Sista speldatum för denna uppsättning har passerats.

Klicka här för att se säsongens aktuella produktioner.

”Förstklassig underhållning. Hejdlöst kul.” GT

Barberaren i Sevilla

En hyllning till livsglädjen och den unga kärleken, där de gamla och självgoda får slicka sina sår.

Opera i två akter av Gioachino Rossini (1792-1868). Libretto Cesare Sterbini efter Pierre Augustin Caron Beaumarchais komedi.

Sjungs på italienska med både svensk och engelsk översättning på textmaskin.

Under andra akten förekommer stroboskopiskt ljus i c:a 30 sekunder

Ett filmklipp ur föreställningen 2013
”En föreställning i yppersta världsklass!”Sveriges Radio Sjuhärad
”Oemotståndlig Figaro.”Borås Tidning
”En charmig och avslappnad Figaro.”GP

GöteborgsOperans medryckande uppsättning av Rossinis mästarkomedi älskades vid premiären 2000. Sedan dess har publiken fyllt salongen om och om igen för att se nya artister gjuta nytt liv i alla härliga galenskaper och virtuosa sångnummer. Med varmt hjärta ger vi nu en fjärde nypremiär för denna uppsättning, med nya sångare i nästan alla roller.

Den sydafrikanske barytonen Luthando Qave, med stora framgångar i Sverige och utomlands, gör den finurlige Figaro. Den trånsjuke greve Almaviva sjungs av den unge amerikanske tenoren Randall Bills, som tidigare gjort rollen med stor framgång på bland annat Oper Leipzig. För första gången i Göteborg görs Rosinas roll som den är skriven, för koloraturmezzo, av Ann-Kristin Jones. Markus Schwartz återkommer som den liderlige gubben Bartolo och det blir ren lyx med praktbasen Anders Lorentzson som den intrigante musikläraren Basilio.

En lättläst beskrivning av handlingen

Ur Tidningen Birgit

Ann-Kristin Jones
Tilo Stengel

Tur och tajming, menar hon själv. Magisk scennärvaro och röst, säger de som upplevt henne på scenen. Säkert är att envishet, disciplin och en ständig vilja att utvecklas har tagit Ann-Kristin Jones dit hon är idag.

Det var på musikkonservatoriet i Falun i mitten av 1990-talet, i en uppsättning av Tjajkovskijs Eugen Onegin, som det hände.

– Jag blev sminkad och fick kostym. Fick sjunga och spela teater. När ridån gick ner visste jag att det var detta jag skulle ägna mig åt. Att sjunga är fortfarande det enda jag vill. Det är både mitt yrke och mitt stora intresse.

Idag, drygt tjugo år senare, har Ann-Kristin Jones just lämnat drömrollen som Kompositören i Strauss Ariadne på Naxos bakom sig. Nu väntar nästa stora roll: Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla. Hon går från byxroll till kvick, feminin komedienne.

För att förbereda sig inför vårens roll som Rosina åkte hon till London under senhösten och tog lektioner för den walesiska mezzosopranen Della Jones, som själv gjort rollen som Rosina hundratals gånger.

– Hon sa att Rosina är helt perfekt för mig. Konstigt va? Jag som är över 40 ska alltså debutera som Rosina. Men, som en annan lärare sagt till mig: ”Du är en late bloomer.”


Läs hela porträttet med Ann-Kristin Jones i Tidningen Birgit, GöteborgsOperans foajétidning. Hämta ett ex i foajén eller läs den som pdf här

LÄS MER OM TIDNINGEN BIRGIT


Föreställningsprogram

Ta del av regissörens tankar, låt dirigenten guida dig genom musiken och fördjupa dig i uppsättningens tema. Våra föreställningsprogram finns att köpa i OperaShopen eller i foajén.

Pris: musikal 60 kr, opera 50 kr och dans 40 kr.Du som har abonnemang kan dessutom teckna en programprenumeration. Läs mer om programprenumeration

Ur programinnehållet för Barberaren i Sevilla

  • Rossini: en mästerverksproducerande kompositionsfabrik
    Läs om tillkomsten av Barberaren i Sevilla. Av Göran Gademan, dramaturg.
  • Röstakrobatik, 1800-talsschlager och exakt tempo
    Dirigenten Henrik Schaefer berättar om musiken i Rossinis opera.
  • Är den rolig på riktigt? Om humorfilosofi, Freud och Barberaren
    Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, lägger Barberaren på dissektionsbordet med hjälp av Freud, Kirkegaard och Aristoteles.

