Trollflöjten

Pamina har blivit bortförd av den store Sarastro, ledare för ett brödraskap av heliga män, som vill rädda Pamina från moderns fördärvliga inflytande på henne. Modern som går under namnet Nattens drottning, anlitar den godtrogne ynglingen Tamino för att hämta hem dottern igen.

Trollflöjten är en musikaliskt svindlande saga med ett klarögt livsallvar, lika hjärtslitande dramatisk som komisk och underhållande. Rikard Bergqvists succéuppsättning av denna Mozarts sista opera hade premiär i november 2009 och blev en enorm framgång, lovordad av både press och publik. På grund av den stora efterfrågan lades ytterligare åtta föreställningar till de ursprungliga fjorton. Nu kommer uppsättningen tillbaka.

Kostymskisser av Tomas Sjöstedt.

Artikel

Trollflöjten – en riktig översättningsnöt.

Trots att de flesta operor numera ges på originalspråket, spelas Mozarts Trollflöjten oftast fortfarande på svenska. Skälen torde vara två: dels är den ett sångspel med mycket talad dialog, och dels brukar den kunna ges som en opera för hela familjen, även för de minsta. En riktig översättningsklassiker är Alf Henriksons version, som han gjorde till Kungliga Operans uppsättning 1968. Den användes sedan bland annat i Ingmar Bergmans film och i en mängd olika uppsättningar ända fram till idag. Till GöteborgsOperans Trollflöjten har vi dock valt att presentera en ny, signerad uppsättningens regissör Rikard Bergqvist. Det kan vara intressant att titta närmare på ett par ställen, att jämföra med originalets tyska med de val Henrikson respektive Bergqvist gjort. Men först måste påpekas att båda översättningarna är skapade för att kunna sjungas, och inte bara läsas på textmaskinen. Därmed måste man vara friare gentemot originalet för att betoningar, rim och annat ska kunna fungera. En textmaskinsöversättning som bara ska kunna läsas kan vara betydligt mer ordagrann.

Papageno är operans kanske mest populära och kända figur. I sin inledningssång presenterar han sig som den glada, fria fågelfängaren:

Original

Der Vogelfänger bin ich ja,
stets lustig, heisa hopsassa!
Ich Vogelfänger bin bekannt
Bei alt und jung im ganzen Land.

Alf Henrikson har här lagt sig mycket nära originalet, förutom fjärde raden:

En fågelfängare som jag,
Det ser man inte varje dag.
Mig känner alla mänskor till.
Jag fångar fåglar med min drill.

En fågelfängare vet nog inte så många vad det är idag. Egentligen är det inte ens en varelse, utan en tropisk växt som förökar sig genom fåglar och på vars klibbiga blad ofta småfåglar fastnar. Rikard Bergqvist har valt att vara betydligt friare och dessutom tidigt i handlingen etablera hans svävande tillhörighet – människa eller fågel eller ingetdera?

Som fågeln flyger jag så fri
bortom gränsen för din fantasi.
Är varken djur eller människa
men både och, och det känns bra.

Trollflöjten har av hävd varit ett problematiskt verk på grund av det sena 1700-talets syn på kvinnan – med andra ord har det beskyllts för att vara kvinnofientligt. Speciellt gäller det hur Nattens drottning omtalas av Sarastro och hans sällskap. Ett textställe som är svårt är komma runt är när Tamino möter Talaren, som kallar honom naiv för att han litar på en kvinna:

Original

Ein Weib hat also dich berückt?
Ein Weib tut wenig, plaudert viel.
Du, Jüngling, glaubst den Zungenspiel?
O, legte doch Sarastro dir
die Absicht seiner Handlung für!

Istället för att påtala att kvinnor pratar mycket men får litet gjort, väljer Henrikson att placera en orm på deras tunga – möjligen med en biblisk referens:

Du litar på en kvinnas tal?
En orm på kvinnors tunga bor,
och yngling, du är svag och tror!
Vad nu Sarastros gärning rör
så har han skäl för vad han gör!

Henrikson väjer dock inte för det kvinnonedsättande draget, och när Ingmar Bergman gjorde sin film valde han att ändra de två första raderna till: ”Du litar på den kvinnans tal? En orm på hennes tunga bor”. Därmed syftade Talaren enbart på Nattens drottning, och inte på kvinnor i allmänhet. Även Bergqvist har mjukat upp dessa rader något:

En kvinna är din referens?
Min vän, en kvinnas tal är lent
och ditt förstånd förvisso klent
men när din blick är ren och klar
ska sanningen stå uppenbar.

Ur detta rika verk skulle oändligt många fler exempel kunna ges, men nog är det än mer spännande att själv bilda sig en uppfattning till premiären 28 november.

Göran Gademan, Dramaturg