Untitled Black / Your Passio....

Untitled Black av Sharon Eyal och Gai Behar är ett rent och känslofullt dansverk med många bottnar. Genom sina atmosfäriska och futuristiska rörelser, inramade av kraftfull musik, tar dansarna med oss in i ett fantastiskt parallellt universum. DJ Ori Lichtiks livemusik spelar en bärande roll. Untitled Black har skapats särskilt för GöteborgsOperans Danskompani och åtta dansare från Batsheva Dance Company.

Sharon Eyal dansade med Batsheva Dance Company från 1990 till 2008 och började koreografera inom ramen för kompaniets projekt Batsheva Dancers Create. 2003–2004 var hon konstnärlig ledare för Batsheva och mellan 2005 och 2012 huskoreograf för samma kompani. 2009 började Eyal även skapa dansverk för andra danskompanier världen över. Eyal har tilldelats många utmärkelser, bland annat kulturministeriets pris för unga danskonstnärer 2004 och 2009 års Landau-pris inom kategorin dans. 2008 utsågs hon till Chosen Artist av Israel Cultural Excellence Foundation.

Mellan 1999 och 2005 producerade Gai Behar livemusik, konstnärliga undergroundevenemang och ravefester. Denna radikala verksamhet inbegrep bland annat ett ambulerande ljudsystem och rave i övergivna byggnader, källare och parkeringsplatser med liveakter och installationskonst. Gai och Eyal har samarbetat sedan 2005.

Nick Caves musik spelar en central roll i Your Passion is Pure Joy to Me. På samma sätt som han i sina texter frågar sig hur det går att leva med smärtsamma minnen, låter Stijn Celis sju dansare genom ett egensinnigt rörelsespråk utforska möjligheten att finna hopp och förtröstan efter traumatiska upplevelser. Impressionistisk och intim är ett par av de ord som använts för att beskriva denna koreografi, skapad för GöteborgsOperans Danskompani (dåvarande GöteborgsOperans Balett).

Rörelser till förströstan.
I vår tid finns det nog ingen rockstjärna som brottats så mycket med frågan om förtröstan som den australiensiska sångaren och gitarristen Nick Cave. Hans sånger kretsar ständigt kring frågan om tröst är möjligt efter det att man genom- och överlevt de mest skilda katastrofer, från de stora världspolitiska till de högst personliga och privata. Frågan om tro är hos Nick Cave inte så mycket en fråga om Guds existens. I hans sånger rör det sig mycket mera om hur man kan leva med sina minnen utan att knäckas, hur man, trots alla tunga minnen, kan återskapa och återfinna tron på livet. / Armin Kerber, dramaturg för Stijn Celis Your Passion is Pure Joy to Me. (Utdrag ur programmet till In Memoriam.)