Konsert. En smärtsamt vacker konsert, med bland annat Vier letzte Lieder, Das Lied von der Erde och barnoperan Brundibár.
26 februari 2015
Programmet för Att leva, dö och överleva sammanför fem kompositörer som på olika sätt drabbades av antisemitism och det Tredje Riket framväxt. En av dem avrättades, två lyckades fly och två gjorde vad de kunde för att överleva. En stark och drabbande konsert som låter oss reflektera över livets grymma villkor.
Hans Krásas barnopera Brundibár skrevs 1938 medan nazismen växte fram i Europa. Den uruppfördes i hemlighet på ett barnhem i det judiska ghettot i Prag 1941. Efter att Hans Krása blivit deporterad till koncentrations-och transitlägret Theresienstadt, satte han med hjälp av ett insmugglat klaverutdrag upp operan där. I Theresienstadt spelades Brundibár över 50 föreställningar. Allteftersom skickades de medverkande barnen vidare till andra koncentrationsläger och fick då ersättas med nya. Slutligen mördades även kompositören, regissören och de flesta av de kvarvarande barnen.
Richard Strauss var, till skillnad från de övriga kompositörerna i konsertprogrammet, inte judisk. Han försökte förhålla sig politiskt neutral i förhållande till naziregimen och stod upp för sina judiska vänner. Trots detta så accepterade han utnämningen som ledare för Tredje Rikets Riksmusikkammare. Delvis för att kunna skydda sin svärdotter som var judinna, men också för att kunna fortsätta sitt konstnärliga skapande och sin karriär som kompositör. I de smärtsamt vackra Vier letzte Lieder från 1948 hör vi Strauss reflektioner vid livets slut, hans flykt från verkligheten in i musikens rena skönhet
Ni får även höra Korngolds Cellokonsert och Schönbergs A Survivor of Warsaw. Båda kompositörerna lyckades ta sig till USA precis innan kriget, men de led med dem som blev kvar och kunde inte släppa eller glömma deras öde. Schönberg skrev texten till A Survivor from Warsaw, för berättare herrkör och orkester, baserat på de berättelser han fick från dem som överlevde krigets fasor.
Under naziregimen förbjöds alla Gustav Mahlers verk och stämplades som ”degenererad” musik (Entartete Musik), en del av en större kampanj mot all musik skriven av judiska kompositörer. Mahler levde och verkade före andra världskriget men drabbades även han av mycket antisemitism. För att kunna få jobbet som konstnärlig ledare för hovoperan i Wien konverterade han 1897 till katolicismen. Men när han allt mer regelbundet utsattes för antisemitiska attacker, blev han tvungen att lämna jobbet och Wien 1907. Samma år dog hans dotter Maria i sjukdom och han själv fick beskedet att han led av ett hjärtfel. Mahler beskrev det som det svåraste året i hans liv. Trots detta hittade han den inre styrkan att året därpå skriva Das Lied von der Erde, ett verk som storslaget och gripande sjunger tillvarons lov.
Med dessa hoppfulla toner avslutas denna drabbande konsert.
PROGRAM
Kl 17.30
BARNOPERA
Hans Krasa (1899 – 1944): Brundibár
Dirigent Finn Rosengren, Regissor Mia Ringblom Hjertner,
Brundibar David Lundqvist, Pepiček Rebecka Almonte, Aninka Bella Holmudden,
GöteborgsOperans Barnkör, GöteborgsOperans Diskantkör
PAUS
Kl 18.15 - 18.45 Lilla Scenen:
Samtal om musik under förtryck
Dirigent Henrik Schaefer, dramaturg Göran Gademan och Blanka Kaplan
Kl 19.00
KONSERT
Dirigent Henrik Schaefer
Erich Wolfgang Korngold (1897 – 1957): Cellokonsert i en sats
Solist Patrik Harryson
Richard Strauss (1864 – 1949): Vier letzte Lieder
Text Herman Hesse / Joseph von Eichendorff (No 4)
Solist Annalena Persson, sopran
1: Fruhling (Vår) 2: September 3: Beim Schlafengehen (Vid sänggåendet) 4: Im Abendrot
(I skymningen)
Arnold Schonberg (1874 - 1951): A survivor from Warsaw
Berättare Omar Ebrahim, GöteborgsOperans Herrkör
PAUS
Gustav Mahler (1860 – 1911): Das Lied von der Erde
Text efter Hans Bethge Die chinesische Flote
Solister Katarina Karneus, mezzosopran, Tomas Lind, tenor
1: Das Trinklied vom Jammer der Erde (Dryckesvisan om jordens elände) 2: Der Einsame im Herbst (Den ensamme om hösten) 3: Von der Jugend (Om ungdomen) 4: Von der Schonheit (Om skönheten) 5: Der Trunkene im Fruhling (Den berusade om våren)
6: Der Abschied (Avskedet)
Musik från mörka tider
“In the dark times Will there also be singing? Yes, there will also be singing. About the dark times.” Bertolt Brecht
Den 27 januari är Förintelsens minnesdag. Vi minns alla de miljoner judar som mördades, också de funktionsnedsatta, romerna, homosexuella och de politiskt oliktänkande. Nu ser vi oss om i världen och frågar oss vad vi lärt oss, vi granskar vårt eget samhälle och frågar oss om vi upptäcker varningstecknen på kommande faror, vi vänder oss inåt och frågar hur vi skulle ha handlat vid den tiden och, viktigast av allt, hur vi bör handla nu i ljuset av de insikter som reflektionerna givit oss.
