras berättar om sitt verk, soft cell

Näst intill perfekt

Vill du vara fri men inte ensam? Stå fast vid ditt eget uttryck men samtidigt ha en plats i gemenskapen? Då är The almost nearly perfect en föreställning för dig!

Marina Mascarell. Foto: Marlous van der Sloot

Constanza Macras från Argentina och Marina Mascarell från Spanien står för danskompaniets första två världspremiärer denna säsong. Inspirerade av allt från Ingmar Bergman och Roy Anderson till en enkät om vad vi uppfattar som svenskt har de skapat varsitt verk om individen kontra kollektivet.

I centrum står den kluvenhet vi alla kan uppleva när vi kämpar för att vara lojala mot oss själva samtidigt som vi vill passa in i en grupp, ett sammanhang, ett samhälle. Medan Constanza Macras utforskar ämnet sett genom ett äktenskap, har Marina Mascarell valt att sätta nykomlingens utanförskap i fokus: 

Mitt verk handlar om vem som är främlingen, och om hur du kan känna dig ensam till och med i din egen familj. Det handlar också om immigration, ett ämne som jag uppfattat är högaktuellt i Sverige just nu. Nykomlingen för med sig nya tankesätt, får oss att utvecklas. Så varför omfamnar vi inte nykomlingarna? Varför tillåter vi jantelagen att straffa den som sticker ut som annorlunda? 
Constanza Macras. Foto: Marco Caselli

Båda koreograferna har ställt sig frågor som: Hur stor del av din personlighet är du beredd att ge upp för att passa in? Hur kan du bli en del av gruppen utan att ge upp din individualitet? Och, hur originell får du vara innan kollektivet kuvar dig? 

Constanza Macras ser äktenskapet som en spegling av samhället, en institution som går ut på att kompromissa.

Kärleken är som en lockande reklam till för att lura in dig i äktenskapet. När du köper det skriver du också under på en ändlös radda regler. Det blir en balans mellan din rätt att vara en egen individ och det faktum att ni är två. Det gäller att ta reda på vad som kan hjälpa dig att acceptera saker som de är. För det måste du göra, du måste vara en del av kollektivet. Äktenskapet är som ett litet samhället du skapar i ditt eget hem. Jag vill utforska äktenskapet och misslyckandet som ligger i att inte få det att fungera.

Båda verken rymmer ett visst mått av humor. Men inte av den sort som får dig att brista ut i gapskratt. Snarare bitterljuva underfundigheter som får dig att le av igenkänning.

– Mina verk kan handla om tunga ämnen, men jag bryter alltid dramatiken innan den går för långt. Spräcker allvaret med någonting absurt, säger Marina Mascarell. 

En annan gemensam nämnare för de båda koreograferna är deras gedigna research. För att kunna närma sig skandinavisk kultur och mentalitet utan att exotisera den, har de båda grävt ner sig i film och litteratur skapade av skandinaver. Marina Mascarell har till och med delat ut ett frågeformulär för att få reda på hur svenskar uppfattar sin kultur och mentalitet. 

En sak som nästan alla skrev var att hierarki inte är viktig, att det inte spelar någon roll vem som är högsta hönset, för i Sverige är alla lika. Men samtidigt har ni en kung. Ni är superstolta över er jämlikhet, men ni har en kung. Vilken spännande dubbelhet! 

Hon berättar en historia om ett första möte mellan vikingar och fransmän: 

Fransmännen frågade vem av vikingarna som var kungen. Och vikingarna svarade ’Vi är alla kungar’. Den meningen har inspirerat mig. Den är ett uttryck för allt från Jantelagen till grunden för demokrati.

I båda verken ingår livemusik som skapats parallellt med koreografin. Constanza samarbetar med kompositören Almut Lustig, som medverkar på scen. Det gör också sångerskan och skådespelerskan Crista Alfaite. Både hon och dansarna kommer att sjunga.

– Ni har några riktigt bra röster i ert danskompani! säger Constanza Macras. 

I Marina Mascarells verk medverkar Chris Lancaster (cello) och Yamila Ríos (elektronisk ljuddesign). Två helt olika musikstilar som tillsammans skapar någonting nytt. 

Välkommen att uppleva ett fantasieggande och tankeväckande dansprogram, det första som utforskar säsongens tema: Gemensam/ ensam.

Jantelagen

Jantelagen består av tio ”budord” präglade av trångsynthet och avundsjuka. Den formulerades av den dansk-norske författaren Aksel Sandemose i hans bok En flykting korsar sitt spår (1933). Jantelagen slår ner på individualitet – man ska inte sticka ut, inte tro att man är förmer än andra. Det bästa är att vara en i mängden. 

1.  Du skall inte tro att du är något.
2.  Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3.  Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4.  Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5.  Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6.  Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7.  Du skall inte tro att du duger till något.
8.  Du skall inte skratta åt oss.
9.  Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10.  Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Jantelagen innehåller även ett hotfullt, elfte bud, kallat Jantes strafflag:

Tror du inte att jag vet någonting om dig?

The almost nearly perfect ingår i GIBCA Extended, en del av Göteborgs Internationella Konstbiennal.

#GOtanp

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen