West Side Story


Musikal. Den kallas för världens bästa musikal. Nu kommer den tidlösa klassikern West Side Story till GöteborgsOperan i helt ny kostym.

Premiär 17 september 2011.

”Det är helt enkelt väldigt bra.” GP
”Perfekt balans mellan koreografisk skönhet och dramatisk precision.” GP
”Peter Svenzons koreografi är oerhört imponerande.” GP
”Musikaliskt laddad West Side Story.” SR Kulturnytt
”Såväl dansarna och sångsolisterna som orkestern hittar en lätthet och ett fascinerande sväng.” GP
”De (Tony och Maria) har blommat ut totalt och fått fatt i alla känslor man kan ha i rollen.” SR Kulturnytt

Titta på en film från genrepet.

Titta på bilder från föreställningen.

Kanske är det tidlösheten i temat: en konflikt mellan människor med olika bakgrund, en skildring av den tonårstid då allt är lika mycket på lek som på blodigt allvar, en berättelse om den andlösa, uppslukande kärleken och dess spegelvända motsvarighet – det förtärande hatet. Kanske är det formen: de stora dansnumren som genialiskt driver handlingen framåt lika mycket som dialogen och sången. Kanske är det den raffinerade musiken: komponerad av Leonard Bernstein då han stod på toppen av sin karriär och var en av världens främste dirigenter, lika bevandrad i den klassiska musiken som intresserad av att tolka och uttrycka sin egen tid musikaliskt. West Side Story kallas av en uppsjö av olika anledningar ”världens bästa musikal” och har sedan urpremiären 1957 tolkats och omtolkats, översatts, setts och älskats av människor över hela världen. Löst baserad på Shakespeares Romeo och Julia är det en tragisk kärlekshistoria i storstadsmiljö med två rivaliserande ungdomsgäng i fokus.

Titta på en film från repetitionen.

”Alla måste vara, eller verka vara i tonåren, kunna sjunga efter ett mycket svårt partitur, kunna spela mycket svåra roller och dansa mycket svåra danser” kommenterade Leonard Bernstein rollbesättningen inför urpremiären.

I GöteborgsOperans nya uppsättning har Stina Ancker, Nick Davies och Peter Svenzon noggrant valt ut de 39 artisterna som ska förkroppsliga just deras vision. Stina Ancker har tidigare regisserat Mary Poppins (2008) på GöteborgsOperan, Nick Davies dirigerade Guys and Dolls (2009) och Peter Svenzon, som leder danskompaniet Art of Spectra, gjorde koreografi till Prolog (2009). Irena Kraus svarar för nyöversättningen till svenska. Säsongen 2010/2011 skrev hon librettot till Min mamma är en drake.

Stina Ancker, regissör.
Stina Ancker, regissör.Foto: Joakim Hovrevik

Titta på en film från repsalen.

Kostymskisser av Kajsa Larsson.

Kostymskiss West Side Story av Kajsa Larsson
Kostymskiss West Side Story av Kajsa Larsson
Kostymskiss West Side Story av Kajsa Larsson
Kostymskiss West Side Story av Kajsa Larsson

Artikel

Amerikaromantik och dagspolitik


Den var banbrytande vid urpremiären och tar upp frågor som är lika relevanta än i dag. Lägg till musiken som skapades av en av 1900-talets giganter, en legendarisk koreografi och en filmversion som blev lika populär som musikalen. Resultatet är: West Side Story.

West Side Story 1965: Lill Lindfors som Anita och föreställningens regissör och koreograf Rikki Septimus.   Fotografi ur Musik- och teaterbibliotekets fotosamling.
West Side Story 1965: Lill Lindfors som Anita och föreställningens regissör och koreograf Rikki Septimus. Fotografi ur Musik- och teaterbibliotekets fotosamling. Foto: Sven-Åke Persson.

West Side Story räknas med fog bland de främsta verken inom den amerikanska musikteatern. Dess upphovsmän var redan (Bernstein och Robbins) eller stod just i begrepp att bli (Laurents och Sondheim)giganter inom sina respektive discipliner vid musikalens tillblivelse. Redan från Broadway-premiären i september 1957 talade man om verket som banbrytande. Aldrig hade så mycket dans använts för berättandet i en musikal. Man talade därtill mycket, och i uppskattande ordalag, om den konstnärligt modiga gestaltningen av konflikten mellan första och andra generationens invandrare.

1961 kom den tillrättalagda, musikaliskt och textmässigt ombearbetade filmatiseringen, hälsad med skepsis av skaparna (framför allt Bernstein) men med jubel av såväl kritiker som publik. Året därpå belönades den med tio Oscarsstatyetter (bland annat för bästa film) och ytterligare hyllningar från den internationella publiken. 1962 var också året då Jets och Sharks för första gången drabbade samman på en svensk scen. Det skedde i ett engelskspråkigt gästspel på Oscarsteatern. Det skulle dock dröja ytterligare tre år innan Maria och Tony besjöng varandra på svenska.

