- Opera
- 4–21 apr 2020, Stora scenen.
-
Medverkande
Team
- Dirigent
- Fredrik Burstedt
- Regi originaluppsättning
- Yuval Sharon
- Animationer
- Walter Robot Studios – Bill Barminski och Christopher Louie
- Projektioner och ljusdesign
- Jason H. Thompson
- Kostymdesign
- Ann Closs-Farley
- Maskdesign
- Cristina Waltz
- Makeup-design
- Amy Jean Wright
Medverkande
- Skogvaktaren
- Åke Zetterström
- Skogvaktarens hustru
- Anna-Sara Åberg
- Skolläraren
- Daniel Ralphsson
- Prästen
- Peter Loguin
- Harašta
- Mats Almgren
- Värdshusvärden
- Henrik Andersson
- Värdshusvärdinnan
- Annalena Persson
- Räven
- Magdalena Risberg
- Rävhannen
- Matilda Paulsson
- Frantík
- Anna Forsebo
- Pepík
- Tiina Markkanen
- Hunden
- Erika Tordeus
- Tuppen
- Marie Fagerberg-Zembachs
- Chefshönan
- Gabriella Locatelli
- Gräshoppan
- Anna Lilja
- Grodan
- Anna Johansson
- Hackspetten, Syrsan
- Karin Hammarlund
- Myggan
- Thorild Strandell
- Grävlingen
- Herbjörn Thordarson
- Ugglan
- Annika Dahlin Sporre
- Nötskrikan
- Anna Lilja
- GÖTEBORGSOPERANS KÖR
- GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER
Sjungs på svenska. Textas på svenska och engelska. En produktion av The Cleveland Orchestra. Franz Welser-Möst, music director.
Den listiga lilla räven
Djurisk lust och mänsklig moral. Ett sömlöst spel mellan sångare och animerad film – med GöteborgsOperans Orkester på scen.
Opera i tre akter av Leoš Janáček (1854–1928). Libretto av tonsättaren efter en tecknad serie och en kortroman av Rudolf Těsnohlídek och Stanislav Lolek. Svensk översättning Linda Mallik.
Sjungs på svenska. Textas på svenska och engelska. Rekommenderas för alla från 9 år.
”Den listiga lilla räven” är en fabel för vuxna. Lekfull men inte barnslig, poetisk men inte djupsinnig, gripande men aldrig sentimental. Är livets cykel hoppfullt förnyande, eller hopplöst repetitiv? Oavsett, har livet sin gång för såväl dagsländor och rävar som människor.
I denna påhittiga uppsättning, skapad för The Cleveland Orchestra 2014, agerar sångarna framför (och ibland i!) en animerad film som livfullt visar skogen och alla dess djur. Upplevelsen blir ett sömlöst spel mellan teknik och sångare. Med på scenen är också hela GöteborgsOperans Orkester.
Handlingen rör sig runt en rävhona som en skogvaktare stulit med sig hem till sin familj. Men familjen är elak, och räven tvingas försvara sig. Som straff blir hon bunden, något hon hämnas genom att bita ihjäl familjens hönor. I tumultet som följer lyckas räven fly tillbaka till sin skog. Där följer förföljelse, förälskelse, familjebildning och snöplig död. Allt i relation till skogvaktarens liv, som visserligen är längre än en rävs men som kan upplevas lika kort som en dagsländas.
I ”Den listiga lilla räven” (1924) finns Janáčeks mest fantasifulla och färgskimrande musik, från det inledande skogssusets böljande stråkklanger till den allra sista takten. Som skogvaktaren ”ärver” barytonen Åke Zetterström rollen från sin far Rune, som gjorde den på Stora Teatern i slutet på 1970-talet. I titelrollen Göteborgsdebuterar Magdalena Risberg, vars skimrande sopran har uppskattats både utomlands och hemma i Sverige. Mezzosopranen Matilda Paulsson som rävhannen börjar bli ett välbekant ansikte för Göteborgspubliken. Både Magdalena Risberg och Matilda Paulsson har gjort sina roller tidigare, då på Norrlandsoperan.
Mat och dryck
Obs, under föreställningskvällarna av ”Den listiga lilla räven” kommer Operabaren att vara stängd. I restaurangen kommer vi dessa kvällar att sälja räksmörgås samt à la carte. För mer information ring 031-13 13 00.
Telefontider, restaurang:
Mån–tis 9.30—11.00
Ons–fre 9.30—15.00
Lör–sön 13.00—16.00
Samtal inför premiären
17 mars kl 19.00 – ca 20.00
Lilla scenen
I samband med premiärer arrangeras öppna samtal och seminarier på Lilla scenen. Här berättar konstnärligt team och solister om sitt arbete. Moderator för operasamtalen är GöteborgsOperans dramaturg Göran Gademan.
Mer information kring samtalet inför ”Den listiga lilla räven” kommer närmare premiären.
Fri entré!
Den gäckande rävhonan
Om Leoš Janáčeks Den listiga lilla räven av Göran Gademan, dramaturg.
Först 1918, då operan Jenůfa fick sitt uppförande på tyska i Wien, fick den tjeckiske kompositören Leoš Janáček sitt verkliga och internationella genombrott. Dessförinnan var han bara en okänd musiklärare på den mähriska landsbygden, även om han var kompositionsutbildad i såväl Prag som Wien och hade varit vän med Dvořák. Detta genombrott ledde till ett fullkomligt vattenfall för den mer än sextioårige tonsättaren, som de följande åren fick ur sig fullödiga mästerverk som Katja Kabanová, Den listiga lilla räven, Fallet Makropulos och Från de dödas hus, alltid med sitt speciella signum och säregna tonspråk.
