Premiär 9 februari 2019
Köp biljett

Caval|leria rusticana & Pagli|acci

Blodig vedergällning på Sicilien. 

Cavalleria rusticana

Opera i en akt av Pietro Mascagni (1863–1945). Libretto Giovanni Targioni-Tozzetti och Guido Menasci efter Giovanni Vergas novell.

Pagliacci

Opera i en akt av Ruggiero Leoncavallo (1857–1919). Libretto av tonsättaren.

Samproduktion med Royal Opera House, Opera Australia och La Monnaie.

Sjungs på italienska med svensk översättning på textmaskin.
Premiären direktsänds i Sveriges Radio.

Smakprov av musiken som framfördes under Kulturkalaset 2018
”En gripande helkväll”Financial Times

En lättläst beskrivning av handlingen

Blodig hämnd i siciliansk hetta när en liten italiensk by drabbas av två katastrofala tragedier. "Cavalleria rusticana" och "Pagliacci" flödar av passion och sydländsk hetta innan svartsjukemord sätter punkt för respektive opera. Här finns ingen plats för intellektuellt drama, bara rena känslor och musikalisk urkraft. Den ömsinta, glödande musiken känns igen från en mängd filmer och tv-serier såsom "Gudfadern III" (Coppola), "Tjuren från Bronx" (Scorsese) och "The Sopranos". I Sverige går operorna också under namnen "På Sicilien" respektive "Pajazzo".

De båda kortoperorna startade verismen, en operastil där vanliga människors svagheter och begär granskas med lupp och berättas så verklighetstroget som möjligt. Enaktarna var inte tänkta att ges tillsammans, men sedan sekelskiftet 1900 har de varit ständiga parhästar. Så även i denna succéproduktion signerad regissören Damiano Michieletto. Uppsättningen är ett samarbete med Opera Australia i Sydney, Royal Opera House i London och La monnaie i Bryssel. Vid premiären i London 2015 vann den Olivier Award för Bästa operauppsättning.

På dirigentpulten blir det ett kärt återseende av italienske maestron Pier Giorgo Morandi, en absolut expert på denna typ av musikdramatik. I Canios roll, med den berömda arian Skratta Pajazzo, gör Tomas Lind en av de mest krävande italienska tenorrollerna. Som hans unga hustru Nedda syns Ida Falk Winland/ Carolina Sandgren, medan det forna kärleksparet Santuzza och Turiddu, gestaltade av Joachim Bäckström och Annalena Persson/ Katarina Karnéus, vräker ut sina frustrationer och sin åtrå.

Samtal inför premiären av Cavalleria rusticana & Pagliacci, 31/1
Lilla scenen
Obs, flyttat från 29/1

I samband med premiärer arrangeras öppna samtal på Lilla scenen. Moderator för operasamtalen är GöteborgsOperans dramaturg Göran Gademan. Mer information om samtalets innehåll och medverkande publiceras här när premiärdatumet närmar sig.

Introduktioner

Ta chansen att lära känna föreställningen och få en djupare inblick i handling och bakgrund. Introduktionerna är populära, så kom i god tid. De äger rum på Lilla scenen en timme före opera- och dansföreställningar (dock inte på premiärer, vid gästspel eller vid fysisk introduktion av dans).

Introduktionen kostar inget extra; biljetten gäller som inträde. Introduktionen varar cirka 20 minuter.

En dubbelopera på tio-i-topp-listan

Tack vare tacksamma melodier och dramatisk urkraft ingår ”Cavalleria rustiacana och Pagliacci” i operahusens tio i topp-repertoar. Läs om tillkomsten för denna så kallade double bill, på engelska kallad ”Cav & Pag”.