Largo al factotum

Largo al factotum della città.
Presto a bottega che l'alba è già.
Ah, che bel vivere, che bel piacere
per un barbiere di qualità! di qualità!

Ah, bravo Figaro!
Bravo, bravissimo!
Fortunatissimo per verità!

Pronto a far tutto,
la notte e il giorno
sempre d'intorno in giro sta.
Miglior cuccagna per un barbiere,
vita più nobile, no, non si da.

Rasoi e pettini
lancette e forbici,
al mio comando
tutto qui sta.
V'è la risorsa,
poi, del mestiere
colla donnetta... col cavaliere...

Tutti mi chiedono, tutti mi vogliono,
donne, ragazzi, vecchi, fanciulle:
Qua la parrucca... Presto la barba...
Qua la sanguigna...
Presto il biglietto...
Qua la parrucca, presto la barba,
Presto il biglietto, ehi!

Figaro! Figaro! Figaro!, ecc.
Ahimè, che furia!
Ahimè, che folla!
Uno alla volta, per carità!
Ehi, Figaro! Son qua.
Figaro qua, Figaro là,
Figaro su, Figaro giù,

Pronto prontissimo son come il fulmine:
sono il factotum della città.
Ah, bravo Figaro! Bravo, bravissimo;
a te fortuna non mancherà.

Ge plats för stans allt-i-allo!
Snabbt till butiken, det dagas redan!
Ett härligt liv, sant nöje för en förstklassig barberare!
Du är lysande Figaro, alldeles lysande!

Du har verkligen tur! Lysande!
Alltid redo, dygnet runt, alltid på gång!

Finns inget bättre för en barberare,
ingen kan ha ett rikare liv!
Knivar, kammar, koppjärn, blodiglar,
jag har allt jag behöver.

Jag har resurser att klara av
både små damer och kavaljerer.
Ett härligt liv, sant nöje för en förstklassig barberare!
Alla frågar efter mig, alla vill ha mig,
damer, gossar, gubbar, töser.

Hit med peruken, skynda med skägget
här behövs åderlåtning, skynda med brevet!
Alla frågar efter mig, alla vill ha mig, damer, gossar, gubbar, töser.
Hit med peruken, skynda med skägget, skynda med brevet!

Figaro, Figaro, Figaro, Figaro!
Oj, sån stress! Oj, så mycket folk!
En i taget, snälla, rara …
En i taget, snälla, rara …

Figaro! Jag är här.
Hej, Figaro … Jag är här!
Figaro, här, Figaro, där,
Figaro, hit, Figaro, dit!

Alltid redo, snabb som blixten, stadens allt-i-allo!
Du är lysande Figaro, alldeles lysande!
Lyckan sviker dig aldrig!
Jag är hela stadens allt-i-allo!


Svensk översättning av Ulla Dahlbäck Hägglund

Från fiasko till succé över en natt

Artikel av Göran Gademan, dramaturg

Gioacchino Rossini (1792–1868)

Barberaren i Sevilla är inte bara den Rossiniopera som spelas mest idag, utan en av de mest spelade komiska operorna överhuvudtaget. Librettisten Cesare Sterbini byggde texten på Beaumarchais pjäs med samma namn från 1775, om hur den klipske barberaren Figaro lyckas få greve Almaviva att gifta sig med Rosina, mitt framför näsan på hennes förmyndare doktor Bartolo. Denna gång var det om möjligt ännu mer bråttom än annars för Rossini, eftersom operan skulle bli färdig till karnevalen. Uppgifterna om vilken tid som verket skulle ha blivit färdigkomponerat på varierar mellan 11 och 20 dagar. 