Janáček var också flitig skribent i en av Brnos dagstidningar och genuint intresserad av det tjeckiska språket - han lär alltid ha haft en anteckningsbok i fickan där han tecknade ner tonfall och dialoger från samtal han hörde. Också hans musikdramatik utgår helt ifrån språket och dess tonfall. Även om den har inslag av folkliga danser och vilar på slavisk grund ligger Janáčeks kärva, lite korthuggna tonspråk och tonala modernism långt ifrån föregångaren Dvořáks romantiska stil.
Janáček levde i ett olyckligt äktenskap, och att parets barn dog i späd ålder förde dem snarare längre ifrån varandra än svetsade dem samman. 1917 mötte han det unga paret David och Kamila Stössl, och blev handlöst förälskad i Kamila. Kärleken var inte besvarad, men obesvarad kärlek behöver inte vara detsamma som olycklig kärlek. Kamila Stösslová förblev hans musa och inspirationskälla livet ut, och de förlorade aldrig kontakten. Mest påtagligt blev det i operan Katja Kabanová (1921), men hon anas även i de kommande verken. I Den listiga lilla räven (Príhody Lisky Bystrousky) från 1924 märker vi henne bakom titelrollens gäckande gestalt och genom Skogvaktarens fascination för rävhonan, men också i den frånvarande Terynka som Skolläraren aldrig gifter sig med. Kanske har hon också lånat drag åt Emilia Marty, huvudpersonen i Fallet Makropulos (Vec Makropulos), uruppförd i Brno 1926 med Göteborgspremiär 2015.
Verken präglas också av en fascination över tiden, vad vi gör av våra liv och hur vi ingår i naturens kretslopp. En människas liv är längre än en rävhonas. Än kortare är dagssländans, men livskurvan är densamma. Emilia Marty lever i mer än 300 år men hennes liv blir innehållslöst, bittert och tomt - allt blir en upprepning och inget har något värde. Det viktiga är vad vi gör av våra liv - med våra drömmar, förhoppningar och vår längtan. Även om vi inte lyckas förverkliga dem, visar drömmarna att vi fortfarande lever. Därför är det viktigt att aldrig sluta längta. "Livet tänkte jag mig något annat", säger redan Jenůfa, och i Katja Kabanová visas människor som på Tjechovskt manér inte kan förverkliga sina liv. Ändå är Katja den mest levande av dem, tills hon ändar sitt liv i floden.
Det viktiga är vad vi gör av våra liv - med våra drömmar, förhoppningar och vår längtan. Även om vi inte lyckas förverkliga dem, visar drömmarna att vi fortfarande lever.
I Den listiga lilla räven visas även Janáčeks starka relation till naturen och hur vi människor och djur ingår i den, i samspel eller rent av som spegling av varandra. Verket torde vara den enda opera vars libretto bygger på en seriestrip i en dagstidning. I den dagstidning i Brno som Janáček själv arbetat för, publicerades i början av 1920-talet en tecknad serie av den mähriska konstnären Stanislav Lolek. Den beskrev hur en rävhona fångades som unge och uppfostrades av en skogvaktare. Utifrån den skrev författaren Rudolf Těsnohlídek en berättelse med bilder, som blev utgångspunkt för Janáčeks eget libretto. Men den ursprungliga tecknade serien bildade alltså operans handling. Rävhonan rymmer sedan, förälskar sig i en rävhanne och får ungar innan hon skjuts av en luffare. Skogvaktaren kommer tillbaka till samma ställe som han fångat rävungen vid, och ser en annan rävunge som sannolikt är hennes dotter. Han filosoferar över tiden, ser tillbaka på sitt eget liv och där slutar operan.
Själv älskade Janáček djur och han omgav sig med hundar, duvor, guldfiskar och höns. Inför Den listiga lilla räven studerade han en rävfamilj i skogen nära hembyn Hukvaldy. I operan speglas människo- och djurrollerna på ett intressant sätt mot varandra. De många rollerna gör att sångarna ofta får iklä sig flera gestalter. Människornas beteende speglas i och liknar djurens, samt vice versa - och detta hörs även i musiken. Tenoren Myggan, som dricker sig berusad på Skogvaktarens blod, motsvaras av den olyckligt förälskade Skolläraren på väg hem från krogen. Den piprökande basen Grävlingen, vars gryt rävhonan lurar till sig, motsvaras av den kraftfulle men egentligen räddhågsne Prästen. Skogvaktarens hustru, som häftigt motsätter sig att hennes make tar hem rävhonan, har sin motsvarighet i den bigotta Ugglan, som förfasar sig över rävparets samliv i en grop.
Den listiga lilla räven har Janáčeks mest fantasifulla och färgskimrande partitur. Från det inledande skogssuset i de böljande stråkklangerna, med sitt omisskännliga janáčekska tonspråk, till den sista takten då Skogvaktaren tappar sitt gevär, vecklar han ut en bred palett. Passionerna och drifterna är lika starka hos djuren, men de lever enkelt för stunden medan människorna bär på en mängd frustrationer. Samtidigt finns ett sakligt och osentimentalt drag över livets gång hos djuren, som kan kännas igen av den som levt på en bondgård. Rävhonan biter ihjäl Skogvaktarens höns utan större åthävor i musiken och inte ens rävhonans död, när hon faller offer för luffarens kulor, skildras med någon större sentimentalitet. Livet levs när det levs, och sedan är det slut ... för att sedan levas av de som kommer efter. Kanske är det just det som gör Den listiga lilla räven till ett djupt gripande och drabbande verk.