I 1880-talets i Italien började en diskussion kring operakonsten och om vem som skulle kunna efterträda den åldrade Giuseppe Verdi som hade dominerat italienskt operaskapande i decennier. Flera av de nya unga tonsättarna ingick i en rebellisk konstnärsgrupp som hette Scapigliatura (ungefär ”De rufsiga”, ”De oordnade”). De hade gång på gång retat etablissemanget med sina uttalanden om hur förstelnad den italienska operan hade blivit, och hur de ville förnya den. I denna grupp fanns fröet till vad som skulle bli den italienska operaformen verismen. Vero betyder sann, och verismen är den italienska motsvarigheten till den franska naturalismen, där man med närmast vetenskaplig precision skulle avbilda verkligheten utan försköning eller stilisering.

I de veristiska operorna skildrades företrädesvis människor från enklare samhällsklasser. Deras passioner och känsloliv sattes under lupp, inte sällan med våldsamma svartsjukemord som följd.

Själva startskottet för verismen kom via en tävling 1889, som musikförlaget Sonzogno utlyst för att uppmuntra unga italienska tonsättare. Det gällde att komponera en enaktsopera och vinnaren skulle få sitt verk uppfört på Teatro Costanzi i Rom. Tävlingen i sig var ingen ovanlig företeelse, det gällde som sagt att få tag i nya namn. Några år tidigare hade till exempel Giacomo Puccini förlorat en liknande tävling med sitt bidrag ”Le villi” (Vilierna). 

Pietro Mascagni var utbildad tonsättare vid Musikkonservatoriet i Milano, men då tävlingen utlystes arbetade han som musiklärare. Mascagni insåg att tiden var knapp och övertalade två vänner, journalisten Giovanni Targioni-Tozzetti och poeten Guido Menasci, att i all hast förfärdiga ett libretto utifrån Giovanni Vergas novell, och sedermera pjäs, ”Cavalleria rusticana”. (Titeln betyder ungefär ”Siciliansk bondeheder”. Den svenska titeln har en längre tid varit ”På Sicilien”). Pjäsen hade just blivit populär tack vare den berömda aktrisen Eleonora Duses tolkning av den kvinnliga huvudrollen Santuzza. När Mascagni väl var klar svek modet honom – istället gick hans hustru Lina till posten med det färdiga partituret.

Ett annat tävlingsbidrag var Ruggero Leoncavallos ”Pajazzo” (Pagliacci). Här hittar vi det dramatiska greppet ”en pjäs i pjäsen”. Enligt egen utsago hade Leoncavallos författat librettot utifrån en verklig händelse i hans barndom; vid en föreställning med ett kringresande teatersällskap hade ett mord begåtts. Den italienska titeln ”Pagliacci” betyder egentligen ”clownerna” eller ”gycklarna”, medan den vanligare svenska titeln Pajazzo pekar direkt på den roll som huvudrollen Canio spelar i operans teaterföreställning. Det är också han som sjunger den berömda arian ”Skratta, Pajazzo”.

Så, vem vann tävlingen? Det gjorde Mascagnis ”Cavalleria rusticana”. (Puccini hade inte lämnat in något bidrag.) Leoncavallos ”Pajazzo” diskvalificerades eftersom den var skriven i två akter med ett orkestralt intermezzo emellan. Man kan tycka att juryn var orättvis då även Mascagnis opera har ett mellanspel som delar operan i två delar. Ironiskt nog är det Mascagnis intermezzo som har kommit att bli det mer berömda av de två.

Illustration från urpremiären i Rom 1890

Mascagnis opera uruppfördes i Rom 1890 med sextio inropningar på premiärkvällen. Han blev världsberömd över en natt. ”Cavalleria rusticana” hälsades som något nytt fräscht och modernt: de starka passionerna, där melodiken dominerar och ger frikostigt utrymme för lidelsefull sång, var fortfarande något helt italienskt i motsats till det tyska. Det hastigt hopkomna librettot ansågs ingå en perfekt symbios med Mascagnis musik och även de religiösa strömningarna i verket sades ligga helt i tiden. Verket sågs som ett manifest för verkligheten på scenen och naturalismen hade även fångats i musiken – verismen var född. Musikaliskt hade Mascagni, precis som Leoncavallo, byggt vidare på Verdis flödande parlandostil i hans sista verk. Där går hela tiden musiken vidare, och i italiensk stil kunde slutna nummer eller arior organiskt ändå fogas in. En evig melodi, som inte var som den tyske Wagners, hade uppstått och det blev räddningen och förnyelsen för den italienska operan. 