På GöteborgsOperan frågar vi oss framför allt vilken roll konsten har i sådana svåra tider, särskilt musiken och teatern.
Det är lätt att säga, som några nyligen har gjort, att musik är fredens universella språk. Är det sant? Men militärmarscher då? Och nazistofficerarnas sätt att använda musik i koncentrationslägren, där de spelade Wagner och Beethoven i högtalare för att hindra fångarna från att sova? När vi lyssnar på Richard Strauss vackra musik ska vi då glömma att han en tid ledde Riksmusikkammaren (Tredje Rikets musikinstitut) som var emot musik komponerad av judar och alla andra icke-arier? Kan stor musik höja sig över politisk opportunism? Hur förhåller vi oss till sådana historier som den cellisten Anita Lasker-Wallfisch berättade om doktor Mengele som bad henne spela Schumanns Träumerei för honom mitt i ett förintelselägers fasor?
Vår konsert Att leva, dö och överleva speglar de här frågorna genom att sammanföra fem kompositörer med olika erfarenheter av den växande antisemitismen och Tredje Riket. Även om konserten inte ges på själva minnesdagen hoppas vi att den kommer att ge tillfälle till reflektioner när vi lyssnar på de musikaliska rösterna från dem som gick under och från dem som överlevde Förintelsen.
Hans Krása skrev en barnopera, Brundibár, som uppfördes i koncentrationslägret Theresienstadt. Han mördades i Auschwitz — i likhet med större delen av de medverkande. Korngold och Schönberg flydde och vi kan höra deras musikaliska reflektioner från 1940-talets senare del. Fyrtio år tidigare blev Mahler, som hade konverterat till katolicismen för att undvika antisemitismen som härjade i Wien, skymfad som jude och bara några få år senare tvingad att avgå från posten som chefsdirigent för Wiens statsopera. Det var då, i en tid av djupaste förtvivlan, som Mahler skrev Das Lied von der Erde. Alla fyra kompositörerna hade själva upplevt att assimilation inte är någon garanti för acceptans i ett intolerant samhälle. Det är mot den bakgrunden som vi framför Richard Strauss nästan smärtsamt vackra reflektioner vid livets slut, nämligen Vier letzte Lieder, från 1948.
Jag avslutar med att citera Alice Herz-Sommer, pianist som överlevde Förintelsen. Under sitt långa liv träffade hon Mahler, Kafka och, i Theresienstadt, Hans Krása. Hon dog 2014 i en ålder av 110 år. En märklig, positiv kvinna som till synes utan bitterhet talade om konserterna i Theresienstadt:
”Genom musikskapandet hölls vi vid liv.”
”De här konserterna, människorna sitter där — gamla människor, förtvivlade och sjuka — och de kom till konserterna och för dem var den här musiken vår näring.”
”Folk frågar: ’Hur orkade ni skapa musik?’ Vi var så svaga. Men musiken var någonting särskilt, som en förtrollning skulle man kunna säga. Genom musikskapandet hölls vi vid liv.”
”Jag föddes optimist”, sa mrs Herz-Sommer till den brittiska tidningen The Observer 2010. ”Men jag är pessimistisk angående kommande generationers vilja att minnas och bry sig om vad som hände Europas judar och oss i Theresienstadt.”
På GöteborgsOperan den 26 februari kommer vi att minnas genom musiken. En anspråkslös handling, men kanske viktig.
Stephen Langridge,
konstnärlig ledare Opera/drama, GöteborgsOperan
Översättning: Boel Unnerstad