Introduktion med musikalisk underhållning

Introduktionerna till Billy Budd inleds med musikalisk underhållning – Lilla scenen en timme före föreställningen. Fri entré! Begränsat antal sittplatser.

Abraham & Isaac av Benjamin Britten
14 och 29 september, 4, 6, 9, 12 oktober
Abraham: Ingemar Anderson (tenor)
Isaac: Daniel Carlsson (countertenor)
Vid pianot: Joakim Kallhed

GöteborgsOperans Diskantkör sjunger Britten
18, 21 & 25 september

Ur Benjamin Brittens "Cabaret Songs"
17 och 20 oktober
Susanne Albertus, mezzosopran
Vid pianot: Daniel Olmarker

Titta på ett fimklipp från Billy Budd

Vi firar Englands främste operatonsättare Benjamin Brittens 100-årsjubileum med Sverigepremiär för hans uppslitande drama Billy Budd från 1952, en av Brittens få operor för stor orkester. Det är en berättelse om människans rätt att göra uppror, om psykologisk maktkamp i en mansdominerad struktur.

I original utspelar sig Billy Budd ombord på ett skepp. Sjömannen Billy väcker allas sympatier – i några fall även åtrå – och anklagas falskeligen för myteri. Hans stamning bidrar till hans underläge, han kan inte försvara sig och döms till döden.

Regissör Richard Jones har placerat berättelsen - som har män i samtliga roller - i engelsk internatmiljö med pennalism och underliggande homofobi. Uppsättningen kommer från Frankfurtoperan, där den blev mycket omtalad. Richard Jones biträdande regissör Katharina Thoma ansvarar för regin hos oss. Då liksom nu gestaltas Billy Budd av en av de starkast lysande internationella operastjärnorna: barytonen och hovsångaren Peter Mattei, som återvänder till vårt hus efter 13 år. Den rättrådige kapten Veres roll, som ursprungligen skrevs för Brittens livskamrat tenoren Peter Pears, görs av Mathias Zachariassen. Billys onda genius Claggart gestaltas omväxlande av basen Clive Bayley från originaluppsättningen och GöteborgsOperans Mats Almgren. Den erfarne Britten-dirigenten Jan Latham-Koenig gästade oss senast i Thaïs.

Om Billy Budd

Uppkomsten

Efter den enorma succén med Benjamin Brittens genombrottsopera Peter Grimes på Sadlers Wells i London 1945, gick det undan med hans operaskapande. Under en tid åstadkom han i princip ett verk om året – den antikinspirerade The Rape of Lucretia 1946, den komiska Albert Herring 1947. Skeptisk mot det stora konventionella operalivet hade han grundat The English Opera Group och de båda nämnda verken är kammaroperor. Men man ville övervinna hans skepsis och få honom att skriva fler operor i det stora formatet. Billy Budd kom att uruppföras på Royal Opera Covent Garden i London 1951 med tonsättaren själv som dirigent.

Idén hade fötts långt tidigare, under Brittens år i USA vid början av andra världskriget. Herman Melvilles roman Billy Budd avslutades 1891, kort före författarens död, och gavs ut först 1924 (idag är väl denne författare mest känd för Moby Dick, ännu en roman i skeppsmiljö). Den engelske författaren E.M. Forster, en dryg generation äldre än Britten, fick Britten intresserad eftersom denne redan hade tagit del av romanen i USA. Men Forster hävdade som romanförfattare att han inte var van att skriva för scenen; därför engagerades ytterligare en librettist, Eric Crozier. De tre herrarna skissade på en opera i fyra akter med enbart män i alla roller, då handlingen utspelas ombord på skeppet The Indomitable.

handlingen

Librettot följer ganska troget Melvilles bok. Under efterdyningarna av franska revolutionen ligger England i krig med Frankrike och på krigsskeppet rekryteras den unge oförstörde Billy Budd. Han älskas av alla, och har egentligen bara ett fel: han stammar. Men trots titelrollen för en ung baryton är historiens berättarjag skeppets överhuvud kapten Vere, skriven för Brittens livskamrat tenoren Peter Pears. Liksom sin motpol, den ondskefulle basrollen John Claggart fascineras han av Billy, för att inte säga attraheras. Claggart står inte ut med sin egen dragning till den unge mannen och bestämmer sig för att förgöra Billy. Han anklagar honom för myteri, men Billy kan inte försvara sig på grund av sin stamning. Han slår istället ned Claggart med ett slag som råkar bli dödligt. Kapten Vere tvingas mot sin övertygelse att döma Billy till döden. Romanen slutar med att Vere dör under ett sjöslag kort efter, med Billys namn på sina läppar. Där antyds också att ”attraktionen” skulle bero på att Vere är hittebarnet Billys verklige far. Operan däremot slutar med en epilog, där Vere många år efteråt fortfarande anklagar sig själv för Billys död.

Uppsättningar

Urpremiären gjorde trots en skaplig framgång inte att verket spreds särskilt snabbt. Inför en tv-produktion några år senare reviderade Britten verket där de fyra akterna blev två, genom att han tillkomponerade en del mellanspel för scenbyten och dessutom strök en scen i första akten där kapten Vere instruerar sina mannar. Denna filmatisering finns numera att tillgå på dvd, där man kan avnjuta Pears som Vere. Sceniskt fick denna nya version sin premiär på Covent Garden 1964, då med ingen mindre än Georg Solti som dirigent. Några år senare dirigerade Britten själv Billy Budd vid en skivinspelning för Decca, även då med Pears och med barytonen Peter Glossop i titelrollen. Denna inspelning gäller än i dag som en närmast ouppnåelig referens. I Tyskland spelades verket bland annat i Hamburg 1972 med svenske Harald Ek som Vere. Även om det numera spelas över hela världen, dröjde Skandinavienpremiären ända till 2001 då den spelades i Köpenhamn i det gamla operahuset med Bo Skovhus som Billy.

GöteborgsOperans uppsättning blir första gången som verket spelas i Sverige, om man undantar en nedbantad version till piano på svenska fängelser under början av 90-talet. Vår uppsättning kommer från Frankfurt, där regissören Richard Jones flyttat handlingen till en engelsk internatskola med marin inriktning. Den blev en exempellös framgång där 2007 och har förutom att den repriserats där flera gånger även getts i Amsterdam. Precis som från början bygger den även hos oss på den svenske storstjärnan Peter Mattei i titelrollen.

Göran Gademan
Dramaturg