Förlaget Sonzogno ombesörjde ändå att även Leoncavallos opera uppfördes – man hade naturligtvis även insett verkets kvaliteter, och var angelägna om att inte konkurrenten Ricordi skulle knipa det. Uruppförandet skedde 1892 på den mindre Teatro dal Verme i Milano med Arturo Toscanini som dirigent. Även Leoncavallos verk blev en stor framgång. Så småningom började de två enaktarna ”Cavalleria rusticana” och ”Pajazzo” kopplas ihop till en helkväll, och efterhand tycktes de som oskiljaktiga.

På engelska kallas denna double-bill för "Cav & Pag" som tack vare dramatisk urkraft och sångligt tacksamma melodier ingår i operahusens tio i topp-repertoar.

Det är förstås en smaksak vilket av verken man föredrar, men helt lika är inte de båda parhästarna. Leoncavallo har ett mer intellektuellt förhållningssätt i sin briljanta teaterlek med ideliga distanseringar. När Canio river av sig Pajazzos mask och ursinnigt rasar över sin hustrus otrohet – exakt samma situation som den pjäs han spelar i – utmanar han de sceniska konventionerna inom den italienska operan. Då Nedda, som spelar Colombina med den pastischliknande gavotten, en sista gång försöker återgå till spelet, lyckas inte heller hon att hålla masken. Till breda kantilenor sjunger hon till sist ut sin passion för Silvio. Tonios uppmaning till publiken att gå hem när de två morden har begåtts bildar en tvetydig bismak: ”La comedia è finita”. "Spelet är över". Tonio, som öppnat operan med en prolog som förklarar att det vi kommer att få se är verkliga personer, har därmed ringat in spelet.

Mascagni, å sin sida, lever sig från första stund in i ett flöde som han aldrig släpper. 

Genom musikens elementära urkraft, framför allt i Santuzzas passionerade huvudroll, drar han med åhöraren i ett känsloförlopp som det är svårt att värja sig mot.

Santuzza har förlorat Turiddos kärlek, och när hon bekänner för hans mor att hon inte vill gå i kyrkan som "fördömd" lämnas det outtalat om hon är gravid. I sin brett upplagda aria ”Voi lo sapete, o mamma” (Du vet, o mamma) har hon alla våra sympatier. Trots det är det den charmige slarvern, tenorskurken Turiddo, som får de tacksammaste numren med inte mindre än tre arior under den korta operan: en serenad bakom ridån, sedan en medryckande dryckesvisa och till sist arian, ”Mamma, quel vino è generoso” (Mamma, vinet var alltför starkt), som slutligen nyanserar honom. Då förutspår han sin död i den kommande duellen och ber sin mor att ta hand om Santuzza. Som mottagare av huvudpersonernas bikt blir Lucia, i sin alt-roll, ett slags urmoder.

Göran Gademan, dramaturg


13 föreställningar t.o.m. 31 mars. 

#GOcavpag

Spelplan

februari 2019

lör 9/2
18:00
Stora scenen 
Premiär
ons 13/2
19:00
sön 17/2
18:00
ons 20/2
19:00
Stora scenen 
Pensionärspris gäller
sön 24/2
18:00
tors 28/2
19:00

mars 2019

sön 3/3
18:00
ons 6/3
19:00
Stora scenen 
Pensionärspris gäller
ons 13/3
19:00
tors 21/3
19:00
lör 23/3
18:00
fre 29/3
19:00
sön 31/3
16:00
Stora scenen 
Sista föreställning

Kontakta oss

Christina Nilssons Gata, 411 04 Göteborg
Telefon (växel) 031–10 80 00
Biljettkassa och restaurang 031–13 13 00

Följ oss:

GöteborgsOperan – en del av En del av Västra Götalandsregionen