Den första svenskspråkiga uppsättningen, även den med premiär på Oscarsteatern, hade bland andra Eva Serning (Maria), Arne Strömgren (Tony), Lill Lindfors (Anita) och Eva Rydberg (Anybody) i ensemblen. Iscen-sättningen anknöt tydligt till Broadway-originalet och inte, som fallet ofta blev senare, till den mer berömda filmversionen. Att försöka göra gängkonflikterna mellan polskättade Jets och puertoricanska Sharks begripliga för svenska åskådare som på sin höjd hade en eller annan arbetskraftsinvandrare och bråken mellan inhemska raggargäng att relatera till, var inte aktuellt. I stället lades tonvikten vid romantiserandet av det lockande, men farliga, USA och vid den tragiska kärlekshistorien. Under de följande årtiondena kom turnerande gästspel från USA och Storbritannien med jämna mellanrum till landets större scener, men lika ofta gjordes svenska uppsättningar. Gemensamt för de senare var varierande grad av anknytning till filmversionen och – i takt med att förståelsen för original-miljön och originalproblematiken tilltog genom TV-serier, turism och annat populärkulturellt närmande – ett ökat fokus på gängrivaliteten. Det har gjorts upprepade försök i svenska uppsättningar att anknyta musikalen till samtiden. Många regissörer har på ett eller annat sätt försökt göra Jets och Sharks till mer eller mindre uttalade svenskar respektive invandrare till Sverige. Motsvarigheter har även förekommit flitigt utomlands, trots att texten i sin ursprungs-form ger mycket lite utrymme för sådana tidsliga och rumsliga omtolkningar. När så verkets manusförfattare Arthur Laurents regisserade verkets återkomst till Broadway anno 2009 var han mycket mån om att göra uppsättningen autentisk i fråga om tid, rum, kultur och uttryck.

Det största omedelbara ingreppet Laurents gjorde var att låta Sharks till största delen tala och sjunga på spanska. Han menade att detta var en omöjlighet vid verkets urpremiär, men att publiken numera representerar fler kulturella bakgrunder och att förståelsen därför är mer omedelbar. För hans egen del var den viktigare förändringen en fråga om teater. Ungdomarna som spelade Jets och Sharks skulle i sig själva utstråla och ständigt förkroppsliga all den ungdomliga vilsenhet, aggression och frustration som man i de tidigare uppsättningarna bara kunnat antyda i koreografi och musik. Uppsättningen blev en nystart för ett verk som numera kontrolleras hårt av förlag och juridik men som inom dessa ramar ännu har potential att provocera i all sin ärlighet.

Fredrik Fischer

Lyssna

Spelar: West Side Story - Act 1: Something's Coming

Marianne Cooke, Etc.; Kenneth Schermerhorn: Nashville Symphony Orchestra. Leonard Bernstein

Information

Musikal baserad på ett koncept av JEROME ROBBINS Manus av ARTHUR LAURENTS, musik av LEONARD BERNSTEIN (1918–1990) Sångtexter av STEPHEN SONDHEIM

  • Genre: Musikal
  • Säsong: 2011/2012
  • Premiär: 17 Sep 2011
  • Sista föreställning: 6 Mar 2012
  • Plats:

    Stora scenen.

  • Längd: Ca 3 tim inkl paus.

Originalproduktion i regi och koreografi av JEROME ROBBINS Originalproduktion på Broadway av ROBERT E. GRIFFITH och HAROLD S. PRINCE, arrangemang av ROBERT L. STEVENS. Presenteras i samarbete med Josef Weinberger Limited för Music Theatre International, New York.

Affisch

Affisch

Pressbilder

Team

Dirigent   Nick Davies
Dirigent    Finn Rosengren
Regi    Stina Ancker
Scenografi    Olav Myrtvedt
Maskdesign   Gunilla Bjertin och Kerstin Olsen
Kostymdesign    Kajsa Larsson
Ljusdesign    Ellen Ruge
Koreografi    Peter Svenzon
Ljuddesign   Joachim Bohäll, Jari Laakso
Svensk nyöversättning   Irena Kraus

Medverkande

Maria   Sofie Asplund
Tony    Bruno Mitsogiannis
Riff    Denny Lekström
Anita    Frida Modén Treichl
Bernardo    Giovanni Bucchieri
Schrank    Erik Ståhlberg
Doc    Lars Hjertner
Krupke    Christer Fjällström
Glad Hand    Ingahlill Wagelin
Jets
Joan Alderman, Magnus Lundgren, Zacharias Blad, Tobias Ahlsell, Edvard Lindblom, Björn Åhlander, Hanna Östlund, Hannes Lundin, Sigge Modigh, Robert Sillberg, Stephanie Hodgson, Karin Mårtenson, Sofia Harryson, Linda Leidvik.
Sharks
Karim Carlsson, Karolina Engelbrektsson, Åsa Engman, Anne Sjöbakken Fleiner, Nadia Barbara Abrahamsen, Nina Hammarklev, Malena Tuvung, Isabel Fortes, Niklas Berglind, Danne Pelé Dahlin, David Sehm, Fernando Molin, David Lagerqvist, Daniel M. Johansson, Joel Almroth, Tim Liljequist.
Göteborgsoperans Orkester
VGR ©2014 GöteborgsOperan · Nyhetsbrev · Facebook · Sitemap · Om webbplatsen · Sök · Kontakta