För att spara tid återanvände Rossini som så ofta annars musik från tidigare operor. Uvertyren hade använts till två tidigare operor och en del musik, bland annat en del av Rosinas cavatina ”Una voce poco fa” (Inom mig en röst jag hör) tog han ur Elisabetta, regina d’Inghilterra från Neapel året innan. Han räknade med att denna musik ännu inte hade nått Rom. Med andra ord kan man tala om bruksmusik och ur den synvinkeln är det häpnadsväckande att musiken så briljant följer texten och händelseflödet i denna blixtrande musikkomedi. 

Geltrude Righetti-Giorgi

Urpremiären, på Teatro Argentina i Rom 1816, har blivit känd som ett av de största fiaskona i hela operahistorien. Beaumarchais pjäs hade tidigare tonsatts av den populäre Giovanni Paisiello. Hans Barberaren i Sevilla spelades alltjämt vid tiden för Rossinis premiär, och hans anhängare gjorde allt för att sabotera föreställningen och vissla ut stycket. Efter den tumultartade föreställningen flydde Rossini till sitt hotellrum, och under den andra föreställningen stannade han där. På natten uppvaktades av människor som var lika jublande entusiastiska som publiken hade varit rasande föreställningen innan. Paisiellos anhängare hade uteblivit, och därefter började den nya Barberarens triumftåg över världen. Några månader senare avled Paisiello, och först därefter började Rossini att kalla sitt verk för Barberaren i Sevilla. Barberarens enastående segertåg måste förklaras med Rossinis starka känsla för komisk tajming - det finns inte en takt för mycket i de virvlande farskarusellerna. 

Med Rosinas parti gick Rossini här vidare med sitt ”egna” röstfack koloraturmezzon. Geltrude Righetti-Giorgi blev den första Rosina och även Askungen året därpå. Ganska snart blev det vanligt att transponera upp Rosinas roll till sopran, men sedan 1970-talet har man återgått till det ursprungliga mezzoläget. I Göteborg har man däremot hållit fast vid en sopran som Rosina fram till nu, då rollen övertas av Ann-Kristin Jones. Denna reprispremiär blir historisk på mer än ett sätt: då David Radoks populära uppsättning nu tas upp för fjärde gången kommer den att ha spelats under en period på 18 år, alltså under nästan hela operahusets historia. Det firar vi också med en utställning i foajén, där bilder från premiären och samtliga repriser visas i montrar. 

Hasse tipsar om sina bästa Barberare på cd:

Hans Nyberg arbetar som receptionist i GöteborgsOperans sceningång. Förutom att springa mycket och långt, älskar han opera. Här delar han med sig av sina favoritinspelningar av Barberaren i Sevilla.

”Oftast när jag ska välja ut inspelningar jag tycker bäst om fastnar jag för min favoritsopran. Jag återkommer också gärna till den första inspelningen av en opera jag någonsin hört. Därför känns det extra gott att istället lyfta fram en manlig artist när det gäller favoritinspelningar av Barberaren i Sevilla.

Tito Gobbi (1913–1984) är en italiensk baryton med ett imponerande cv. Bara när det gäller Barberaren i Sevilla finns tre inspelningar med hans fantastiska Figaro. Den första är från 1946, dirigerad av Giuseppe Morelli. Där hör vi dessutom Ferrucio Tagliavini som Greve Almaviva och Nelly Corradi som Rosina. Utgiven både på Urania och Arkadia. Den andra inspelningen är en liveinspelning från 1956 dirigerad av Carlo Maria Giulini (profil PH08015). Här får Gobbi sällskap av Maria Callas och Luigi Alva. Ett år senare gjorde trion en studioinspelning med dirigenten Alceo Galliera (Warner Classics 082564634897), så fulländad att Maria Callas hamnar i skuggan!

Till sist en något udda favorit: En inspelning från Deutsche Grammophon, dirigerad av Bruno Bartoletti (002894775634) med Gianna D’Angelo, Renato Capecchi och Giorgio Tadeo. En inspelning som genomsyras av glädje!

Eftersom GöteborgsOperan nu sätter upp Barberaren med en mezzosopran som Rosina (Ann-Kristin Jones), kommer jag själv att lyssna in mig på inspelningar med antingen Teresa Berganza eller Cecilia Bartoli som Rosina.”

#GObarberaren

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen