- Opera
- 1 sep – 4 okt 2018, Stora scenen.
- 3 timmar, inkl. 1 paus.
-
Medverkande
Team
- Dirigent
- Henrik Schaefer
- Regi
- Yoshi Oïda
- Scenografi
- Tom Schenk
- Kostymdesign
- Thibault Vancraenenbroeck
- Ljusdesign
- Fabrice Kebour
Medverkande
- Butterfly
- Karah Son
- Suzuki
- Katarina Giotas
- Kate Pinkerton
- Ann-Kristin Jones
- Pinkerton
- Aaron Cawley
- Sharpless
- Daniel Hällström
- Goro
- Daniel Ralphsson
- Yamadori
- Åke Zetterström
- Bonzen
- Jonas Landström
- GöteborgsOperans Kör
- GöteborgsOperans Orkester
- Dansare
Biljetter 100–655 kr. 12 föreställningar. Ingår i följande abonnemang: Veckodagsabonnemang, kan väljas i Ditt val.
Madame Butterfly
Yoshi Oïda regisserar Puccinis svidande vackra opera, en japansk tragedi om kulturkrockar och mänskliga relationer i internationella maktspel.
Opera i tre akter av Giacomo Puccini (1858–1924). Libretto av Luigi Illica och Giuseppe Giacosa.
Sjungs på italienska med svensk och engelsk översättning på textmaskin.
”En rent häpnadsväckande föreställning”— GP
”Rakt, naket och risktagande”— GT/Expressen
”Yoshi Oïdas regi är magnifik”— Radio p4 Sjuhärad
Puccinis svidande vackra opera är en tragedi om mänskliga relationer och internationella maktspel. I centrum står Cio-Cio-San, kallad Butterfly, en stark ung kvinna som väljer möjligheten att få ett bättre liv.
I Japan köper sig den amerikanske sjöofficeren Pinkerton en ung hustru – geishan Madame Butterfly. Hon tar sin roll som amerikansk maka på fullaste allvar och kapar alla band till sin egen kultur och bakgrund. För honom är allt en lek. När deras barn föds blir spelet mellan makarna en fråga om liv och död.
Denna hyllade uppsättning från 2016 är en tolkning med stark japansk äkthet. Regissören, japanske Yoshi Oïda, var tonåring när Japan stod som en av förlorarna i andra världskriget och blev en amerikansk koloni. Som så många andra såg Oïda upp till de amerikanska soldaterna och lockades av den västerländska livsstilen.
Madame Butterfly är en studie i den skönhet och smärta som det innebär att vara människa. Lika tragisk som berättelsen är, lika skön är musiken. Det går en tråd mellan Puccinis musik och det mänskliga hjärtat – eller snarare tårkanalerna.
Vi har valt att spela verket i en tidigare version (Brescia) än den oftast förekommande. Det innebär en mindre tillrättalagd berättelse som är fränare i sin kritik av kolonialism och exotism. I titelrollen återkommer sydkoreanska Karah Son, medan den irländske tenoren Aaron Cawley är ny i rollen som Pinkerton. Dirigent är Henrik Schaefer, musikalisk ledare för GöteborgsOperans Orkester.
Bilder ur 2016 föreställningen
Ett fiasko, en ny version och sirapskokta fågelbon
Om Madame Butterfly och Brescia-versionen av Göran Gademan, dramaturg
Urpremiären av Madame Butterfly på Teatro alla Scala i Milano 1904 hör till operahistoriens allra största fiaskon. Redan samma år reviderade Puccini verket för Brescia, där framgången blev betydligt större. Ytterligare en revidering gjordes till Paris 1907, och det är den versionen som numera normalt spelas.
I jämförelse med den ”vanliga” versionen är Brescia-versionen något fränare i sin sociala kritik. Pinkerton har ännu litet mer att sjunga i första akten, och får ge utlopp för sin imperialistiska syn på den för honom främmande kulturen. Bland annat säger han sig inte vilja lära sig tjänarnas namn, utan kallar dem för fuling ett, två och tre. Dessa ber han servera ”spindlar och kanderade flugor, sirapskokta fågelbon och den mest osmakliga likören”. Samt ”de äckligaste läckerheterna som finns i Japan”. Lokalfärgen är också något starkare genom att Butterflys släktingar har fått större utrymme, och en komisk kontrast utgör den berusade morbrodern Yakusidé. Han blamerar sig mitt under bröllopsceremonin, som tillfälligt får avbrytas, och tycks inte ha någon botten i sig när han dricker.
I sista akten har Pinkertons amerikanska hustru Kate fått större utrymme genom att hon i i lätt bearbetad form fått repliker som senare lades på Sharpless och Butterfly. Det har fördelen att hennes roll får en starkare profil än annars. Förmodligen var urpremiärens publik förvirrad över hur den gängse hjälterollen skildrades i Pinkertons högst osympatiska gestalt. Därför fick han redan till Brescia en aria tillkomponerad åt sig i sista akten, ”Addio, fiorito asil”. Den följde sedan med i den gängse versionen, och om man genom den blir mer sympatiskt inställd till honom, är upp till var och en att bedöma.
Klichébild av det japanska eller äkta vara?
Ett samtal om Madame Butterfly som spelades in 3 februari 2016. Medverkande är regissör Yoshi Oïda, dirigent Manlio Benzi och solisten Jung Nan Yoon (Butterfly). Extern gäst är Yael Feiler (fil dr och expert på postkoloniala teorier).
Samtalsledare: Göran Gademan, dramaturg. Samtalet är på engelska.Kostymskisser av Thibault Vancraenenbroeck
#GObutterfly
