”Varje takt av dramatisk musik rättfärdigas endast av att den uttrycker något i handlingen eller i personens karaktär”.

Richard Wagner gjorde det inte lätt för sig. Han var en man med bestämda (och obekväma) åsikter om det mesta mellan musik och politik. Så blev resultatet av hans skapande också något utöver det vanliga. Redan från de första takterna griper musiken tag och skapar en känsla av magi, förtrollning och overklighet. Wagner sänder iväg oss till en annan tid, en annan värld, redan innan ridån går upp.

Snart ska Tristans skepp segla mot Cornwall med den irländska prinsessan Isolde ombord. Snart ska Wagner sätta igång ett maskineri som drivs av människornas viljor, plikter, löften och missförstånd. Eller själva Ödet om man så vill. Och snart ska Tristan och Isolde, som borde skiljas åt av hat och hämndbegär, inse att de förenas av kärleken, att de älskar varandra mer än de älskar själva livet.